Gästkrönika: Gula febern
Elfsborg-Kalmar, en måndagskväll veckan innan industrisemestern. Normalt inte precis det drömmar vävs av. Men av 17 303 skäl är just den här måndagskvällen, den 4e juli 2005, den dag vi med gulsvarta hjärtan trånat efter i åtta långa år.
Äntligen skall vi visa hela fotbollssverige att Elfsborg inte bara är ett mediokert, men på sin höjd lovande allsvenskt lag, utan en klubb som på allvar kan bita ifrån och säga att det är nog med hedersamma förluster, tiondeplatser och halvmesyrer till publiksiffror. Måndag är dagen då alla vi som i vått och torrt hållit på Idrottsföreningen Elfsborg inte längre kommer att slentrianklaga på den storstadsfixerade mediebevakningen utan istället kan luta oss tillbaka och njuta av klubbens välförtjänta plats i solen.
Alltsedan comebacken i allsvenskan 1997 då drömmarna om en etablering i toppen av tabellen eldades på av en nu närmast legendarisk premiärslakt av regerande mästarna IFK Göteborg inför 16 398 åskådare på hemmaplan har drömmarna (med ett litet undantag för säsongen 2000 då Elfsborg efter en mycket stark säsong till slut föll tillbaka till en femteplats) känts alltmer om inte orealistiska, så i alla fall svåruppnåeliga. Klubben har hela tiden haft en ambition som stavats topp-5 men en sportslig kapacitet och en kassakista som på sin höjd räckt för en låg mittenplacering. Hjältarna finns och har funnits, Moses "går på vatten" Nsbuga, Christer "kitten" Mattiasson, Stefan "Gud" Andreasson, Fredrik "bella" Berglund och dagens Johan "kapten blod" Sjöberg är bara några av spelarna som trots allt förgyllt vår gamla betongbunker Ryavallen och gett oss ögonblick av stor fotbollsunderhållning, tyvärr blandat med alltför många högst mediokra laginsatser.
Nu är det nog med svajiga säsonger endast motiverade av den obligatoriska vinsten över blåvitt och ett klarat kontrakt, vi vill ha mer, vi vill ha medaljer och vi vill ha fin fotboll.
Den 4e juli 2005 är dagen då allt plötsligt finns på plats, en ny fullsatt och fullkomligt bedårande arena, två hemvändande fullblodsproffs, det i ett lag som under den senaste tiden fått en självförtroendeboost utan dess like och under säsongen redan sett två stycken allsvenska stjärnor födas, Joakim Sjöhage och late-bloomern Daniel Alexandersson. Truppen har redan reagerat på bästa stil i takt med den ökande konkurrensen och det nationellt stigande sorlet om att Elfsborg har något stort på gång.
Elfsborg har med eftertryck visat att de nu på allvar skall vara med i leken, och så som tabellen ser ut är det fullt möjligt att snabbt plocka ett bra antal placeringar. Om några veckor sover kanske inte Bo Lundqvist och Bengt Madsen längre särdeles gott om nätterna. Mats Persson sover nog inte gott ens i dagens läge.
Matchen då? Undrar kanske en och annan gästande kalmarit. Jo vars, Elfsborg kommer att trycka tillbaka Kalmar ifrån början, hur väl deras starka backlinje klarar den första halvtimmen kommer antagligen att avgöra väldigt mycket. Mitt tips: 3-1 till Elfsborg efter mål av Berggren, Daniel Alexandersson och inhoppande Matthias Svensson.
Varför finns det just 17 303 skäl att längta till denna gula måndag undrar kanske någon. Jo, Borås Arena tar för tillfället in 17 300 åskådare, sedan har vi Svensson, Svensson och fästningen.
Njut alla gula, det är vår dag imorgon.
Heja di gule
Framåt för seger
