Hammarby - Halmstad 1-0
Hur man än vrider och vänder har man alltid favoritspelare.
Det är -5 grader. Mörkret sänker sig över ett vindpinat Kungsholmen. Hammarby Fotboll försöker bedriva elitverksamhet på Stadshagens knallhårda grus. Det är januari.
Fotboll är enkelt. De 11 bästa spelar och kämpar för lagets bästa. Håller man inte måttet slås man ut. Har man otur med skador får man på ett enkelt sätt veta att det här med elitidrott inte är att tänka på.
Hur trevlig är en Bajenspelare? På en skala 9-10 skulle jag sätta betyget 9,5. Vem man än hugger tag i för att snacka lite fotboll, framtid, förhoppningar eller tyvärr skador så är det aldrig några problem. Fansen bemöts alltid på ett trevligt sätt. Ärligt talat, varför skulle det inte vara så? Det är helt naturligt.
Hur man än vrider och vänder har man alltid favoritspelare. Suleyman Sleyman värvades till säsongen 1998. Om man har hängt på sidlinjen sedan dess har man "tyvärr" haft goda möjligheter att bekanta sig med Sulan. Allsvensk fotboll är ingen lekstuga. Prestera eller dra! Alla vet vad som gäller. Sulan har varit grymt skadedrabbad. Det fanns egentligen inga rationella skäl för Hammarby IF att förlänga kontraktet med Sulan inför årets säsong. Tre säsonger med sporadiskt spel. Då spelar det ingen roll att det ser bra ut ett par korta veckor i januari. Ljumskar och knän och så vidare måste hålla när allsvenskan drar igång.
Sulan är ändå något av ett unikum. Maken till positiv människa och vilja att komma igen och verkligen ta chansen har jag aldrig sett. Ärligt talat - Sulan borde kastat in handduken, med en lovande juristkarriär i backfickan fanns det inga egentliga skäl att ge allt, verkligen allt för att slå sig in i Hammarby IF. Med ett läshuvud utöver det vanliga skulle det inte bli några problem med en civil karriär. Att vi på sidlinjen hade en osedvanligt trevlig snubbe att snacka fotboll med spelade givetvis ingen roll.
Hammarby tar en jättechansning, förlänger med ett år och hoppas på det bästa. Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när man ser Suleyman Sleyman gå fram som en ångvält på högerbacken mot svenska mästarna. Ett klockrent backspel kryddat med ett par tre framstötar. Tittar man över till vänsterkanten ser man en spegelbild fast tvärtom. Där härjar en pånyttfödd Micke Hellström, med drygt 260 bajenmatcher i benen. Det är ljuvligt att se "Tokhella" storma in i banan och sätta bollen på våra toppar.
Sulan och Hella - tack för i kväll!
Hur var det nu? Svenska mästarna på besök!
Jag kommer när äventyret med Svenska Fans summeras i höst att komma med en längre kommentar angående supporterklimatet i Sverige. Drygt 3 000 artiklar in i Svenska Fans är ändå matchrapporten från HBK - HIF bäst hittills.
Hammarby i serieledning, PeW här på Söderst@dions redaktion tyckte att Halmstads "inför match"-artikel inför drabbningen på Söderstadion var så intressant att han mailade över den till Thomas Dennerby.
Den dryga tonen från Halland gick inte obemärkt förbi. Thomas klippte ut ett parti ur artikeln och kopierade upp ett antal kopior som sattes upp ovanför varje krok i omklädningsrummet hos hemmalaget. Det är bara att ödmjukt tacka "Jonas L" för hjälpen. Tändningen fick en dramatisk skjuts.
Målet föll efter en misslyckad rensning. Kennedy fångade upp bollen ute till höger. Skickade in ett flackt inlägg som Trym Bergman mötte och skarvade ned mot vänster stolpe. Chanser hit och dit, jovisst. Lasse Eriksson plockade ned ett antal bollar. Ett lag i serieledning borde sättas under press när ett så kallat topplag är på besök. Personligen blir jag lite illa berörd av Halmstads oengagerade spel och attityd till allsvenskan. Springa runt och lalla på Söderstadion är inte seriöst.
