Har detta blivit en j..a rimstuga?
"Har detta blivit någon förbannad rimstuga eller vad är det frågan om? Har det setts för mycket på ”Döda Poeters Sällskap”....."
Äntligen. Förihelvete. Skönt att någon äntligen tog bladet från munnen på forumet för maken till pretentiöst läppglans har väl sällan strukits ut över våra själars hjässor som under de senaste veckorna.
Den ena kvasiintellektuella himmelriketkrönikan efter den andra med massa jobbiga litterära referenser och annat mög. Tur att det kom lite statistik för att skölja bort det mesta av allt vad Tennyson, Bukowski, och Auden heter…
Har detta blivit någon förbannad rimstuga eller vad är det frågan om? Har det setts för mycket på ”Döda Poeters Sällskap”, hoppats upp på imaginära katedrar och ropats ”Captain my captain!” och grupponanerats till blankvers läst baklänges eller har vi drabbats av ett gäng losers som inte fick plats på Biskop Arnös kortkurs i diskbänksrealistisk lyrik 1997?
Jag vill ha feta fakta, statistik, analyser, spelsystem, organisationsöverblickar, genomlysningar, spelarporträtt, skostorlekar, antal meter använd fottejp,arenabyggesbiilder, nostalgi, bilder från gamla matcher, "Vi tycker om MFF" (förutom den där jävla Ernst och hans mystiska tjecker), fan-tv-inslag med skön musik men FÖR I HELVETE; en enda krönika till med samhällsvinkling, en enda ”kändis-krönika” (Ranelid!! Vem blir det nästa gång: Jan Sigurd blasé vid en flygel?) eller MFF-anpassad modifiering av roman, dikt eller novell till och jag lovar att kidnappa hela redaktionen och tvinga dem lyssna på Nils Ferlindikter upplästa av en självgod Erland Josephson tills dom spyr.
Och den där jävla Jon ska fanimig få sitta inuti en kyrklocka medans dom ringer in det nya året om han inte taggar ner. Ett enda "konstnärligt" fan-tv-inslag med någon mjuk velourpoplåt till och jag ska tvinga Nils Byrfors att lyssna på atonal arkitektmusik av greken Xenakis i en ostampad jordhåla och måste jag läsa Magnus Johanssons krönikeförklädda ”Uppdrag Granskning”-jobbansökningar ska jag tvinga honom att praktisera hos Janne Josefsson en hel dag utan öronproppar och tvingas jag se Kaveh i ytterligare en solglasögonsbilpose i någon slags spelad undergrond Hip Hop-style så ska jag….
No more bullshit! Jag har fått nog. Vill jag läsa poesi tar jag fram ett verk ur egen hylla. Ingen Hötorgskonst i ordform på mitt Himmelrike! Vill jag läsa Bruno K Öijer så nöjer jag mig inte med hobbyplagiatörer som hittat ett metaforlexikon på Stadsmissionens loppmarknad. Jag vill ha F O T B O L L , svett och tårar. En enda versfot till som står och pendlar över ett klotformat hexameter och jag vet inte vad jag gör…
Capite!?!
