Landskrona – Gefle 0-1 (0-0)

1-0, 1-0, 1-0. Där har ni Gefles tre senaste bortavinster.
En sak är säker – det är bra av en nykomling att vinna tre raka bortamatcher, särkilt när Göteborg och Hammarby stått på andra sidan i två av dem.
En sak är lika säker – man vinner inte med mycket, men man vinner.
Och det sista som är säkert är så klart att man spelar riktigt säkert.

Ta Mattias Hugosson som exempel – han var kung mot Göteborg på Gamla Ullevi och kungakronan glänste lika vackert denna afton i Landskrona. Genom en rad fina ingripanden i första halvlek då BoIS var det bättre laget, visade han återigen sin styrka. Jag tänker på utrusningen när Jonas Lind avslutade i straffområdet, men jag tänker kanske framför allt på Antti Okkonens nick där ”Hugo” var bra med och gjorde en snygg räddning intill sin högra stolpe.

Matchen hade tagit en helt annan vändning om den bollen letat sig in i nätmaskorna. Nu var det i stället Gefle som efter Landskrona-pressen tog över sista tio av första halvlek. Bland annat bjöd René Makondele på en publikfriande cykelspark. Bollen gick dock över.

Till andra halvlek var rollerna slutgiltigt ombytta, Landskrona-spelarna drog sig tillbaka och följden blev att stora ytor skapades. Detta utnyttjades effektivt av Gefle för att ta sig längre upp i banan och sedermera etablera sig på hemmalagets planhalva. Chanser vaskades fram och ett mål hängde verkligen i luften.

Målet kom också – i 72 minuten slår inbytte Benny Mattsson ett inlägg från vänster som nickas vidare av en BoIS:are och slutligen når Daniel Bernhardsson som sätter huvudet till. Bollen går i en båge över Jonas Sandkvist i Landskronas mål.

”En jävla massa Bernhard”

Det är lite lustigt att Daniel Bernhardsson, som mockar skit och mjölkar kor till vardags, i och med dagens mål har gjort hela fem stycken i årets allsvenska. Stockholmsramsan som handlar om ”en jävla massa bönder” får plötsligt en helt ny innebörd. Med en jävla massa Daniel Bernhardsson i laget kanske GIF skulle vinna sina matcher med mer än uddamålet. Men det är klart, det räcker ju.

Efter skyttekung ”Bernhards” mål hade Gefle två till lägen som var riktigt nära att resultera: Först en nick i utsidan av stolpen av Daniel Ytterbom och sedan en frispark i insidan av Mathias Woxlin.

Det svartvit-randiga hemmalaget skapade nästan ingenting i andra halvlek. Att det var målvakten Sandkvist som var närmast att sätta kvitteringen säger en hel del. Men självklart - genom att spela kontrollerat och sansat bjussade Gefle inte på onödigt mycket boll och tid.

Thomas Hedlunds positions- och närkampsspel var som vanligt oerhört bra. Och René Makondele ryckte friskt förbi tröga BoIS-spelare. Denne startade bredvid ”Yttis” i anfallet men flyttades ner till mittfältsposition när Benny Mattsson kom in i stället för Johan Claesson i halvtid. Fingertoppskänsla igen av tränare Olsson och det står nu helt klart att det är som vänsterytter René får ut mest av sitt spel. Där kan han få upp farten i stället för att genast slå ihop med en försvarare.

Sammanfattningsvis

En match med flera hårda dueller.
Första halvlek till Landskrona.
Andra halvlek till Gefle.
Och tre poäng som kunde varit en.
Men som ändå helt rättvist blev tre.

Tisdagens vinst innebär ett skutt i tabellen; med 20 poäng går Gefle förbi både Halmstad och Örgryte och upp på nionde plats. Nu kommer fjärde raka bortavinsten i Norrlandsderbyt mot Sundsvall på måndag. Där har ni ännu en sak som är säker.

0 kommentarer