Klar förlust i Intertotocupen
Gästande VfL Wolfsburg, nia i Bundesliga säsongen 2004/2005, behövde inte förta sig när de besegrade IFK Göteborg med 0-2 inför drygt 3700 åskådare på Gamla Ullevi.
Med magen befriad från Allsvenska fjärilar kom undertecknad till ett Gamla Ullevi för att mötas av de längsta köerna den arenan har skådat på många år. Nu visade tydligen Mats Persson handlingskraft då han själv satte sig i en biljettlucka, så dryga 3700 betalande hade hunnit bänka sig för lite högkvalitativ fotboll då matchen blåstes igång av den slovenske domaren 13:00.
IFK kom till start med i stort sett ordinarie backlinje och anfall, medan mittfältet endast hade en helt ordinarie spelare i Niclas Alexandersson. Sebastian Johansson ersatte Håkan Mild centralt medan Jonatan Berg fick ta på sig en ovan roll som vänsterytter i och med Samuel Wowoahs avstängning. På högerkanten var det ännu mer skruvat då Adam "Ytterback" Johansson fick ta klivet upp som högerytter.
VfL Wolfsburg å sin sida mönstrade ett starkt lag med stjärnor såsom vänsteryttern Martin Petrov, Argentinske mittfältaren Andres D'Alessandro och belgiske ytterbacken Peter van der Heyden.
Gästerna satte fart på spelet tämligen omgående och visade upp en helt annan bollskicklighet än den vi Allsvenska supportrar är vana att se. Oftast stod tyskarna och trillade bollen mellan varandra i backlinjen tills någon yta långt fram på kanterna uppenbarat sig för ytterbackar eller yttermittfältare. Då smällde dom till med en av många 45-meters krossbollar "på läppen". Så fort IFK erövrade bollen organiserade Wolfsburgspelarna sig väl och satte rejäl press på bollhållaren.
Tyskarnas formation, som i grunden såg ut som 4-3-3, men med ytterbackar som ofta slickade kanterna i höjd med Blåvitts backlinje, var svårläst för Blåvittspelarna. Gång på gång slog tyskarna bollar på ytan bakom Ozcar Wendt som hade mycket tufft att hänga med där. En annan som hade det tufft var "Ölme" Johansson som hade stora problem att få tag på bulgaren Martin Petrov. Mittbacksparet Svensson/Bjärsmyr visade dock ingen överdriven respekt. Kalle Svensson var urstark i luftrummet och ingen av dem gick nog bort sig under hela matchen. På mitten fick de Blåvita mest jaga boll. Alexandersson gjorde som alltid en solid insats, men förutom enstaka prestationer av Jonatan Berg var han väldigt ensam på mitten.
Chansmässigt släppte ändå inte IFK till lika mycket som tyskarnas bollinnehav kanske borde skapat. Jag minns en idioträddning av "Bengan" på ett avslut efter inlägg efter ca 20 minuter och en knallhård nick i ribban på hörna efter halvtimmen jämnt. IFK hade så dags bara haft en målchans då Jonatan Berg fick till ett hårt volleyskott strax över ribban efter inlägg av "Ölme". Istället tog Wolfsburg ledningen efter 33 minuter genom Argentinske D'Alessandro. Gång efter annan hade Wolfsburgs högerback utnyttjat ytan bakom Ozcar Wendt som inte riktigt verkade veta hur han skulle agera. Den här gången fick tysken dessutom ta sig runt och in i straffområdet och slå bollen snett inåt bakåt till nämnde D'Alessandro som enkelt kunde bredsida upp bollen i nättaket. Snyggt.
Nu trodde man nog luften skulle gå ur Blåvitt, men istället verkade tyskarna faktiskt slappna av lite. Avslappningen, eventuellt i kombination med att Blåvittspelarna började komma igång, skapade ett par riktigt bra chanser för IFK. Först ut var George Mourad som efter en riktigt seg inledande halvtimme börjat ta för sig mer och mer. En halvlång boll från Blåvitts högerkant in i straffområdet gick förbi backen. George tog ned bollen perfekt på bröstet, klev fram ett par meter mot mål men dessvärre smet halvvolleyavslutet någon decimeter utanför den enorme tyske målvaktens vänstra stolpe. Anfallet därpå lyckades IFK utnyttja tyskarnas offensiva uppställning. Bollen vanns högt i banan av IFK. George fick bollen, avancerade och såg ut att gå på skott då han istället slog en perfekt boll till Selakovic. Stefan kom visserligen lite ur vinkeln där, men avslutet gjorde den tyske målvakten en bra räddning på.
I slutminuten av halvleken höll sig Jonatan Berg framme igen då han löpte diagonalt in i straffområdet och fick tag på bollen precis framför den tyske målvakten, men det läget rann sedan ut i sanden.
I halvtid var man trots den Blåvita uppryckningen ganska glad att det bara stod 0-1. Tyskarna hade visat sig mycket bollskickliga och när de väl tog i ordentligt var dom oftast både snabbare och fysiskt starkare också.
Adam Johansson, som fortfarande inte verkar vara helt återställd efter sin sjukdom, gick ut i halvtid. Ersatte gjorde unge Pontus Wernblom (född 86). Blåvitt inledde andra halvlek bra med en riktigt fin prestation av Jonatan Berg. Torsbysonen tog emot bollen ute till vänster, avancerade och ryckte ifrån sin bevakning inåt i banan. Högersläggan smet dock metern utanför målvaktens högra stolpe. Minuten senare antecknade jag ytterligare ett skapligt läge för IFK innan spelet jämnade ut sig fram till den 53:e minuten då Wolfsburg kunde utöka sin ledning till 0-2 efter nick på fast situation. Frisparken såg egentligen rätt misslyckad ut, den gick mot Bengans första stolpe, hann studsa, men ändå var en helt ren tysk först på bollen och kunde nicka in den mellan benen på Bengan.
Efter detta tappade nog IFK geisten lite medan Tyskarna i ännu större utsträckning koncentrerade sig på att spela runt bollen i backlinjen. IFK hade en del halvchanser, bland annat genom Selakovic och Berg samt en handfull hörnor, medan Tyskarna hade åtminstone en jättechans som Bengan precis klarade på kontring efter just hörna. Marcus Berg och Andres Vasques fick komma in i slutet av matchen men utan att kunna förändra matchbilden.
Slutsummeringen blir ändå att förlusten var rättvis. Tyskarna visade första halvtimmen att de är klassen bättre än IFK Göteborg, speciellt då etablerade namn såsom Mild, Ulander och Wowoah saknas på mittfältet. Visst, IFK kanske borde gjort något mål på sina lägen men samtidigt kunde tyskarna mycket väl satt tre bollar under första halvtimmen.
Till returen får man (en smula enfaldigt) hoppas på ordinarie mittfält och underskattande tyskar. Den matchen slipper "Ölme" åtminstone stångas med Martin Petrov.
Bäst i Blåvitt var i mina ögon Kalle Svensson, Niclas Alexandersson och Bengt Andersson. Andra som gjorde bra ifrån sig var Jonatan Berg, "Ölme" Johansson och Mattias Bjärsmyr.
