21 oktober 2001
För sju år sedan idag vaknade jag till en dag som kom att förändra mitt liv.
Hela dagen upplevde jag som en enda lång väntan. Jag minns att det var lite gråmulet väder ute. Jag satt vid mitt frukostbord och drack en kopp morgonte. Den ville liksom inte riktigt glida ner. Magen kändes orolig och förväntan var enorm.
Ingen vågade prata om det onämnbara. Men alla tänkte på det.
Vi samlades några vänner inne kring Medborgarplatsen. Som vanligt hade jag inte ro att slappna av, trots goda vänners lag. Jag minns att jag pep iväg så att jag stod på plats när grindarna på Söderstadion öppnades. Jag var tidig upp på Norra. Samma plats som alltid.
Själva matchen minns jag inte så mycket ifrån. Jag minns tystnaden när Örgryte gör 1-0. Den tystnaden var oerhört otäck. Skulle vår dröm kommas att krossas?
Vi vet alla vad som hände sen. Vi blev frälsta! Nacka hörde bön och gav sitt törstande folk precis de som de behövde. SM-GULD! Jag tillhör en av de få som aldrig var nere på planen efteråt. Jag bara stod där på läktarplats och insöp allt det osannolika. Det myllrade av folk och jag har nog aldrig sett så många vuxna personer gråta tillsammans. Det var starka känslor. Oerhört starka känslor.
Marschen över bron in till Södermalm har även den etsats sig fast i mitt minne för alltid. Promenader har sällan varit så sköna. Alla bilar som tutade, folk som tjoade och vetskapen om att den här dagen för alltid skulle bli inpräntat i våra hjärtan gjorde färden lätt.
Och kvällen kring Medis. Sicken fest! Så ska ett SM-guld firas!
Nu har det gått sju år sedan den dagen. Jag hoppas att alla bajare, oavsett plats i världen, stannar upp och unnar sig en resa tillbaka i minnenas land till den 21 oktober 2001.
Den här bilden är ju en klassiker! :) Historien bakom bilden hittar du här Efter 2001 har jag fårr äran att lära känna "Roy" och "Roger" och de tillhör nu mina allra underbaraste bajenprofiler. Och bilden är obetalbar!
