Gästkrönika: Klacken har somnat!
Vi har sjutton SM-guld, två UEFA-cupguld, vi är anhängare till den bästa fotbollsklubben i Sveriges historia. Men just nu har vi inte bäst klack. Låt oss ändra på det!
Spelare kommer och går, det finns en del tränare och ledare som kanske stannar i klubben i 20 år. Gunnar Larsson, f d ordförande, var med i nästan två decennier, han känns på något sätt som ryggraden i det som blivit dagens Blåvitt. Dajla, vi vet alla vem det är, har varit med, ja ni, hur länge som helst, sen Hedenhös gick i kortbyxor. Minst.
Alla har på sitt sätt möjlighet att påverka vad klubben ska göra. Den som varit med längst är supportern och så kommer det alltid vara. Spelare, ledare, styrelsen och supportrarna, det är vi som är IFK Göteborg. Vi är alla med och påverkar, vi presterar tillsammans. Styrelsen, eller delar av den, köper spelarna, ledarna leder dem och vi ger allt på läktaren för att hjälpa dem vinna. Tillsammans så bärgar vi gulden.
Vi är den tolfte spelaren och vi kan verkligen göra skillnaden, men ibland så spelar vi i fel lag. Om vårt kära blåvitt torskar mot ett ö-lag så är man naturligtvis inte direkt munter när man går därifrån. Spelarna, vars hela existens grundar på hur de presterar på plan, är lika självklart medvetna om att det är under all kritik att förlora mot Häcken med 3-0. Det är således nästan lika viktigt för dem att de vinner som det är för somliga av oss. Vi behöver inte ge dem en visselorkan efter varje halvlek för att de ska inse detta. Enda gången jag tycker det är befogat är när spelarna inte kämpar för det kan alla. Visar det sig att de däremot inte har kunskapen eller kvalitén, sälj!
För att istället koncentrera oss på klackens prestation i år. Det är mycket upp och ner. Som nämnt i tidigare krönika så har vissa matcher varit riktigt bra. ÖIS och AIK hemma var vi underbara. Det är två tuffa motståndare på plan och vi hjälpte de blåvita till seger. Men vi har för låg lägstanivå. Alla de andra matcherna, varför är vi inte i alla fall nästan lika bra då? Visst kan vi skylla på arenan, fjortisar i klacken och att folk klappar sönder ramsorna men vi visar ju ett par gånger per år vad som ändå går att prestera på läktaren.
På något sätt verkar det inte coolt att sjunga för mycket. Att sjunga verkar av vissa ha överlåtits till nykomlingarna i klacken, de som inte stått och frusit på Valhalla grus sen 1987 och köpt årskort sedan tanken uppfunnits. Vissa tycker det är coolt att ställa sig längst nere i hörnet och köra någon form av alternativ klack som inte funkar; vi har stora synkroniseringsproblem av sånger på Gamla Ullevi så ihopklumpning är nödvändig. Det finns en massa gamla trogna (slitet ord, inte sant?) änglar som inte sjunger och alla har väl sin alldeles egna anledning. Visst är det lite segt att det är en massa 13-åringar (inget ont om dem) som tagit de bästa platserna i klacken en timme innan match, men det är bara att knô sig upp och så står man där. Hjälp till att fostra nästa generations änglar, lär dem när de ska klappa och lär dem hur man ska sjunga. Visa er, att bara sjunga på bortaplan räcker inte!
Missuppfatta mig inte nu, jag respekterar verkligen de som gång på gång visat sig trogna mot det blåa och vita, försöker bara göra något för att belysa de befläckade områdena av dessa solar.
Reagerar lite mot min egna text, det låter som det finns ett ansvar hos de äldre supportrarna. Det känns fel, ett sådant ansvar är såklart helt frivilligt. En av de stora tjusningarna i att vara supporter anser jag vara just att man inte har något ansvar. Inget jobb, inga måsten, bara rent härligt engagemang på läktaren. Ibland strukturerat, men oftast helt spontant.
Det finns nog ingen plats i Sverige där fotbollsintresset är så stort som i Göteborg. Vi har en av landets största klackar, men som anhängare till IFK Göteborg är man van att inte nöja sig med andra plats. Låt oss se detta på ett positivt sätt, strunta i de som klappar sönder ramsorna och sjung bara vidare, det känns som fler och fler fattar vinken. För mig finns det inget mer inspirerande än när någon utlämnar sig helt och verkligen ger allt när de ska starta en ramsa, förresten är det väl därför som Toll lyckas så bra på räcket.
Det lät riktigt bra en enda gång mot Häcken och det var nog inte bara jag som fick ståpäls från topp till tå.
Vi skiter i listor på de bästa klackarna gjorda av populistiska kvällstidningar utan någon känsla för journalistisk objektivitet. Jag föreslår att vi hoppar över allt vad TIFO-spektakel heter tills vi har en klack som sjunger ut samtliga i Sverige och vi har en arena som är lämpad för det. Visst kan TIFO ge spelarna en extra kick men sången eldar dem långt mycket mer. Det förefaller ibland som vi måste ge detta offerlamm till många av de äldre supportrarna vars grund helt kommer från den engelska supporterkulturen. Det är ingen välbevarad hemlighet att många äldre inte tycker om TIFO, rätt eller fel.
Som det ofta påpekas på olika diskussionsforum så måste vi sjunga samma ramsa längre. Detta för att alla ska hinna höra och ta upp sången innan den är slut för de första som började. Jag tycker även vi ska sjunga lite mer sällan. Det gör inget om det är tyst en stund och att sen alla istället sätter igång med full kraft. Få röster håller i 90 minuter i sträck. Det pratas även om att flytta klacken, eller delar av den, till Norra. Det är helt fel, jag tycker vi istället ska vara glada att är ett av få stora lag som har billiga platser på långsidan. Känns som det är viktigare att se matchen bra än att skapa bättre förutsättningar för sång. Dessutom är akustiken bättre (ej bra) på Östra p g a taket.
Vi måste alla, gammal som ung, ta oss i kragen, pallra oss till Gamla, göra det trångt i klacken och sjunga hem ännu ett guld. Låt oss göra Gamla till en mardrömsarena för varje lag som kommer och besöker oss, inte bara för de vi avskyr mest. Nu har Blåvitt länge varit ett av seriens bästa hemmalag så helt kassa är vi naturligtvis inte. Men helt klart är vi inte bäst och vi kan bli bättre. Och om vi, supportrarna som alltid finns kvar i klubben, inte står upp, hur ska vi då kunna kräva att alla andra gör det?
Väl mött,
