Arge Arnolds Torsdagstankar
08:43 - 07:40 - 06:43 - 05:51 - 04:48 - 03:46 - 02:46 - 01:44 - 00:49 - 99:41 - 98:47 - 97:48 - 96:51 - 95:45 - 94:49 - 93:50 - 92:49 - 91:53 -90:55 - 89:55 - 88:60 - 87:54 - 86:53 - 85:50 - 84:53 - 83:50 - 82:42 -81:55 - 80:52 - 79:58 - 78:56 - 77:48 - 76:50 - 75:59 - 74:49 - 73:47
Vad är nu detta för siffror undrar ni säkert i latexfåtöljens torsdagsgryning i väntan på ny
herdestund med Arnold-ilska? Klockslag, någon slags kod eller statistik över Britt Eklands varierande bystmått de senaste 35 åren?
Ingetdera! Siffrorna står för hur många matcher Malmö FF spelat per år sedan 1973, räknat baklänges från 2008 (såtillvida inte extra matcher läggs in i efterskott i år), då 14-lagsserien infördes. Alla tävlings- och träningsmatcher inkluderade.
1982-1989 var det endast 12 lag och 22 matcher men slutspelet gav minst två extra matcher. Finallagen kom 1982-1984 upp i 28 matcher. 1985-1988 26 matcher och 1989 27 matcher. 1991-1992 spelades en mästerskapsserie som gav 30 seriematcher för de sex bästa lagen, alltså lika många som alla lag spelar i år.
Den nogsamme betraktaren kan se att de senaste tre åren bjudit på en sällsynt påver matchkost, endast hotade av 2001 och 1982.
Skälen är många.
När det spelades som mest under rekordåren 1975,1979 och 1988 var vi inbegripna i europacupspel, spelade i den av Eric Persson framtänkta Tipscupen (6 matcher i hemma och bortamöte där segraren fick en viss segersumma) som enligt honom var för "att spelarna inte skulle lata sig på sommaren" och/eller gick långt i Svenska Cupen.
Dessa MFF-spelare hade ofta ett jobb vid sidan av antingen på hel- eller deltid. En del studerade.
Skillanden i matchantal mellan svenska och europeiska topplag under dessa år, innan Champions League och den ihopslagna UEFA-cupens början, var betydligt mindre än idag.
Kvalitetsskillnaden blir också större då lagen från de bästa länderna idag ofta är seedade och slipper möta "skräplag" på sin väg mot framgång.
Det som är intressant är att trots att denna skillnad är så pass markant numer, så kan man hårddraget säga att MFF och andra svenska lag i praktiken "väljer" att minska sitt antal matcher i jämförelse med de lag som man en dag hoppas kunna komma ikapp eller åtminstone "stöka till" det för.
Man spelar i allsvenskan, det vet man, men resten kan man tydligen inte påverka? Den svenska fotbollens eviga offermentalitet för yttre omständighter cementeras.
Nu kan man ju motargumentera och säga att det är en orättvis jämförelse då MFF och några andra allsvenska lag inte spelar i europacuperna regelbundet.
Min kontring är då att fråga varför inga initiativ och motdrag görs eller tror man i MFF och i andra klubbar att vi ska kunna komma ikapp genom att träna mer och mer istället för att mäta oss med och inspireras av andra lag i skarpt läge i matchsituationer?
Redan 1978 under det rekordlånga VM-uppehållet spelade de allsvenska lagen i två 7-lagsgrupper så att de fick 6 kvalitativa träningsmatcher trots att Tipscupen sedan spelades som vanligt!
Jämför dessa tolv matcher av hög kvalitet med EN match under årets EM-uppehåll..mot ett risigt finskt lag! Holka? Hanku? Någon som minns vad de heter?
Var finns kreativiteten och viljan hos MFF, som ju är det lag som jag och de flesta andra som läser denna artikel håller på, att hitta nya lösningar?
När detta förts på tal har det sagts att det är svårt att hitta motståndare under de sedan ett tiotal år allt längre landslagsuppehållen (i och med splittringen av Sovjetunionen och Jugoslavien). på grund av fler antal EM- och VM-kvalmatcher.
Det är därmed ingen nyhet varken för oss eller andra svenska lag.
MFF har till exempel i år bara lagt in två extramatcher mot rätt skralt nordiskt motstånd trots att inget europakvalspel var planerat och att vi av senare tradition brukar stupa efter några få omgångar i svenska cupen. (Nu säger Hans Gren i Klubb-TV att det ska bli några fler matcher nästa år under U21-EM och det är inte en dag för tidigt)
Hjälten Ingemar Erlandsson spelade 54 matcher med MFF och ytterligare sju landskamper redan 1979. Hur orkade han? Hur orkade brevbärare Leif Engqvist spela 45 matcher med MFF + 11 matcher i A- och OS-lag 1988?
(Borde inte dagens utvilade "Kaffe Lattespelare" med välstretchade och starka kroppar också orka med något liknande? Hur orkar italienska, spanska och engelska proffsspelare med 20 matcher eller fler än våra och dessutom av bättre och mer krävande kaliber? Det kan väl inte bara vara doping? - Aftonbladet skrev en bra artikel om detta för ett tag sedan.)
Hade det flitiga matchandet mot motstånd av rang något att göra med att inte bara MFF utan också t.ex Göteborg kunde göra sig gällande internationellt och vara så överlägsna på hemmaplan på 80- och 90-talet? Vi ser ju i år hur bra Kalmar och Helsingborg varit efter sina cupäventyr förra året.
Nej, jag glömmer ej bort att de internationella storlagens trupper givetvis är mycket bättre nu än då men även större. Även om vi aldrig kan komma upp i 60-70 matcher av hög klass per säsong så kan våra bästa spelare spela betydligt fler matcher än vad de gör nu.
Förra året kom våra mest meriterade spelare Daniel Andersson och Jonatan Johansson endast upp i 40 respektive 39 matcher på ett helt år, inklusive A-landskamper!!. Ola Toivonen var bäst med 45 matcher, inkusive A- och U-landskamper .
I år blir det något mer men är det inte märkligt amatörer och halvproffs spelade mycket mer för 20-30 år sedan? Har träningarna i sig blivit viktigare än matcherna? Varför behövs det tränas så mycket mer, i jämförelse med antal matcher, för svenskar och MFF:are än det gör för spelare från andra länder?
Vad kan Malmö FF göra ?
Är det inte dags att hitta alternativ istället för att ge upp på förhand? Det finns mängder av bra lag under de fyra-fem stora i de europeiska ligorna som aldrig är i närheten att få spela i UEFA-cupen och Champions League och som liksom vi har lika många störande landslagsuppehåll per säsong.
Det skulle säkert vilja spela träningsmatcher eller rent av små miniturneringar mot internationellt motstånd. Men vi kanske är för blyga för att fråga? Jag är ganska säker på att det i länder som t.ex Portugal och Belgien, för att bara ta några andra länder av ungefär samma befolkningsmängd, finns en stor respekt och beundran för Malmö FF.
Visst skulle väl holländska lag vilja spela mer träningsmatcher mot svenskar då de av hävd brukar ha svårt för "oss" i UEFA-cupen? Vi skulle även lära oss av dem och kunna studera deras spel närmare på plats.
Ett större utbyte med öststaterna? Åtskilliga var matcherna vi spelade mot tjeckiska, bulgariska och polska lag om somrarna förr. Säkerligen goda erfarenheter när vi slog ut lag som Dynamo Kiev, Wisla Krakow och Torpedo Moskva i europacuperna.
Här skulle Hasse Borg i egenskap av sportchef, kommunikatör av rang och med stort kontaktnät kunna göra ett jättejobb för att sälja in Malmö FF som en regelbunden och intressant sparringpartner!
Vad gäller Norden så var Royal League kanske inte optimal i sin vinterskrud men det fanns embryo till något bra. Varför inte lägga in fler högkvalitativa matcher mot nordiska lag under landslagsuppehållen istället. Det behöver inte nödvändigtvis vara en turnering med stora vinstsummor. Gärna matcher mot andra än Nordsjaelland....
Om nu Malmö FF ska vara så retro i allt och återanvända varenda lilla idé och person från det förflutna så inspireras och välj för guds skull den pionjäraktiga och uppfinningsrika framåtanda som salige Eric Persson var en sån mästare i, och framförallt diskutera och studera vad som är en optimal matchdos. Den kan absolut inte ligga på under 45 matcher per år!
Fotnot: MFF:s legendariske ordförande Eric Persson (1937-1975) var förutom Tipscupens fader också skaparen av EP-cupen (Eric Perssons Cup) som under 70- och 80-talet var en försäsongsturnering mellan svenska och danska lag för att skapa lite extra spänning i träningsmatcherna. Framförallt var han den störste MFF:are genom alla tider som varit och kommer att bli.
Statistiska källor: MFF:aren 1978,1979,1988 och 2007.
