Trotjänare på Parken funderar på att lägga av
"Jag var helt knäckt mot GAIS" Frontfigur på Parken intervjuas efter debaclet mot bl.a. GAIS
Matchen mellan IFK Norrköping och GAIS, kanske var den sämsta matchen som spelats i årets allsvenska. På ena planhalvan ett lag, med uppåtgående form, som hade så otroligt mycket att spela för. På den andra, ett lag i ingenmansland i serien, som sökte upprättelse för utskåpningen mot Halmstad BK. Det borde ha borgat för en bra match med mycket kamp, vilja och en del skönspel. Av detta blev intet. Minst dåliga var bortalaget GAIS, som några gånger glimtade till, med någorlunda hyfsat spel. Från IFK Norrköpings sida var det k-a-t-a-s-t-r-o-f!
Det var snedsparkar, felsparkar, inga sparkar alls, bolltramp, parodi på försvarsspel, you name it.
PVH har intervjuat huvudföremålet i det hela, en medlem ur familjen Boll, Bosse Boll
Hej, Bosse! Hur mår du egentligen?
- Usch, jag mår inte alls bra. Det är länge sedan jag blivit så illa behandlad. Jag förstår inte vad jag och min familj har gjort för illa, egentligen. Vi vill ju bara ha roligt och rulla runt på planen. Vi gjorde det ganska mycket förra året, men i år har det inte varit mycket av den varan.
Saknar du förra årets spel i Superettan?
- Ja, det är väl inte utan att man gör det. Då hade vi riktigt roligt långa stunder. Jag minns särskilt matcherna mot Enköping och Sundsvall, när jag fick en härlig resa innan jag hoppade in i mål. Mot Enköping var nästa alla spelare i laget inblandade och behandlade mig på ett underbart sätt. Jag log hela vägen när de smekte fram mig. Mot Sundsvall minns jag han nummer 14, som klackade fram mig i full fart. Var har han tagit vägen förresten? Är han inte kvar i laget?
Jo, det är han, men han är bara skuggan av sitt forna jag. Hur ser du på framtiden på Parken?
- Jag vet inte, ärligt talat. Man hade ju hört talas om hur roligt det var i Allsvenskan, men jag är väldigt besviken. I helgen var jag iväg på ett spa och fick lite skön bollbehandling. Det kändes riktigt bra då, men jag vet ju vad som väntar i morgon. Svenska mästarna i grisfotboll kommer på besök och det lär inte bli roligt. Jag hoppas förstås att mina grabbar ska vakna till liv igen, även om jag måste hålla mig neutral. Man vill ju inte få sparken!
Men nästa år väntar ju en ny arena och ett nytt fint underlag?
- Ja, usch jag. Det ska visst bli sån´t där konstgräs här och det gör ännu mer att jag funderar på att lägga av. Det kanske är dags för andra att ta över istället.
Du kommer väl att vara med imorgon i alla fall?
- Ja, det måste jag ju, även om man inte direkt studsar av glädje. Luften har liksom gått ur mig.
Och där lämnar vi Bosse Boll, en mycket bedrövad figur, som längtar tillbaka till bättre tider.