Vi tycker om MFF:
Zlatan för stor för svenska landslaget
Tony Ernst, Ole Törner och Micke Möller är deltagarna i veckans panel. Den här gången handlar det om varningar, kaptenen och matchen mellan Zlatan och Ronaldo.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Tony Ernst
Ordförande i MFF Support.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Micke Möller
F.d redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Trots vinsten mot Örebro i veckan var Roland Nilsson arg efter matchen. Han tyckte några av spelarna drog på sig onödiga varningar och borde växa upp. Malmö FF har nu en drös spelare som riskerar avstängning under hösten. Laget ligger på andra plats i varningsligan i årets allsvenska med totalt 49 varningar. Bara Ljungskile är värre. Har Rolle rätt och hur ska man komma tillrätta med detta problem?
Tony: Jag har egentligen inga åsikter om huruvida det är bra eller dåligt att siffran för antalet varningar i dagens MFF är hög. Optimalt borde väl kanske vara att ligga ganska så exakt mitt i varningsstatistiken? Det går ju - besynnerligt nog - att utläsa två helt diametralt olika tendenser ur för hög varningsfrekvens: en positiv där man kan härleda lagets brinnande begär och starka iver efter segrar som orsak till spelet på gränsen till det tillåtna, men också en negativ där för stark press, dålig attityd och ond förlustspiral skapar en miljö för efterslängar, chansbrytningar, onödigt tjatter. I år har nog tyvärr en för hög andel av varningarna tillhört den senare kategorin. Vad som är intressant är att de tre MFF-årgångarna som jag varit med om och håller högst samtliga har legat på relativt hög varningsfrekvens. I lagen från Houghtons 70-tal, Hodgsons 80-tal och Prahls 00-tal fanns det såväl gott om råa sällar som njöt av att sparka på motståndarna som extravaganta bollbohemer som gärna berättade för domaren vari sanningen egentligen bestod. Ett fotbollslag som har mönstrat spelare som Krister Kristensson, Bosse Larsson, Ingemar Erlandsson, Stefan Schwarz, Martin Dahlin, Håkan Lindman, Jonas Wirmola, Zlatan Ibrahimovic, Niklas Skoog, Daniel Majstorovic kanske inte ska bekymra sig för mycket över några extra varningar hit eller dit. Utöver detta har jag bara en sak att säga: jag anser att Malmö FF har betydligt större bekymmer än var någonstans vi placerar oss i varningsstatistiken.
Ole: Klart att Rolle har rätt. Laget är större än jaget och helt onödiga snackevarningar eller gula kort som kommer till på grund av ren tjurighet och allmän kinkighet (som Toivonens mot ÖSK) både kan och bör kritiseras. För övrigt ifrågasätter jag om det verkligen är så att det inte är tillåtet med böter. Jag tror snarare att det på grund av fackliga regler inte går att göra löneavdrag. Men det stoppar ju inte böter som man inkasserar på annat vis.
Micke: De många varningarna i år är ett uttryck för den frustration som spelarna samlat på sig under den här knackiga säsongen. De blir förbannade och irriterade när det skiter sig på plan och passar på att sopa till en motståndare i ren besvikelse. Egentligen inget konstigt i det. Fotboll handlar om känslor. Och då blir det så ibland. För övrigt tycker jag att våra spelare borde smälla på ännu mer. Det man inte kan lösa med finess kan man ibland lösa med hårt fysiskt spel. Och det är alldeles för lite av den varan i dagens MFF.
Daniel Andersson är utan tvekan veckans hetaste spelare. Med två mål och uppoffrande spel mot Örebro visade han vägen mot segern. Nu stundar landskamp mot Portugal och med alla skador är Danne given i den svenska elvan. Hur kommer det gå och bör han ta över kaptensbindeln även i landslaget?
Tony: Jag bor och verkar i Sverige, det här är mitt hem. Och jag trivs väl i den mån det är möjligt att fullt ut trivas någonstans på den här planeten. Någon speciell ivrare för det specifikt svenska har jag dock aldrig varit. Snarare tvärtom; de primata nationalistiska dragen inom en måste oavlåtligt bekämpas var eviga dag. Jag är inte imponerad av vare sig banér, färg eller dräkt. Låt mig citera mästaren Sven Delblanc: "Pojken som en gång var brinnande patriot känner nu bara skräck för sitt land. Illusionernas varma atmosfär har blåst bort, allting är naket och kallt. Ett land på väg att åter bli en fattig avkrok av Europa lever på myten om sin egen förträfflighet. Dess hat mot sanningssägare och avvikare är iskallt som vanligt. Jag är rädd för Sverige". Det svenska fotbollslandslaget följer jag icke och är därmed särdeles illa skickad att kommentera dess förehavanden. Men att Daniel Andersson med sin erfarenhet, pondus och attityd är synnerligen lämpad som lagkapten har vi vetat i Malmö i flertalet år. Att det tar längre tid för övriga Sverige att haka på vad vi härnere i Skåne känner till är inte alls något ovanligt. Att Jan Majlard likaledes aldrig kommer att förstå behöver näppeligen påpekas. I Malmö älskar vi släkten Andersson - Roy, Patrik, Daniel, ja, även mamma Solbritt och mellanbroder Fredrik - med samma självklara ömhet, gränsande till altruism, som amerikanerna omfamnar sina "founding fathers". Det övriga svenska folkets homogena hat inför Daniel Andersson tar jag bara som naturlig intäkt för att massan som vanligt inget vet. Dygdigt sur är vasslan i Moder Sveas barm.
Ole: I min värld hade Daniel Andersson varit given även om Tobias Linderoth kunnat spela. Linderoth måste vara svensk fotbolls mest sönderkramade spelare. Han gör ett jävla jobb, men när slog han senast en vettig offensiv passning? Och varför ska en långtidsskadad spelare utan någon som helst färsk matchvana direkt slå ut en vikarie som gjort ett bra jobb? Majoriteten av de landslagshäckande journalisterna verkar tycka att bara Linderoth kan gå utan att halta ska han spela. Det tycker inte jag. Däremot tycker jag inte att Danne ska vara lagkapten i landslaget.
Micke: Helt klart gjorde Daniel en fin insats i matchen mot ÖSK. Men Per Johansson, Patrik Anttonen och Fredrik Nordback är inte Quaresma, Nani, Ronaldo eller Maniche. Det är två olika fotbollsvärldar vi snackar om, och det krävs att Daniel och alla andra i blågult är grymt fokuserade om det skall gå vägen. Jag tror inte att de lyckas, men de får gärna överraska mig.
Sen blir jag inte förvånad om Daniel får ta kaptensbindeln. Det tycker jag verkar rimligt, även om han inte är den borne ledargestalten.
När Sverige på lördag möter Portugal i VM-kvalet finns två av världens hetaste spelare på planen. Hur kommer det gå i matchen mellan Zlatan Ibrahimovic v/s Christiano Ronaldo?
Tony: Cristiano Ronaldo är - om jag förstått saken rätt efter att ha sett idolaffischerna i min sons rum - en portugisisk jeansmodell och showentreprenör i en amerikanskägd dokumentärsåpa. Den heter "Manchester United" och handlar - liksom de andra dokusåporna i samma genre ("Chelsea FC", "Real Madrid" et al) - om att kunna skuldsätta sitt lag med så många bipolära flyttfåglar som möjligt. Det har - som ni förstår - inget med fotboll att beskaffa. När jag någon gång sett Cristiano Ronaldos ansikte flimra förbi på teveskärmen i en av de där "fotbollsmatcherna" som TV3 producerar så minner han mig om ett mycket litet barn som klätt ut sig i pappas kläder och nu står och speglar sig i väntan på uppmärksamheten från de vuxna. Vad ikonen, giganten, regenten Zlatan Ibrahimovic har med denna acnekomprometterade halvfigur att göra är jag inte man att förstå.
Ole: Ronaldo har ju lite bättre backup än Zlatan, om man säger så. Annars håller jag alltid på Zlatan, i alla lägen, mot alla, i evighet amen.
Micke: Det blir en match som Ronaldo vinner av den enkla anledningen att han har tio gånger skickligare medspelare än vad Zlatan har. Zlatans geni är för stort för det svenska landslaget, medan Ronaldo har ett helt knippe klasspelare omkring sig. Det blir avgörande i den här matchen. Men, men… Kanske kan den svenska lagmaskinen tråka ihjäl portugiserna och plötsligt, när de ligger där på plan och flämtar av leda, så slår Zlatan till som en kobra!
