- -
Djurgården - Norrköping 1-1
Den uppskjutna matchen mot Norrköping blev en ganska trist tillställning när den väl genomfördes sent på torsdag kväll. 1-1 blev slutresultatet vilket innebär att Djurgården stannar i ingenmansland och Norrköping om än marginellt stärker sina chanser till fortsatt spel i Allsvenskan.
Det finns en charm med alla slags matcher vare sig det är en sommardag med sambafotboll och fullsatta läktare, eller en sen oktoberkväll med 5000 supportrar på läktaren och grisfotboll på planen. Som den här kvällen. Det enda som fattades för att den riktiga hardcore-känslan skulle infinna sig var en rejäl regnskur... och bättre stämning. Men det är lätt att förstå att det fåtalet som orkat ta sig till Stadion inte riktigt orkade hålla humöret uppe, för det var just grisfotboll det bjöds på och Djurgårdens spel var som det mest har varit den här säsongen - totalt fantasilöst och frustrerande att kolla på. Inte heller blev det bättre av att Norrköping tog ledningen i den 48:e minuten på en feldömd hörna, genom två DIF-bekantingar som båda floppat under sina vistelser - Felix Magro slog hörnan som Richard Spong nickade in från nära håll.
Inte en helt oväntad matchutveckling, trots att det var seriens sämsta lag DIF tog emot, men i ärlighetens namn orkar jag knappt bry mig in resultaten längre, inte för den här säsongen. Men det är klart att det vore skönt med någon ljusglimt inför kommande. Jag tycker att Siggi är en skön kille och trodde på honom inför säsongen, men ingen kan med facit i hand förneka att den här säsongen varit en katastrof. Historien upprepar sig - en tränare med bristfälliga taktiska kunskaper rekryteras och får tack vare sitt engagemang igång spelarna, men när väl nyhetens behag har släppt så lyser bristen på kompetens igenom. Jag kan inte tänka mig att Siggi & Pålle är kvar nästa år och jag hoppas då få se en långsiktig satsning inledas - på något som är värt att satsa på - dvs. att man inte plockar in en halvdan tränare som får göra två år innan en ersättare som får börja om från början plockas in.
Apropå tränarparet så var många frågande till att de valde att byta ut matchens två hetaste spelarna i form av Haginge och Komac i andra halvlek, men jag var nog mest tveksam till att Quirino fick göra 90 minuter. Jag vet inte om det ingår i någon plan att ge brassen speltid för att göra sig av med honom, men jag skulle uppskatta om jag slapp se honom i den blårandiga tröjan igen. För att slippa påminnas om det hutlösa belopp som slösats bort på honom, men framförallt för att slippa se hur han totalt ignorerar sina medspelare och tror att han är ensam på banan för att sedan lägga sig ner så fort tillfälle ges. Domare Tobias Mattsson föll först för det, men förstod så småningom att det inte var annat än billiga knep och valde därefter att fria varje gång Quirino sökte frispark. Inte mer än rätt i min mening.
Det finns mycket att klaga på en kväll som denna, men kvällen hade också sina behållningar. Lagets andre brasse Enrico fick hoppa in och med huvudet kvittera på ett lågt inspel. 1-1 mot Norrköping är visserligen inget resultat att vara nöjd med, men jag trivdes på Stockholms Stadion igår. Jag älskar den arenan och när det inte finns något att spela för försöker jag bara njuta av den tiden jag får spendera där. En kylig oktoberkväll där jag får stå i min favoritarena och sjunga för mitt favoritlag samtidigt som jag förvärrar min redan jobbiga hosta är en kväll som jag värdesätter högt.
På söndag är det dags att bege sig till borgen igen och då hoppas jag på mer folk. Sundsvall kanske inte låter som det intressantaste motståndet, men det är just det - om vi sluter upp och eldar på så ökar det chanserna till att skicka ut norrlandslaget som inte bidrar ett skvatt till Allsvenskan.
