Måndag morgon:
Bröd och skådespel åt folket
De allsvenska publiksiffrorna minskar och det rejält. Så går det när brödet smakar mögel och skådespelet har för dåligt manus.
Det fanns en tid när svenska fotbollsälskare var svältfödda. Nästan inga matcher på TV, allsvenskan en gång i veckan och en landskamp då och då, det var allt. Sen kom Tipsextra med sina engelska matcher varje lördag. Visst, det var oftast dålig fotboll på usla planer men det var fotboll i TV och det på vintern när allsvenskan vilade sig. Efterhand har det blivit mer och mer och numera är utbudet enormt och det visas fotboll året runt, dygnet runt i massor av TV-kanaler.
Det finns de som säger att publikminskningen beror på att spelprogrammet är för tätt, att storstadslagen är utanför toppstriden, att det varit ett EM och att huliganerna skrämmer bort publik. Det är inte många som säger att det allsvenska spelet är för dåligt i förhållande till det som visas på TV. Men det gör jag.
Den produkt som erbjuds håller i de flesta fall inte måttet.
Det är långbollar, snedsparkar, tjurrusningar, vattenbärare, brunkare, köttare och en massa annat som drar ned intrycket. Under en match räknade jag och min läktarkompis en gång antalet felpass till 20 stycken i första halvlek. Varav alltför många skedde när spelarna var helt ohotade. Ändå räknade vi bara Malmös.
Efter en sådan upplevelse går publiken hem från en kall, tråkig och stel arena, slår på sin TV och får se franska, spanska, engelska, italienska, tyska och holländska spelare lira fotboll med en kontroll och i ett tempo som väldigt få i allsvenskan är i närheten av. Att de svenska matcherna sedan visas på TV gör det ju inte heller lättare att locka folk från soffan en kall och blöt oktoberkväll.
Istället för att diskutera varför man tappar publik kanske klubbarna ska fundera över varför folk går på fotboll. För en del är det för att man gillar sporten och att det är en social grej. Man träffar sina polare, tar en bärs, ett försnack och går till arenan tillsammans. För andra är det att man identifierar sig med laget från staden/regionen/området där man lever sitt liv. För några är det säkert så att de projicerar sig själv, sitt liv, ambitioner och förhoppningar på laget. Vissa går för att det är kul och underhållande, dels spelet men också själva skådespelet runt omkring.
Som nämnts ovan är spelets kvalitet en bidragande orsak till att gå, antalet vinster för laget spelar såklart in men också arenan, bekvämligheterna, draget, farten, festen, trycket på läktaren, tifona, sången och allt det som hör till. Fotboll idag är inte bara en match. Det är en upplevelse och ett skådespel där publikens roll är nästan lika viktig som det som pågår på planen.
Säga vad man vill om det men utan alla de som går dit för draget och festen så blir det färre åskådare på matcherna. Frågan blir då följande; Hur ska man få till drag och fest? Och vad är det som gör att det blir så? Och vad gör Malmö FF för att lyckas med det?
