-
Säsongsavslutning utan press
Gefle kan spela fullkomligt avslappnat i säsongsavslutningen mot Elfsborg, som tvärtom måste satsa allt framåt för att försöka ta in de många mål man har upp till serieettan Kalmar.
Ledsen att behöva säga det här boråsare, men guldfajten är redan över. Med tre poängs försprång, åtta plusmål och bara en omgång kvar ska det ett litet mirakel till för att inte Lennart Johanssons pokal hamnar i småländska händer i år.
Rent teoretiskt kan förstås Kalmar förlora med ett par, tre mål mot Halmstad medan det forsar in bollar bakom Mattias Hugosson på - passande nog - Strömvallen. Men personligen tror jag varken på det tidigare eller det senare. Kalmar åker heltaggat till Halmstad och vinner lätt medan Gefle utnyttjar Elfsborgs direktforcering enligt skolboken och, när vida konstgräsåkrar breder ut sig framför fötterna, kontrar in både ett och två och kanske tre mål. Amadou Jawo och Yannick Bapupa kommer att springa som illrar över tomma ytor och se till så att vi får avsluta med två raka hemmavinster.
Det är väldigt skönt att inte alls behöva oroa sig över slutresultatet. GIF har ingen annan press på sig än att stänga den här säsongen med värdighet, något som visserligen inte bör ringaktas. Vi talar om en säsong som i sin helhet varit misslyckad. Men det var ändå som att spelarna vaknade upp där någonstans under sensommaren och kom på att ”va fan, tar vi oss inte i kragen nu spelar vi i Superettan nästa år”. Under hösten har lagmoralen varit bättre, vi har inte heller haft samma missflyt som tidigare, och nu står vi slutligen här med ett allsvenskt kontrakt i ena näven och en inspirerande sista uppgift i den andra.
Trots att vi egentligen inte har något att spela för på söndagen finns det en rad olika anledningar för alla soffpotatisar att bege sig till Strömvallen. Det är den sista GIF-matchen vi får se på ett tag, Gefle kan och kommer att våga mer och försöka spela så konstruktiv fotboll som möjligt, hela laget ska avtackas för en säsong som trots allt fick ett lyckligt slut och den i laget som röstats fram till Årets spelare ska få sitt pris.
Sist, men verkligen inte minst, ska två spelare få en ordentlig hyllning för alla sina år i klubben. Det handlar givetvis om de sanna GIF-hjältarna Mathias Woxlin och Thomas Hedlund som i dag - efter inte mindre än 14 respektive 15 säsonger i himmelsblått - gör sina sista framträdanden.
Spelare med klubbkänsla är tyvärr en bristvara i dagens marknadsmässiga fotboll. Sådana som ”Woxa” och Hedlund hör till undantagen och är för detta värda stor beundran. Uppskattning är de naturligtvis också värda för allt de bidragit med på planen - ”Woxa” som spelfördelare och slitvarg på mitten och Hedlund som en orubblig, orädd centralgestalt i backlinjen. Båda måste förstås få speltid, annars är det skandal.
En annan av veteranerna, Hasse Berggren, har meddelat att han spelar vidare. Ett klokt beslut. Genom tio gjorda mål under denna säsong har han visat att det finns krut kvar i kroppen. En av dessa fullträffar kom faktiskt mot dagens motståndare, tillika Berggrens gamla klubb, Elfsborg. Det blev också segermålet och det enda målet på Borås Arena i juli och förhoppningsvis kan Hasse och co. nu åter tvinga de gulsvarta att vandra av planen utan poäng.
GIF-truppen är, förutom långtidsskadade Jonatan Hellström, helt utan skador, sjukdomar eller avstängningar. Gästande Elfsborg saknar James Keene och Emir Bajrami som är sjuka.
GIF:s 18-mannatrupp
(samma som mot Trelleborg senast):
Mattias Hugosson, Daniel Bernhardsson, Daniel Theorin, Anders Wikström, Andreas Dahlén, Yannick Bapupa, Johannes Ericsson, Yussif Chibsah, Johan Claesson, Hasse Berggren, Amadou Jawo, Thomas Hedlund, Andreas Revahl, Mathias Woxlin, Jonas Lantto, Daniel Westlin, Alexander Gerndt, Peter Bergqvist.
Öka, kämpa, framåt, Gefle!
