Krönika: Pelle Olsson gjorde schackmatt på Landskrona
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Och att se Gefle dominera andra halvlek och ta ännu en 1-0-seger på bortaplan kategoriseras definitivt som något gott i undertecknads ögon.
Sverige är att stort land. Väldigt stort. Det finns inte minst jag erfara under dagens tågresa mellan Gävle och Landskrona. Men ibland är det väl skönt sitta och sova på tåg…?
Visst, det är sant, men det finns ingen människa med hörsel som kan sova när ett skrikande spädbarn hela tiden återfinns alldeles intill.
Efter en kort bilfärd från tågstationen i Lund var vi (ja, fler personer tillkom i Lund) framme där allting skulle hända - det vill säga Landskrona.
På grund av den totala bristen på skyltar till arenan/idrottsplatsen/lekparken anlände vi ett par minuter efter avspark, men det var väl tur det.
Redan utanför hördes det tydligt att det var hemmalaget som tog kommandot i inledningen. Och visst var det så - Gefle hade inte mycket att säga till om inledningsvis.
Även om Pelle Olssons mannar var lite väl passiva i första halvlek, ska det även understrykas att Landskronas insats under den tiden var mycket stark. Oftast spelade hemmalaget med ett imponerande kortpassningsspel med många kreativa initiativ, vilket ställde till det rejält för Gefle.
Vi hade fru Fortuna att tacka efter den mållösa första halvan av matchen. Man ska dock inte se blint på det faktum att Gefles centrallinje aldrig viker ner sig.
Mattias Hugosson stod för flera kvalificerade räddningar. Ser Arsenals scouter fortfarande på allsvensk fotboll, månne?
Mittbackarna Thomas Hedlund och Magnus Wikström tillhör båda seriens toppskick bland mittbackarna när det egna laget spelar med ett lågt liggande försvar, som Gefle mer eller mindre var tvungna att göra i första halvlek i kväll.
Efter några korvar, pissuarbesök och löjliga ord från motståndarsupportar, hade halvtidsvilan tagit slut. Andra halvlek skulle börja och visst var det något att se fram emot - matchbilden kunde väl i vilket fall som helst inte bli värre än i första?
Och nej, det blev den inte. Istället förändrades matchbilden totalt. Gefles fysiskt starka mannar visade stenhårt vilja och tog mark för mark på Landskrona planhalva likt ett parti Schack. Mästaren denna kväll heter dock inte Kasparov, utan är en svensk vid namn Olsson.
Hans taktiska fingertoppskänsla börjar bli alltmer uppenbar ju längre serien lider - halvtidsbytet som innebar att Benny Mattsson kom in i halvtid skickade en psykologiskt viktig signal till laget att Gefle siktade på seger och ingenting annat.
Flera fina lägen missades innan målet kom, men det kändes ändå direkt på något vis som om matchen definitivt avgjordes då. Landskrona var oerhört uddlösa under hela kvällen, precis som på Strömvallen, även om skador kan ses som en giltig bortförklaring den här gången.
För vårt kära Himmelsblå ser framtiden väldigt ljus ut nu. Laget visar en sällsynt bra moral. Laget fungerar bra såväl defensivt som offensivt, speciellt när två anfallare får spela samtidigt som Rene Makondele.
Landskrona är förresten en trevlig liten idyll, även om resan gärna hade fått varit kortare. Arenan var faktiskt inte helt olik Strömvallen, då den precis som vår egen bestod av en huvudläktare med tak där folk satt och till resten ståplats. Men nej, deras läktare är nog inte K-märkt, där ligger de lite efter.
Sammanfattningsvis om matchen kan sägas att både Gefle och Landskrona visade två helt olika sidor. För att smälta in bland många andra använder jag mig därför av det missbrukade uttrycket ”Dr Jekyll och Mr Hyde”. Båda lagen spelade båda rollerna under varsin halvlek.
