- -
IFK-IFE 5-2
Ett blekt och utspelat Elfsborg kammade noll på Ullevi.
Det började dock bra då Johan Karlsson fortsatte på den inslagna vägen från TFF-matchen med att distinkt klippa in 1-0 efter Elfsborgs första hörna. Vårt gulsvarta jubel blev dock inte så långvarigt. En misslyckad rensning från Mathias Florén och bollen hamnade hos Gustav Svensson som klockrent sköt in kvitteringen bakom Wiland. Därefter tog IFK över kommandot allt mer. De styrde spelet och det osade katt ytterligare några gånger under första halvlek. Även Elfsborg hade förvisso något ytterligare målläge men IFK var för dagen aggressivare, hetare och finurligare osv. Lika klar som vår seger kändes mot IFK i våras, lika tydlig var skillnaden i dag.
Efter första fyrtiofem minuterna fanns dock en förhoppning att vi precis som mot Helsingborg och Trelleborg skulle kunna följa upp en medioker första halvlek av en bättre andra. Det kom dock fort på skam då Andreas Augustsson klumpigt kapade Pontus Wernblom precis utanför straffområdet. En frispark som Wernblom själv chippade över muren och in i mål. Inte särskilt hårt men välplacerat vilket gjorde Wiland till statist. När Niklas Alexandersson sedan enkelt fick lobbnicka in 3-1 så var det avgjort. Haglund satsade friskt framåt med fyra anfallspelare på plan: Sjöhage, Nilsson, Avdic och Keene. Istället för mål framåt blev det så klart luckor bakåt och det rullade in totalt fem blåvita mål. Ett blåvitt som stundtals rullade ut oss totalt.
Om det går att se något litet glädjeämne en sån här dag så var det i så fall att Daniel Nordmark gjorde sitt första Allsvenska mål när han i slutminuterna spikade resultatet till 5-2.
Nattsvart är ordet att sammanfatta dagen med så här timmarna efter match. Håglöst och allt för vekt överlag från de gulsvarta. Det kändes som att många spelare bjöd på sina kanske sämsta insatser för året. Samtidigt som IFK var grymt taggade och antagligen gjorde en av sina bästa insatser i år. Fem mål i baken i en match jämfört med tolv totalt insläppta tidigare i serien säger allt om vilken kollaps det var. Wiland kunde kanske knipit något av målen men hade heller inte särskilt mycket hjälp av ett för dagen ofta bortkollrat försvarsspel. Kanske var det så att verkligheten hann i kapp oss. I dag märktes det på ett helt annat sätt än tidigare att Anders Svensson och Stefan Ishizaki saknades.
Med tre omgångar kvar och tre poäng efter Kalmar så finns hoppet fortfarande. Nio poäng på de återstående matcherna är vad som gäller och sen hoppas på att Kalmar darrar på manschetten. Troligt? Känns inte så men hoppet är det sista som överger en. Djurgården väntar på onsdag kväll. Tre poäng är som sagt det enda som gäller.
