Matchanalys: Traditioner i symbios
"3-6 och efteråt sjunger Bajens fans som om de vunnit guld medan man i MFF är arga över att ha släppt in så många mål."
Mytbildningen kring Hammarby är oerhört intressant. På senare tid försöker Hammarbys supportrar vifta bort det gamla snacket om att i Bajen är man glada oavsett vad. Det sägs att det är vin, kvinnor (rakade) och sång även om laget ligger under med 0-5 säg Detta försöker alltså Bajen numera tvätta bort.
Samtidigt säger man att MFF blivit det nya Bajen. Vi förlorar match efter match men är ändå nöjda. Lite lagom mätta och belåtna. Tills nyligen kunde vi förlora men ändå glädjas över att vi minsann hade Sveriges nästbästa publiksnitt. Det gamla MFF som skulle vinna till vilket pris som helst är borta.
Så möttes lagen igår på Söderstadion.
3-6 och efteråt sjunger Bajens fans som om de vunnit guld medan man i MFF är arga över att ha släppt in så många mål.
Ordningen återställd.
Hur gick det här till då? Hur i helvete kan en sån här match få utspela sig? Jon Nordström var glad över att han inte skulle analysera matchen när han gav sin syn på saken i halvtidspausen. Och då stod det ändå "bara" 3-4.
Logiken säger mig att Bajen faktiskt var aningen sämre i försvaret idag. De hade enorma problem i ytan som Chanko (usel igår) ska hålla koll på. Toivonen och Daniel hade mer eller mindre lekstuga framför Bajens backlinje när de hela tiden fick tid och rum att vända upp fördelar bollar från Bajens planhalva. Det fanns ingen smart press på vår bollhållare och det fanns ingen som höll reda på Ola och Oferes sidledsförflyttningar. När Ola flyter mellan olika bajenförsvarares zoner skiter helt enkelt stockholmarna i att vara noga med vem som tar över ansvaret för att pressa Ola. Det blir lite huller om buller i Bajens försvar och Ola fick flera gånger helt rättvänd fördela bollar lite som han ville.
Det såg överraskande osynkat, stabbigt och oseriöst ut i Bajens försvar.
Bollinnehavet var jämnt fördelat lagen emellan, men MFF var betydligt farligare med boll. Den possessionfotboll som Rollegren nötte in under våren och som till en början var framgångsrik har ersatts av en mycket mer direkt och snabb fotboll.
Det är inte så himla fint för ögat, det är inte unikt och det ser inte ut som Arsenal, men det är bättre för vår spelartrupp. Vi har en target som är riktigt bra form, vi har en kreativ släpande forward som är för bra för allsvenskan och sedan ett gäng otekniska och enkelspåriga spelare utan särskilt mycket speed och med kassa man mot man egenskaper. Man har alltså anpassat spelet efter truppen. Detta har man faktiskt gjort en längre tid, problemet har varit om man lägger undan Oktober, att laget behövt en viss tid innan det är nya spelsättet gått in smidigt.
Jag köper därför inte alls Rolands snack när han säger att de inte gjort något speciellt utan bara jobbat vidare precis som innan utan att rucka på sina principer. MFF har ändrat sitt spelsätt drasktiskt. Tror du inte mig är du välkommen att jämföra sättet vi spelar på de inledande fyra, fem matcherna med hur vi spelat de senaste fem matcherna.
Man exakt VAD är direkt och snabbt spel och hur skiljer det sig ifrån hur vi spelat innan? Tidigare sökte MFF uppspel via marken upp till mötande innermittfältare eller anfallare i motståndarens planhalva i närheten av deras innermittfältare. Man kombinerade sig fram via marken för att gå fram mot målet. Problemet var för det första att MFF inte hade tillräckligt bollskickliga fotbollspelare och för det andra att det var för dålig rörlighet. Många gånger slutade uppspelen med att vi spelade runt bollen i backlinjen tills Gabriel slog den långt mot anfallararna. Då har man gått ut det inövade spelmönstret och istället tagit en egen väg. Därför blir resten av spelet också ostrukturerat. När väl bollen är i luften förändras yttermittfältarnas och ytterbackarnas instruktioner ifrån klara och tydliga till oklara och individuellt präglade. Man kollar upp ett par gånger extra när man har bollen för att se var medspelarna är, man tvekar att slå den svåra passningen så när man ändå slår den är den av dålig kvalitet.
Detta spelsätt fungerar jättebra om motståndaren också vill bjuda upp till dans. Om motståndaren har lite mer offensiva utgångspositioner och tillåter oss att spela upp bollen via marken från backlinjen kommer det att gå bra. Se Kalmar hemma. Se Örebro borta.
Men när motståndaren stänger igen står vi och slår långbollar istället.
Detta såg Rollegren till slut och man jobbade på att istället i ett snabbare skede slå en lång boll mot en anfallare som är stark nog att kunna vara en hörnsten i en sådan spelidé. Så nu skjuter man upp bollen till Ofere och fyller därefter på via kanterna. Ytterback löper upp och yttermittfältaren ska ut till sidlinjen (han har i uppspelsfasen sökt sin in central för att skapa yta för ytterbacken) och göra sig tillgänglig för kombinationsspel. Är det riktigt bra så kommer även antingen en anfallare eller innermittfältare och bildar en offensiv triangel som är nästintill omöjlig att försvara sig mot. Snabbt får man ut bollen i inläggsläge och då får man en målchans. Om inläggschansen försvinner kan istället spela tillbaka bollen till en ytterback som spelar bakåt till spelvändaren på innermittfältet. Då kan spelvändaren (Harbuzi eller Daniel) om han är tillräckligt skicklig slå en boll mot anfallare (Ola) för kombinationsspel eller bara en boll ut till den andra kanten.
Det finns självklart nackdelar med ett sånt här system också. Möter du ett lag med duktiga mittbackar får du problem direkt ifall din target inte vinner sina dueller. Möter du ett lag som drar ner en anfallare och gör det trångt för våra spelvändare får vi ännu mer problem med att bibehålla ett bollinnehav. Dessutom kräver det här systemet mycket av ytterspelarna Det kräver hårt jobb framåt och bakåt utan pauser för mittfältaren ute på kanten och ytterbacken måste vara passningssäker, bollsäker och ha en bra inläggsfot.
Så det är därför vi även med detta nya system som då är anpassat efter truppen fortfarande misslyckats en del. Spelarna är fortfarande för dåliga. På den ena kanten har Guillermo Molins varit för dålig och på den andra kanten har vi ingen vänsterback. Vi har vunnit fyra av våra senaste fem matcher, men det är faktiskt bara två av dessa vi spelat fotboll som kan klassas som godkänd. Inte bra, utan godkänd.
Vad vill jag komma fram till? Jo, tränarna ska ha beröm och cred för att de lyckats få ut mer av truppen än innan. Men laget är fortfarande för dåligt spelarmässigt.
Igår spelade vi offensivt bra fotboll. Helt enligt det nya spelssättet. Defensivt är vi dock ännu en gång usla. Jag saknade Dixons speed och beslutsamhet. Sudic var bäst i backlinjen, det är en lyckad debut där han är den enda i backlinjen som fullgör sitt uppdrag. Vinzents såg virrig ut i defensiven och hade problem man mot man. Åhman Persson räddas lite av en okej andrahalvlek och sitt mål men är i övrigt usel. Han är inte långsam, men han är inte på tårna. Det tar några millisekunder för mycket innan han greppat följderna av vad motståndaren gör. Gabriel är inte en vänsterback. Gabriel är inte en vänsterback. Gabriel är INTE en vänsterback.
Vi lät Bajen spela runt bollen och attackera oss från kanterna lite för lätt. Ytterbackarna faller konstant och stöter nästan aldrig och det är något som man kan se varit genomgående säsongen igenom. Till slut är motståndaren inne i straffområdet och hela MFF:s mittfält i knät på backlinjen i något som bäst kan beskrivas som en form av kollektiv rädsla och obeslutsamhet.
Men det löste ju sig idag. Jeff Aubynn tystade Söderstadion i något som måste ha varit en dröm för honom och Sandqvist var som en pitbull i straffområdet. Efteråt sjöng spelarna med när vi på bortasektionen sjöng "vi älskar malmö".
Ola Toivonen var en av de som började sjunga först och tydligast. På söndag gör han antagligen sin sista match i MFF.
