Måndag morgon: Hot
"För hur svårt är det att skriva ner några aggressiva meningar på en vit sida och skicka iväg, och sen bara luta sig tillbaka och se hur omvärlden reagerar med avsky, spott och spe, men också genom vinst för den hotande."
När några promillen av befolkningen sätter dagordningen är samhället snett ute. Idag tycks det vara legio hos en del att hota sig fram för att få sin vilja igenom. Det kanske alltid har varit så, jag vet inte, men det verkar onekligen som att det blir allt vanligare. Det är oerhört ledsamt.
Kanske är det inte så konstigt när Nisse Persson (obs! fingerat namn) och hans likar tar till hot mot ledare, spelare, skribenter, bloggare eller vem som helst som nu råkar vara den som upprör Nisse och hans likar. Eftersom hot ofta ger resultat och uppmärksamhet (å, älskade uppmärksamhet!) finns det mycket som talar för att Nisse Persson även fortsättningsvis tycker att det är ett bra sätt att få sin vilja igenom på. Det är kanske alltså inte så konstigt att vanliga individer utan makt tar till hot när nationer hotar andra nationer, när samhällen hotar medborgare, när medborgare hotar samhällen, när barn hotas dagligen av andra barn, när vi supportrar ansikts- och namnlösa skriver saker på forum, som jag näppeligen tror att man skulle säga face-to-face.
Det går inte, INTE, att jämföra det sistnämnda med de anonyma hoten som trillat in till sportledare på sistone, men vi lever i ett samhälle där man kanske upplever att om man inte får sin vilja igenom måste det till höga rop och ännu högre rop. Ett allt mer förråande samhälle.
Diverse skribenter övertrumfar varandra på senare tid i invektiv mot dessa personer. Och jag förstår dem egentligen. Det är fegt, ynkligt, smutsigt, vidrigt. Att bli utsatt för ett hot utan att kunna försvara sig måste vara bland det värsta du kan råka ut för. Du vet inte vem som väntar på dig när du är på väg ut med hunden klockan 10 på kvällen. Du vet inte vad de här personerna kan hitta på mot dina barn. Det skapar en otrygghet som du kommer att ha svårt att lägga bakom dig. Den otryggheten inbillar jag mig kommer att sitta som en liten påminnande tagg för resten av ditt liv.
Det finns säkert många Nisse Perssons där ute i samhället som gör det av ren och skär illvilja. Som vet att de skapar kaos och skräck hos den enskilde personen. Men det finns antagligen många andra Nisse Perssons som inte vet vad deras hot, uttalade eller utskrivna anonymt bakom en lika anonym telefon eller dator, leder till. Kanske är det ren feghet som gör att dessa personer väljer att till så primitiva, men ack så verkansfulla, vapen som hot. Men kanske är det också ett utryck för ett utanförskap, när man upplever sig att inte kunna vara med och bestämma utan i stället väljer den enkla och raka vägen. För hur svårt är det att skriva ner några aggressiva meningar på en vit sida och skicka iväg, och sen bara luta sig tillbaka och se hur omvärlden reagerar med avsky, spott och spe, men också genom vinst för den hotande.
Jag förstår absolut att Johan Tornberg i Västerås ishockeylag och AIK:s Ola Andersson väljer att kliva av sina uppdrag. Det finns en gräns för de flesta av oss hur mycket vi orkar. Men det gör det inte mindre ledsamt. Så länge polisen bemöter en anmälan med en axelryckning med motiveringen att det här är så vanligt nuförtiden att det inte finns några resurser för allt, så länge politiker mest flyr undan med motiveringen att lagstiftningen sätter stopp men vi ska tillsätta en utredning, så länge småkidsen hotar och hotas av varandra genom msn eller på skolgårdarna och få orkar eller vill lyssna på deras redogörelser - så länge är jag rädd för att hot kommer att löna sig.
Det finns inga försvar för vad Nisse Persson (obs! alltjämt fingerat) och hans likar utsätter andra människor för. Oavsett om det handlar om rädsla eller utanförskap eller illvilja så kan det aldrig vara accepterat att kräva att få sin vilja fram genom hot. Men vi lever tyvärr i ett samhälle där sådant belönas genom uppmärksamhet, status hos många samt av och till (för Nisse Person) framgång. Vi lever i ett samhälle som många gånger väljer att se hot som något man får vara beredd på att ta emot om man sticker ut hakan.
Ett sådant samhälle får de medborgare det förtjänar.
