Oooola-la-la
Detta är ingen matchanalys. Detta är ett farväl till en enastående talang.
Matchanalysen lyder: MFF satte tempot, MFF pressade rätt i försvaret, Dixon var en klippa, Sankan stabil och laget spelar med självförtroendet. Man vågar spela snabbt, rakt och modigt. Man litar på varandra.
Men det är inte matchen i sig jag vill prata (kom igen nu, 6-0) om. Lite i skymundan av Stadions farväl (vi fick till och med fyrverkerier!) hamnade Ola Toivonen som antagligen gjorde sin sista match för MFF.
Det fanns visserligen två till spelare i gårdagens elva (våra två afrikaner) som även de kan ha gjort sina sista matcher i vår tröja, men Ola har en speciell plats i mitt fotbollshjärta.
Jag älskar eleganta spelare. Min största fotbollsidol är Zidane, min andra stora idol är Del Piero. Ola är likt dem en elegant spelare. Han älskar fotboll och det märks ute på plan. Det ser ut som att han älskar fotboll på samma sätt som jag gör. Det vackra, det smarta, det eleganta. Det är inte hypertekniskt, men det är vackert. Hur många anfallare i världen kommer på tanken att göra som Ola gör vid 2-0 målet? Inte nog med att först dra målvakten, han väntar kyligt in försvararen innan han enkelt lobbar in bolljäveln. Han slår inte till bollen, han bredsidar inte som om det vore hans polare. Nej, han smeker bollen.
Ola har en unik bolltouch som påminner mig om hur Zidane rörde bollen. Jag jämför inte Ola med Zidane, så hoppa över moralpaniken, men bolltouchen är på sätt och vis likadan. Det ser ut som att han snuddar vid bollen, men bollen åker iväg med en jäkla fart. När Labinot eller Daniel tar sats och slår till bollen rejält vid krosspassningar så rör Ola knappt vid bollen när han öppnar upp spelet med krossbollar vid trånga situationer som om det vore ingenting.
Det bästa med Toivonen är dock inte elegansen i rörelserna, snarare hans egenskaper. Han är snabb, han skjuter hårt och precist, han dribblar bra, han passar fint, han kämpar utan boll, han är bra i luften, han skjuter frisparkar, han kan slå straffar, han har vinnarskalle och han är seriös.
Ge honom lite tid, lite flyt och bra rådgivning så har vi inom fyra år en riktigt superswede. Jag är helt jävla säker på det. Ola lider inte av småstadsmentaliteten som Petter Andersson gör. Ola är inte enkelspårig som Marcus Berg eller vår egen Rosi. Elmander? Kanske kan de tjafsa om vem som är mest fåfäng, för rent talangmässigt är de inte på samma nivå.
Jag vet att det är lite konstigt att en av mina favoritspelare är en icke-skåning som bara spelat här i två år, men jag har aldrig varit den som går igång på glidtacklingar och anonymt slit.
Jag älskar fotboll. Jag älskar det vackra spelet. Jag älskar att se bollen dansa vid geniers fötter.
Ola dansar fotboll.
Jag önskar blondie en jävla massa lycka i framtiden. Det var underbart att ha dig här.
Tack Ola!
