Tack, ni är så underbara!
Rubriken, spelet och känslan är tillbaka.
Två nätter i rad hade jag haft mardrömmar. Jag vaknade svettig, förvirrad och övertygad om att Blåvitt förlorat. Tro nu inte att jag är galen, jag drömmer aldrig om fotboll annars, men såg det som ett tydligt tecken. Ett tecken på att vi bara skulle vinna mot Trelleborg.
Inledningen är av det slaget man absolut inte önskar sig i tanke på den situationen vi befinner oss i just nu. Trelleborg gör 0-1 på sitt första skott på mål. Blåvitt tog kommandot direkt, taktpinnen fanns i vår hand. Trots det gör motståndarna ledningsmålet. Ett mål som kan knäcka vilket lag som helst som inte haft det rätta flytet den senaste tiden. Men den här matchen var våran, tre poäng till Kamraterna skulle det heta.
Det finns mycket att glädjas över när man ser till vad som hände under matchen, så här i efterhand.
Pontus Kåmark visade en spelglädje och offensivlusta som måste hämtats från Lars-Tommys landslagsläger.
Mikael Sandklef har hittat självförtroende och rytm i sitt spel. Han glänste inte och skillnaden mellan att vara irrationell och omständlig måste vara hårfin. Trots det ser man att det är något på gång, Sankan spelar sig snart in i förstaelvan.
Anfallsspelet var bättre än på länge. Rosenkvist hittade Gustaf, även om han tvingas stå felvänd alltför ofta och inte kommer med fart i djupet som tanken är. Sebastian Henriksson vågade ta avslut och fick utdelning. Två mål och en märkbart lättade Seb, sa efteråt i FanTV att han känt en svacka sen straffmissen mot Djurgården. Den missen är glömd nu, Sebastian. Vi minns däremot två fina strutar mot Trelleborg.
Vad är då den faktiska skillnad mellan den här matchen som vi vinner, och den mot Häcken som vi förlorar?
Som jag ser det, är det att vi sätter våra chanser igen. De är inte överdrivet många, men har man rätt spelare på rätt plats så behöver man inte vinna skottstatistiken överlägset. Vi gjorde inte det idag heller. Fem skott mot Trelleborgs fyra på mål talar om hur jämt det kan se ut på pappret. Men att verkligheten säger något annat.
Inställningen idag är också annorlunda, inte för att den var dålig mot Häcken. Häcken var ett bättre lag den dagen bara. Trelleborg är skickliga på sitt spel men får i längden problem. De är starka i luften men när vi börjar rulla bollen längs med marken och kanterna blir det genast problem. Vi insåg det i tid och förhastade oss inte i uppspel. Det var en stor anledning till varför vi gick segrande ur dagens fajt. Vi spelade vårt spel och lät inte deras tidiga mål bekomma oss. Det tyder på en proffsig attityd som kan räcka långt.
Djurgården förlorade mot Norrköping. Tillfälligt magplask eller slut på smekmånaden som Fotbollskvälls kelgris? Så väl Hammarby som Djurgården har dock drabbats av skador nu på varsinn nyckelspelare. Båda tidigare änglar dessutom. Andreas Hermansson och Magnus Pehrson riskerar båda att missa viktiga matcher för sina klubbar, något som kan ge resultat på momangen. Det är ett perfekt läge för oss att möta Bajen nu, vi har allt att vinna och spelarna känner ingen ångest eller oro. Man skakade av sig allt, som nog fanns där innan, idag.
Att klyschor används mer ju längre in i serien man kommer är ingen nyhet. Spelare och tränare vill ”ta en match i taget”. Dessa haranger lär brukas än mer beroende på vad TU (Tävlingsutskottet) kommer fram till. Tabellen kan ändras in i det sista, oavsett om det är matchdag eller inte. Det är bara att be en stilla bön och hoppas det lag som vinner Allsvenskan gör det utan tjafs om de skulle ha en poäng extra eller inte, till följd av Elfsborgs försumlighet.
Håkan Mild verkar vara i fint slag igen. Han går nästan för fullt i alla träningens moment och det kan mycket väl vara dags för comeback tidigare än väntat. Hur tidigt är däremot svårt att svara på. Men hur bra än Sebastian Johansson varit, för det har han, så behövs en Håkan Mild. Håkan kan gå in och domdera som ingen annan kan.
Viktigast idag var att vi vann, att sen Mild är på väg tillbaka och att Norrköping vann är bara en fet bonus.
Så när presskonferensen var slut, spelarna och tränarna intervjuade vandrade jag ensam men lycklig hemåt.
Jag spatserade förbi Gunnar Grens staty, tittade upp och tackade artigt för i afton.
