Måndag morgon
Hon är så fridfull och vacker där hon står tömd på liv och lyser upp novembernatten.
Kanske vet hon vad som väntar henne?
Man tänker på alla de minnen som hon bär på. Alla de känsloyttringar som hon har bevittnat och haft del i.
Man tänker på stunder av explosionsartad eufori, stunder av tröstlös förtvivlan, av vänskap, glädje och sång i all sin enkelhet.
Hon ser ut över Pildamsparken, det landskap av höstfärgade trädkronor som döljer sig där i Malmönatten. Jag tror att hon vet att hennes stund är inne.
Hon sluter ögonen och ser tusentals små människor med flaggor i himmelsblått som går mot henne.
Hon minns och blir själv till ett minne.