Småsint Rydström
Detta är såklart självklarheter för dem som följt världsfotbollen ett tag och förmodligen även för Henrik Rydström. Problemet ligger någon annanstans. Det känns overkligt, men det ser inte bättre ut än att Allsvenskans största trashtalker fortfarande går och känner en tagg för att en slyngel från Rosengård stod upp mot honom verbalt i slutet på 90-talet.
Småsint Rydström
Det är tack och lov sällan man nuförtiden behöver tillrättavisa de trötta gubbar som med blicken fördunklad av fördomar och avund letar fel hos Sveriges genom tiderna bästa fotbollsspelare, Zlatan Ibrahimovic. Men nu är det dags igen.
Det är just frågan om vilken betydelse för laget Zlatan har det gäller när nyblivne svenske mästaren Henrik Rydström är ute på verkligt tunn is i sin senaste Expressen-krönika.
En trist bit är bristen på såväl självinsikt som förståelse för sin egen roll i laget som Henrik Rydström ogenerat visar upp. Det är nämligen så att bortsett från en del ledaregenskaper (vilka man bör besitta då man spelat i samma klubb sedan mitten på 90-talet) samt en förmåga att snacka skit (vilket enligt Rydström är förbehållet endast honom och definitivt inte Zlatan) är Rydström en högst utbytbar spelare.
Precis som myten om att Tobias Linderoth skulle vara livsviktig för svenska landslaget sprack under EM i somras skulle vilken valfri allsvensk defensiv mittfältare med hygglig skolning kunna ersätta Henrik Rydström i Nannes väloljade maskineri.
Tvärtom är det med en spelare som Zlatan Ibrahimovic. Ingen kan ersätta en sådan spelare.
Rydström talar mycket om att laget kommer i första rummet, och den saken är vi helt överens om. Fotbollspelare som Zlatan är oersättliga för laget och det är därför klubbarna som jagar de stora titlarna lägger bud på en halv miljard för att signa dem. Zlatans betydelse för Inter kan inte ens José Mourinho beskriva. Men i våras betydde Zlatans närvaro skillnaden mellan att vinna scudetton och att inte göra det. Laget Inter utan Zlatan hade säckat ihop, men spelaren Zlatan återkom i sista stund och gjorde det som gör honom unik. Han räddade festen – för laget.
Nu skjuter jag kanske lite över mål då jag jämför Zlatans betydelse för laget med Henrik Rydströms, det finns ingen anledning att jämföra Rock-Olga med Elvis eller Markoolio med Tupac, men Rydströms sätt att beskriva Zlatans taktiska förmågor tyder på att han åtminstone i det avseendet anser sig vara Interstjärnans överman.
Låt oss titta på vad Rydström säger:
”Zlatan har emellertid ingen helhet i sitt spel han är en ögonblicksspelare, som fångar saker i flykten, men förstår sällan konsekvenserna av sitt agerande. Till skillnad från Henke Larsson, som vet att om han gör en löpning åt ett visst håll får det just den här följden för laget och han kan också göra ett uppoffrande slit bara för att det gynnar hans lagkamrater.
När Zlatan jobbar hem får man intrycket att han gör det för att undkomma en utskällning av tränaren.”
Det här är lätt att bena upp.
Helheten som Rydström anser att Zlatan saknar är tvärtom det som gör Zlatan till en bättre forward än t ex Torres eller Van Nistelrooy.
Ingen forward har idag ett bredare register än Zlatan Ibrahimovic. Messi är snabbare, målfarligare och förmodligen totalt sett snäppet bättre, men han är inte både targetspelare, målskytt, framspelare och ja faktiskt försvarsspelare. Zlatan är världens bästa targetspelare idag, hans framspelningar kan väl i detta vintersportland kanske enklast jämföras med Peter Forsbergs geniala assists och målskyttet har ständigt förbättrats trots att missarna i de ”enkla” lägen fortfarande måste kompenseras av de aldrig sinande drömmålen. Men vad Rydström kanske framför allt missar är att Zlatan av idag är en hårt arbetande spelare. Han jobbar över stora delar av planen, vinner närkamper och tar stort ansvar vid fasta situationer.
Vi som på allvar följt Zlatan vet dessutom att han aldrig fruktar en tränares utskällning så Rydströms anmärkning i slutet av citatet har ingen större bäring.
Man skall också komma ihåg att en stor del av Henrik Rydströms argumentation bygger på den märkliga, men rätt vanliga, föreställningen att ansvarstagande offensivt är mindre värt än det defensiva.
Rydström jämför med Henrik Larsson, en annan svensk fotbollsikon. Larsson har på alla sätt odlat det han är bra på och är idag vid 37 års ålder kanske den klokaste anfallsspelare Sverige haft. Inte den bästa, men den klokaste.
Att Zlatan inte ännu har nått Larssons fotbollsmognad är kanske inte så anmärkningsvärt då Larsson har tio år upp på sin anfallskamrat. Vad som däremot är intressant är att Lars Lagerbäck ser Zlatan som den i landslaget som har bäst taktiskt öga efter just Larsson. Utnämningen av Zlatan som kapten är ytterligare ett bevis för detta, dessutom är nog oddsen rätt låga på att Zlatan tar över Zanettis bindel i Inter den dagen Il Capitano tackar för sig.
Detta är såklart självklarheter för dem som följt världsfotbollen ett tag och förmodligen även för Henrik Rydström. Problemet ligger någon annanstans.
Det känns overkligt, men det ser inte bättre ut än att Allsvenskans största trashtalker fortfarande går och känner en tagg för att en slyngel från Rosengård stod upp mot honom verbalt i slutet på 90-talet.
Jag vet inte hur många gånger jag svurit över att Zlatan passat i stället för skjutit i fina lägen, men i Sverige tar man gärna upp genombrytningen mot Senegal 2002 där han valde att skjuta i stället för att passa. T o m när Zlatan hade ett mellanår 2006 var han Topp 3 i Serie A:s assistliga. Detta är en spelare som i vissa lägen anses för osjälvisk för sitt eget bästa av sin tränare, men i Sverige envisas fortfarande en krympande gubbmobb med att han är en egoistisk dribbelpitt utan hyfs.
Jag blev rätt förvånad att Henrik Rydström hörde till den genren, men kanske är det så att man har gått så långt i odlandet av bonnamyten i KFF att man till och med har anammat en av landsbygdens sämre sidor, nämligen jantelagen
Henrik Rydström får gärna tycka att någon annan än Zlatan skall vinna Ballon D`or 2008 (själv hade jag röstat på Messi), men när han skriver att han skulle ”hata att spela med (Zlatan) för att han inte har någon känsla för spelets rytm, för taktikens puls och därmed kan ta helt fel beslut - utifrån lagets bästa” är han de facto helt ute och reser.
Någonstans tror jag att Rydström kan fotboll bättre än så, men han kunde aldrig ta att den där slyngeln som gav svar på tal blev en av Europas fotbollskejsare. Det, om något, känns väldigt småsint.
Förövrigt: Grattis Zlatan, nu är du historisk!
