Halvtid, Alm, plus, minus, träning m.m.
Andra redaktioner har redan gjort "halvtidsbokslut. Här kommer ett "halvtidsbokslut" från IFK Norrköpingsredaktionen
Höga krav och förväntningar ställdes tidigt på årets upplaga av IFK Norrköping. Det började också mycket bra, med två raka segrar mot några av de värsta konkurrenterna. Östers och AIK:s skalper togs direkt av ett hungrigt IFK. Att man sedan förlorade mot Trelleborgs FF, sved men var ändå acceptabelt, då den förlusten följdes upp med ytterligare två vinster. IFK Norrköping höll sig i toppen av serien efter de fem första omgångarna. Sedan hände det något med laget.
Åtta raka matcher utan seger blev åtminstonde en för mycket för Stefan Hellberg, som hoppade av som tränare. Något som bejublades av hans värsta kritiker, men som bl.a. undertecknad tyckte var tråkigt. Ny tränare blev Tony Martinsson, och han har fått en rivstart som huvudansvarig. Två raka vinster i serien och seger mot såväl GIF Sundsvall i Svenska Cupen, som mot Assyriska (Norrköping) i Östgötacupen.
Tony, tillsammans med nya assisterande tränaren Sulo Vaattovaara, har gjort några små förändringar i laget, men det kan inte vara hela sanningen. Grabbarna i laget ser också ut att ha höjt nivån på inställningen.
Andreas Alm - Kung på Parken
Den som verkligen personifierar inställningsnivån, är Andreas Alm. Sedan han kom till IFK Norrköping, så har han spelat på alla postioner utom målvakt och högerback. Alm kom till IFK som en offensiv kraft och har gjort 37 mål på sina 72 matcher för IFK. Ett mycket bra facit. När Stefan Hellberg hoppade av och Tony/Sulo tog över, sattes han i den mycket viktiga rollen som defensiv mittfältare. Något som han har löst på ett förträffligt sätt och varit den samlande och styrande kraften, som saknats tidigare i år. I den senaste matchen, gick han även ned som mittback, när Andreas Dahlén blev skadad . Även det löste han på ett bra sätt. Han kanske inte syns lika mycket i protokollet, men oj vilken nytta han gör för laget. Jag anser att han f.n. är Kung på Parken
Plus och minus i serien
Så här långt har seriespelet bjudit på en hel del överraskningar, såväl negativa som positiva. Denna redaktion tippade ju serien före seriestart och en hel del av de tipsen har hitills ställts på ända. Största negativa överraskningen är självklart Örebro SK:s klena utdelningen. Laget som såg så stabilt ut på försäsongen, är just nu långt ifrån någon kandidat till Allsvenskan, även om man vunnit de senaste matcherna. Jämför man med AIK, som undertecknad tippade som årets flopplag från Allsvenskan, så är det en markant skillnad. AIK har snabbt anpassat sitt spel och inställning, så att det passar i Superettan. Något som IFK inte mäktade med sitt första år. AIK har med tur och skicklighet, seglat upp, som den storfavorit, man har rätt att kräva av en sådan stor förening. Jag skulle också lite ironiskt kunna tillägga att AIK kan tacka såväl den här redaktionen, som IFK:s klubbdirektör för att det går så bra nu.
IFK Norrköping har inte lyckats så bra, som förväntat, men finns ändå just nu med och krigar om kvalplatsen.
IFK måste också få ordning på alla "idiotvarningar", som man tar. Alla snackvarningar man dragit på sig, gör att man ligger i toppen på den föga smickrande varningsligan.
Att GAIS och Öster finns med där uppe är heller ingen stor överraskning.
Största positiva överraskningarna är Ljungskile och Brommapojkarna, som har gett alla förståsigpåare käftsmäll efter käftsmäll. Frågan är hur långt det håller?
Mjällby AIF och Västra Frölunda är två lag som borde ligga högre upp i serien.
Dagens träning
Jag hann se ca 30-35 minuter av dagens träning, innan himlen vräkte ned en massa vatten på mig, och det såg väldigt skärpt ut. Spelarna såg avslappnade ut under de korta perioderna man drack vatten, men hade fullt fokus när de olika övningarna genomfördes.
De spelare som inte deltog, var bara skadade Pierre Gallo och Andreas Dahlén. Både Bruno Santos, Abder Kabous och nyförvärvet Bennard var med under träningspasset. Totalt deltog 20 spelare i träningen.
Bl.a. tränades uppspel, både centralt och från kanterna, något som inte sett så bra ut under matcherna.
När man tränade uppspel centralt, manade både Tony och Sulo, på spelarna att slå bollen på marken och inte i luften. När någon slog en luftpastej var de på direkt. Man tjatade också om att tajma löpningen rätt, för att undvika offsidelöpnngar.
Efter den övningen övergick man till en annan. Den bestod i att Lindberg, skulle sätta igång spelet snabbt med ett utkast till någon av ytterbackarna. Med ett snabbt passningspel, skulle sedan 6:an resp. 8:an komma till ett bra inläggsläge eller också skulle man spela in bollen centralt, för att få till ett skottläge.
När den övningen pågått 10 minuter, så vräkte regnet ned och jag insåg att jag var tvungen att åka hem och torka upp.
Kvalchansen finns där än
När IFK Norrköping förlorade mot GAIS, så kände jag mig väldigt uppgiven. Säsongen kändes helt körd och jag såg hur ännu en SE-säsong tornade upp sig framför mig. Lustigt nog behövs det bara två segrar, mot lag som VSK och Falkenberg, för att man ska känna sig positiv igen inför fortsättningen av serien. Femton matcher återstår och faktum är att IFK har en poäng mer än vad man hade efter femton matcher förra året. Nu vänder serien och Falkenberg står för motståndet igen, innan två nya svåra uppgifter står på programmet. Öster hemma och AIK borta. Tar IFK 7 poäng på de matcherna, så kan det bli en rolig höst för oss IFK-supportrar. Det sista som överger människan, är som bekant, hoppet.
Så här långt, lyfter jag på min imaginära hatt för AIK:s remarkabla förvandling, för Ljungskiles uppkäftighet och lite för IFK:s nytändning
