Oavgjort i Malmö

Elfsborg tog en meriterande poäng på bortaplan, inte minst med tanke på lagets sjukdomsläge

Lättare uppgifter än att spela hem poäng borta mot Malmö FF finns. Exempelvis Assyriska hemma bör vara lättare. Nu blev det ju tvärtom av någon anledning och varför det blev så är en fråga som är lite knepig att besvara. Inför Malmömatchen fattades dessutom inte bara Anders Svensson utan en ”mystisk” sjukdom hade drabbat ett flertal spelare som rimligtvis skulle få plats i en startelva. Kan det ha med inställning att göra? Denna eviga fråga…

Första halvlek hade knappt börjat innan jublet bröt ut på stadion, Afonso Alves hade på ett mycket snyggt sätt tagit sig förbi vårat försvar och runt 13 000 på läktarna vädrade lungorna i ett stort jubel, måltavlan blinkade frenetiskt MÅL och tre sekunder senare stod det 1-0 på anslagstavlan. Vad de flesta hade missat var att bollen inte alls gick i mål utan utanför, visserligen väldigt knappt men likväl utanför. Men i ivern över ett ledningsmål så ville de flesta tro att så inte var fallet, inklusive den eller de som sköter anslagstavlan.

Efter det så blev det lugnare. Betydligt lugnare, och de som idag hade fått chansen att spela från start spelade som de i stort sett inte hade gjort annat. Visst, MFF var det något bättre laget och hade mest boll. Jag räknade ett flertal chanser och det är nästan ofattbart att skåningarnas gunstling nummer ett för närvarande, Hasse Mattisson, missade båda de chanser som bjöds honom. Därtill hade Afonso en frispark i farligt läge som Håkan Svensson gjorde en kanonräddning på. Där var det svettigt. Håkan visade också prov på sitt fina målvaktsspel vid ytterligare tillfällen och genom hans resoluta ingripanden spred sig förmodligen också ett lugn i försvaret.

Elfsborg var inte heller utan chanser. Vid ett tillfälle var jag nästan övertygad att Jocke Sjöhage skulle sätta 1-0 men han kom för nära Mathias Asper och bollen smet retsamt utanför. En annan riktigt bra chans fick Mattias Svensson som får fritt skottläge rakt framifrån men siktet var inte helt 100 % inställt den gången. Första halvlek präglades annars av ett trevligt spel och 0-0 i halvtid kändes ganska rättvist. Malmö FF hade mest boll, något övertag i målchanser men ett mycket kämpaglatt bortalag hade efter första 45 visat att det inte skulle bli så lätt vinna över Elfsborg, trots att avsaknaden av ett flertal namnkunniga spelare.

I början av andra halvlek fick Elfsborg en trippelhörna och på en av dem så var det mycket nära ett ledningsmål. Endast ett ben från en hemmaback var skillnaden från ett ledningsmål och fortsatt oavgjort. Sedan kom kallduschen, ett vänsterinlägg från Joseph Elanga gjorde Håkan Svensson lite tveksam och framrusande Afonso Alves fick in bollen. Denna gång väntade resultattavlans ansvarige med att sätta upp 1-0 några sekunder extra men målet var dessvärre ett faktum. Nu började uppförsbacken på allvar kändes det som men när det behövdes som bäst visade Elfsborgsspelarna upp en riktig hög moral. Ingen lät sig nedslås av Malmös mål och man visade att det här kommer vi aldrig att acceptera. Visserligen låg 2-0 i luften strax efter ledningsmålet men målskytten Afonso Alves missade i stort sett öppet mål då bollen studsade till på en tuva. Något som förmodligen inte hade hänt på Borås Arena, eftersom underlaget är jämnare där…

Alltid suveräne Hasse Berggren hade en ypperlig chans att sätta kvitteringen när han kom helt fri med Mathias Asper, men likt Jocke Sjöhages chans i första halvlek kom Hasse för nära inpå och bollen ville inte in nu heller. Efter att ha mött Kalmar gånger två och Assyriska var det mycket trevligt att se två spelande lag vilket också gjorde det ganska öppet i hemmaförsvaret ibland. Jocke Sjöhage var ständigt på språng och oroade backarna och hade Hasse Berggren fått fram passningen till Mathias Svensson på vänsterkanten vid ett tillfälle så hade det definitivt blivit mål. Tyvärr blev Hasse nedsparkad och fick istället frispark mitt på planen.

Men eftermiddagen skulle inte bli helt förstörd ändå. Elfsborgarna visade upp ett mycket fint spel med kvarten kvar att spela. Först Jari Ilola till Hasse Berggren som mycket fint frispelade Andreas Klarström som elegant satte 1-1. Att det var just Andreas Klarström som fick göra mål idag unnar jag honom verkligen. Han har haft en tung säsong hitintills och det torde glädja många att han faktiskt är kvar i Elfsborg och Borås för vi vet ju att han kan så oerhört mycket när det väl stämmer för honom. Sista kvarten blev just så som sista kvartar kan bli. 1-1 borta mot MFF skulle kännas riktig bra. Det var långa minuter och Malmö hade några chanser, den klart bästa räddas av Håkan Svensson som där definitivt revanscherade sig från det olyckliga målet tidigare.

Elfsborg höll Malmö stången hela matchen ut och det är svårt att nämna någon enskild spelare efter dagens insats. Samtliga på planen gjorde en heroisk insats och vid flertal tillfällen i år har man lyckats göra mål i slutet av matcherna. Det tyder på att det finns en mycket hög moral och även en stor portion av vilja att inte förlora. Fast om någon skall nämnas så bör det i mina ögon bli kämpen med stort K, Martin Strömberg. Idag som innerback och en stor eloge till honom för hur han löste den uppgiften.

Slutligen vill jag tacka min gode vän Magnus (inte lika nöjd som jag men det har ju naturliga orsaker) som prickfritt körde oss till Malmö tur och retur, hotell Mayfair samt MFF: arna Per Welinder, Micke Möller, Kåffe med flera som så artigt inviterade till en trevlig sittning på ölkaféet innan match. Lycka till i fortsättningen, dels i CL-kval men även i allsvenskan pågar!

För Elfsborg väntar nu Häcken två gånger. Inte helt omöjligt med avancemang till cupsemifinalen och en ny trepoängare i allsvenskan väl? Det doftar lite av medalj faktiskt, eller varför inte två rent av? Det ena kan bli ett nytt cupguld och till det en tredjeplats i allsvenskan. Kan det vara ett rimligt scenario fram i höst?

0 kommentarer