Hammarby - Halmstad 1-0

Det blev ännu en svidande förlust. Allt var så bra, ända tills domaren blåste igång matchen...

Söder visar upp sig i sin allra finaste skrud. Strålande fint väder och en äkta härlig feststämning. På Medborgarplatsens uteserveringar strålar HBK:are och Hammarbyare samman i en gemensam yra. Ölet flödar, det sjungs lite här och där. Nyfikna "bajare" och "kvastar" söker genast upp varandra och konversationen är i full gång. Vi snackar fotboll, vi snackar allsvenskan. Vi är från helt olika delar av landet, men vi gillar alla fotboll och vi vet hur det är att älska ett lag. Men vi kan inte stanna kvar hur länge som helst. Det är snart dags för matchen!

Utanför uteserveringarna bjuds det på gratis mat till dem som fallit utanför den snäva ramen av vårt moderna samhälle. "Ta lite mat, de e´ gott, vegetarisk vet ja" säger en man i trettioårsåldern och visar sin tallrik med vita bönor blandat med kokta grönsaker. Själv vill jag inte låta otrevlig så jag ursäktar mig med att jag just ätit en hamburgare (en stor fet hamburgare, 80 spänn kostade den, fast det sa jag givetvis inte). Nere på en grässlänt börjar HBK:are sjunga och möts genast av andra sånger från hammarbyare. Några skratt hörs och 30-årsmannen vänder åter blicken mot mig och säger med ett leende "vi e Hammarbyare vi".

Vi är ett 30-tal kvastar som tar tunnelbanan i riktning "söder om söder". Folk vi möter i trappor och tunnlar ler generat när de möter oss och tar försiktiga steg åt sidan. De behöver de inte göra även om vissa blåklädda personer, tyvärr i vanlig ordning, är allt för vänliga i sitt omdöme till äldre flickor och yngre damer. Med i gänget har vi också några hammarbyare med rakade skallar. Även de är på strålande humör och verkar uppskatta det främmande besöket.

Framme vid Söderstadion möter vi tusentals av Hammarbysupporters. Några kvastar börjar sjunga "vi är bönder från Halmstad" vilket besvaras med "vi är trevliga Bajen" av folket runt omkring. Vi måste gå runt tre av stadions fyra sidor för att komma till bortasektionen där ytterligare ett tiotal kvastar mött upp.

Bortasektionen är i en hörna av ena kortsidan. Man står mycket nära plan, men då jag tittar åt det närmsta målet skymmer huvuden från andra åskådare, trots att jag mäter hela 185 cm när jag står på tå. Vi får stå (på tå) tillsammans med Hammarbyare och det blir aldrig något riktigt drag i HBK-klacken.

Riktigt drag blir det däremot på hammarbyklacken. Klack kanske inte är riktigt det rätta ordet då ibland alla fyra läktarsektionerna sjunger ut sin sång. När det gäller stämning på läktarna står Stockholmspubliken i en klass för sig. I övriga landet går man på fotboll för att se på fotboll. I Stockholm är publiken en del av föreställningen. För många stockholmare kanske stämningen på läktaren t o m är det allra viktigaste i samband med en fotbollsmatch.

Jag är mycket nyfiken på Hammarbys tifo i samband med spelarnas entré, men där blir jag faktiskt lite besviken. Kanske tusen vita kvittorullar kastas i väg mot den gröna mattan. Okey, det var bra så länge det varade, men en sekunds njutning är ju ingenting man skryter om... Kvastarnas tifo varar desto längre då jag får plocka konfetti ur håret långt in på andra halvlek.

Nu till matchen
Första målet kommer efter ca 17 minuter då Fredrik Andersson i sin vänsterbacksposition skall slå i väg bollen till Samuel Wowoah. Men "Sammi" är betydligt längre upp i banan än vad bollen hamnar, istället tar Kennedy Bakirciogly bollen, slår i väg bollen så den studsar på "Fiddes" rygg (tack för passningen) och åker vidare till en omarkerad Trym Bergman som säkert nickar in 1-0. Därefter kan Hammarby lägga sig på försvar och satsa på sitt framgångsrika kontringsspel. Vi är med andra ord tillbaka till mardrömmen i den så trista förlustmatchen vi hade mot Hammarby hemma. Första halvlek är emellertid en jämn och slätstruken match. Ca en kvart in i andra halvlek kopplar äntligen HBK greppet vilket varar matchen ut. Tyvärr utan resultat. Matchen slutar 1-0.

Analys av matchen
Hammarby visade hela matchen att man är duktiga på att försvara sig och att kontra genom att komma fram på kanterna. Men några direkt heta chanser framför mål lyckas de inte skapa, möjligen beror detta på att HBK:s bästa spelare i denna match var innerbackarna Tommy Jönsson och Michael Svensson.

HBK jobbade och slet hela matchen. Tyvärr kunde de inte riktigt spela sig igenom Hammarbys täta försvar. Höjdbollarna nickades oftast undan av Hammarbys backar eller togs de om hand av duktige Lasse Eriksson i målet. När det gäller alternativ till höjdbollarna saknas det ett inövat recept och en viss frustration kan skönjas bland vissa HBK-spelare. Stefan Selakovic och Robert Andersson behöver större ytor för att skapa något på egen hand och tyvärr var inte Samuel Wowoah och Mikael Nilsson så bra som vi vant oss att se dem. Martin Ekström kan bli lösningen på problemet i framtiden, men det tar nog en tid till innan laget vant sig vid hans spel på innermittfältet.

Domaren missade två solklara straffar. Den första var i slutet av andra halvlek då en Hammarbyare drar i Torbjörn Arvidssons tröja så han inte kan stå upp när han har bollen i fritt läge framför mål. Det andra tillfället är i slutet av andra där Selakovic får en kanonchans att sätta pannan på bollen och nicka in den i tomt mål, även han blir bryskt nerdragen. Därmed vill jag inte spä på den negativa kritik som eskalerat under senare tid mot domarstandarden inom svensk fotboll. Den kritiken kommer sig nog av att vi supportrar numera kan med TV-kamerornas hjälp plocka fram situationer vi tidigare inte kunnat samt att pressbevakningen är mycket större än någonsin. Exempelvis hade jag ingen aning om att Torbjörn Arvidsson dragits ner i första halvlek förrän jag läst det senare i media. Visserligen såg jag att han var väldigt upprörd då han stannade kvar efter första halvleks slut för att prata med domaren, men då trodde jag det handlade om en handssituation i ögonblicket senare. Selakovics nerdragning såg jag däremot klart och tydligt då jag stod alldeles bakom. Även Tom Prahl såg det tydligt. Jag vill inte säga att han tappade besinningen, det gör han aldrig. Däremot ville han tydligt visa sitt missnöje och blev sedan uppvisad på läktaren.

Baksmällan
Fy, vilket tråkigt slut det blev. Det som börjat så festligt. Efter matchen kändes det som tidig söndag morgon klockan halv sju. Man drömde om att vakna upp med.... men känner istället bara en stor tomhet. Min kompis fick ont i huvet direkt efter matchen, jag vet hur det känns, jag fick det faktiskt efter Hammarbymatchen på Örjan.

Hammarby IF
Hammarby har nu stora chanser att knipa sitt allra första SM-guld någonsin. Jag vet att det är en mycket känslig fråga långt in i styrelserummet, men faktum är att det inte är med det berömda sambaliret man i så fall kommer att ta guldet. Enda klacksparken i matchen gick rätt fram till en HBK:are.

Hur som helst, det man verkligen kan undra i dagens Hammarby är varför den gamla charmiga klubben väljer att sälja ut sig till en amerikan för en spottstyver. Är verkligen några miljoner och därigenom några snäpp högre i tabellen så viktiga?

Jens Altnäs2001-08-21 21:59:19

Fler artiklar om Halmstads BK