Här är Röda Bröders nyförvärv
Inför den rafflande guldstriden i höst gör Röda Bröder en upptrappning av bevakningen. Ni har redan sett dem i aktion här på sidan ett tag men nu är det dags för våra nya redaktionsmedlemmar att få presentera sig mer ingående.
Henke Andersson
Vem är du?
Jag heter Henke Andersson och är 20 år, bosatt i Kalmar och brinner för Kalmar FF. Min egna karriär som fotbollsspelare tog sin början i Kalmar FF som 8-åring. Senare blev det flytt ner till Kristianstad och Skåne. Där blev det spel i division 3 med Åhus Horna BK. Efter detta gick flyttlasset tillbaks Kalmar där den egna karriären nu ligger på is.
Mina favoritspelare genom åren i Kalmar FF är för att nämna några: Fabio Augusto, Henke Rydström och Jensa Nilsson.
De två förstnämda anser jag är de två bästa spelarna som spelat i Kalmar FF. Att Fabio fortfarande är en legend här i Kalmar trots sitt svek att försvinna mitt under säsong, är ett bevis på hans storhet. En stor favorit som jag aldrig kommer glömma. Henke Rydström är så klart ett självklart val för mig. En väldigt klok spelare som alltid ger sitt yttersta och omöjlig att inte tycka om som rödvit. Given i landslagstruppen. Jensa Nilsson var en väldigt stor favorit under hans tid i Kalmar FF. Hans hattrick borta mot Djurgården -99 sitter kvar på näthinnan än och kommer så göra för en lång tid framöver.
Varför KFF?
Det har alltid varit Kalmar FF, från första början. Att snegla åt en annan klubb innebar en form utav otrohet när jag växte upp. Nästan samtliga i släkten har ett förflutet i Kalmar FF och på den vägen är det. Det var ganska självklat att man skulle få upp intresset för fotbollen med det intresset som finns i släkten. Känslan att ta på sig Kalmar FF tröjan när man lirade i ungdomslagen var alltid lika speciellt. Som ung knatte såg man upp till A-lagsspelarna väldigt mycket och drömmen har alltid funnits där att en dag få springa in på Fredriksskans.
Vilket är ditt första FF-minne?
Mitt första minne utav FF var när vi mötte Elfsborg hemma på Fredriksskans 1995. Jag satt på Södra läktaren på den tiden och minns att matchen slutade 2-2. På denna tiden spelade vi i Division 1 södra och mötte lag som Stenungsund, Hässleholm och Norrby. Idag får man vara med och uppleva en guldstrid, otroligt...
Ett annat stort minne var när jag som ung fick springa in hand i hand med Henke Rydström hemma mot AIK -99. Det var efter det man kände att man var fast. Som liten var det otroligt stort och efter det har man inte missat många matcher trots en flytt till Skåne i 6 år. Missade hemmamatcher går att räkna på en hand under de åren. Att nu kunna vara supporter på hemmaplan i Kalmar känns lite lättare och en otrolig lättnad för min del.
Och vilket är det bästa?
Svårt och välja. Avancemanget 1998 till allsvenskan kändes väldigt stort. Detta var den första riktigt stora glädjen som supporter och därför blir den lite speciell. Måste även nämna cuptiteln förra året. Även om cupen har en ganska medioker status här i Sverige så kändes det väldigt stort. Att se Rydström lyfta bucklan var speciellt och något man kommer att komma ihåg. Om en månad hoppas jag kunna svara nåt annat på den här frågan...
Vad hoppas du kunna tillföra på Röda Bröder?
Bra krönikörer och skribenter finns redan. Därför känns det hur kul som helst att få vara med i redaktionen. Naturligtvis hoppas jag kunna hjälpa till att göra Röda Bröder till en ännu bättre sida. Att kunna göra det till en sida som är självklar att besöka som rödvit supporter. Sen hoppas jag kunna nå ut med mina åsikter till läsarna.
Den dagen jag formulerar krönikor och framför åsikter som Jan Majlard, den dagen lägger jag av...
Ina Danielsson
Vem är du?
Ensamstående tonårsmamma, årgång 66, bor på landet utanför Läckeby. Är i grunden litteraturvetare, men har via ett antal olika jobb hamnat i butik på Kvarnholmen, lite rastlös kanske :-). Vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Varför KFF?
Tog över min mammas KFF-intresse när hon dog i vintras, har alltid hejat på KFF, men inte följt laget mer än via tabell- och tidningsläsande i den fasta tron att fotboll var tråkigt och inget jag kunde begripa eller gilla. Tänk så fel man kan ha. När jag väl gav fotbollen en chans drabbades jag totalt, fascinerande sport. Förutom att jag alltid hejat på FF så gillar jag kontrasterna mellan personligheterna i laget och LAGET!
Vilket är ditt första FF-minne?
Hm, knepig fråga, bilder i tidningen på Benno och Billy tror jag, nån gång för länge länge sedan... ;-)
Och vilket är det bästa?
Har så få och mestadels färska minnen så min första match live, mot Gif Sundsvall den 31/8 -08 får det bli, blev verkligen helt tagen och gripen. Fast upplevelsen både av matchen och publikstödet på Borås arena den andre oktober var mäktig, trots förlusten.
Vad hoppas du kunna tillföra på Röda Bröder?
Till en början en annan synvinkel och ett annorlunda perspektiv antar jag. Så småningom lär jag mig förhoppningsvis mer om tänket bakom sporten och då kanske jag blir lite mer analytisk, just nu är det bara känslor och spontana reaktioner. Och kanske en kvinnlig touch...
Robin Andersson
Vem är du?
Robin Anderson, en sportälskande kille på (snart) 18 år. Hela mitt liv består av idrott, främst fotboll, vilket jag fortfarande håller på med. Jag spelar för närvarande i division 4, men har precis kommit tillbaka från en mer eller mindre allvarlig skada, som hållit mig borta från fotbollen i över ett år. Knäskada var det som stoppade mig, och det var inte mycket att göra åt. Nu är jag i alla fall tillbaka i träning och gör comeback inför nästa säsong. Jag spelar i Eksjö Fotboll, och kommer så göra även nästa år. Som bäst har ja spelat i pojkallsvenskan (Sveriges bästa 16-årslag) och kommit sjua, alltså ungefär bland de 30 bästa lagen i Sverige. Annars gör jag inte särskilt mycket på fritiden, spenderar en del tid på Öland, där jag har sommarstuga och går sista året på gymnasiet.
Fotbollen betyder väldigt mycket för mig, och det har inte varit lätt att vara borta från det så länge. Fotbollen är för mig väldigt viktig och det är mitt sätt att komma ifrån allt annat jobbigt som finns i vardagen. Händer det mig något så är det fotbollen jag tar fram, den får mig att tänka på annat. På en glädje bortom dess like. Jag ser också fotbollen som ett otroligt bra socialt medel, samtidigt som det ger en bra grund träningsmässigt. Men främst håller jag på eftersom det är så, ursäkta språket, jävla roligt!
Varför KFF?
Kalmar FF, klubben i mitt hjärta. För att vara ärlig har jag på de senaste åren gått från intresserad av Kalmar till fanatiker. Jag har alltid tyckt om klubben, alltid brytt mig om hur det har gått för Kalmar, trots att jag under min uppväxt inte var fanatiker. Nu för tiden finns det ingenting annat som gäller, och det är med glädje och stolthet jag säger att jag är Kalmar-supporter. Min familj och jag har, som jag nämnde, sommarstuga på Öland, där vi tillbringat hela mitt livs somrar och många helger.
Eftersom resten av familjen har varit precis lika idrottsintresserade som jag själv (det kanske är därför jag är det?), så har det blivit ett naturligt medel att gå på Kalmar FF:s matcher, enda sedan jag föddes. Jag har följt dem hela vägen, och intresset har nu alltså utvecklats till något mer, till kärlek! Just nu kan jag också vara stolt på ett helt annat sätt, genom de sportsliga framgångarna, och det gör det hela givetvis ännu roligare. Men jag tror alltså att mitt ständiga följande av Kalmar är det som har givit mig detta intresse. Det har växt, växt och växt, till något starkt.
Vilket är ditt första FF-minne?
Mitt första KFF-minne är så gammalt att jag knappt kommer ihåg det. Det måste vara en match i mitten på 90-talet (jag är inte så gammal), som jag inte kommer ihåg motståndarlaget i, men det var en vacker dag och Fredriksskans såg underbart ut i solskenet. Det var försommar och det måste ha varit precis innan sommaruppehållet. Jag tror att det var 1995, en match i div 1. Kalmar vann matchen med 1-0 och jag kunde gå därifrån med ett leende.
Och vilket är det bästa?
Det bästa minnet från Kalmar FF är faktiskt, tro det eller ej, UEFA-cupmatchen mot Feyenoord "borta" på Borås Arena. Ja, jag vet att det var tråkigt att det var bortaplan, och ja, jag vet att vi förlorade. Men jag vet också att det är den matchen som Kalmar stod upp för sina färger, kämpade och slet. Matchen där vi fans hördes mer än någonsin och försökte peppa våra gubbar. Jag vet också att det aldrig har varit så bra stämning på en Kalmar-match. Jag bryr mig, ärligt talat, inte om att Feyenoord-fansen stundtals överröstade oss Kalmar-fans, för det hjälpte bara till att få oss att skrika högre, och skapa ännu mer stämning. Rent matchmässigt kanske det inte är den bästa någonsin, men jag tycker att Kalmar stod upp väldigt bra mot ett mer namnkunnigt Feyenoord. Och det var orättvist, två riktiga skitmål dessutom. Men ändå kommer jag aldrig glömma när jag och 4000 KFF-fans till skanderar "hela skansen" på Borås Arena. Det var ett stort ögonblick och det kommer jag, som sagt, inte glömma! Tack KFF! Jag hoppas innerligt att detta är framtiden i Kalmar, på Kalmar Arena.
Vad hoppas du kunna tillföra på Röda Bröder?
Jag vill bli journalist när jag blir äldre, när jag har gått ur skolan och rest, då ska jag bli journalist. Det är en dröm sedan barnsben och den kommer jag mot alla odds leva ut. Folk säger dessutom att de tycker att det är roligt att läsa mina texter, intressant i det jag skriver. Jag hoppas därför kunna få ut mitt skrivande även på SvenskaFans, och få folk att uppskatta det där också. Jag vill, med mitt fotbollskunnande, kunna hjälpa till att tillföra något även fotbollsmässigt. Jag är en ganska frispråkig kille, med mycket åsikter och det tror jag kan hjälpa när man skriver alltifrån krönikor till matchreferat. Jag är inte rädd för att kritisera det jag tycker är fel, men jag är heller inte rädd att ge beröm (självklart).
