Allsvenskan: Nu med musik

Fotboll o musik är det enda som räknas. Förutom öl då, som man ju kan dricka till båda. Bättre sent än aldrig tilldelas nu varje lag i allsvenskan en Rolling Stones-låt utifrån sin placering i årets tabell.

Allsvenska tabellen ljuger aldrig brukar man säga. Däremot kan ju en del lag spela rätt dåligt. Och spelar dåligt finns det vissa som hävdar att Rolling Stones gör. Det gör däremot inte vi. 

Som en uppföljning av den förväntade tabellen som herr Frohm gjorde innan allsvenskan startade, då med Beatles-låtar som utgångspunkt, kommer nu fortsättningen. Den här gången låter vi Rolling Stones vara de som levererar låtarna. Nästa år kan det bli Abba, Bob Dylan, Depeche Mode, Lasse Stefanz eller Led Zeppelin, vem vet. 

Ok, då kör vi...Start me up...


1. Kalmar - Get off of my cloud
En stor hit om en man som är trött på att alla tränger sig på och tar plats. En klockren antydan om att ingen ska komma här o sno första platsen från oss. Den platsen är vår och ingen annans i eviga tider. Amen. Hey, you get off of my cloud......cause two’s a crowd.

2. Elfsborg – You can’t always get what you want
Alla vill ju vinna guld, komma till himlen och sitta däruppe och njuta. Men det är som Stones sjunger i den avslutande låten på  Let it bleed. Man kan inte få allt. Trots hemvändare, duktiga spelare, ny arena, vattnade planhalvor och plastgräs.

3. Göteborg – Sticky fingers
Ja, här krävs det ett helt album för att beskriva känslorna. Sticky Fingers är ett av Stones bästa men också kanske det mörkaste. Ser ni likheten? Blåvitts förmåga att klara sig undan bestraffning och fördömande i Ijeh-affären är anmärkningsvärd. Av någon märklig anledning ses de till och med av vissa (inkl sig själva) som offer i stället för förövare. Som plåster på såren sticker SFF till dem lite extra pengar i form av ”ungdomsstöd”. Konstnären Andy Warhol gjorde omslaget till Sticky Fingers som i original hade en riktig gylf som man kunde öppna och stänga. Är det snart inte dags att någon drar ner gylfen/byxorna på de ”goa gubbarna” från västkusten?

4. Helsingborg – Sympathy for the devil
Utan gud kan djävulen inte existera. Och utan Helsingborg finns inga riktiga derbyn för de blå gudarna och dess förs församling att se fram emot. Visst gör det lite ont att hylla en HIF:are, men det kan inte hjälpas. Det erkännes härmed att Henke Larsson även under 2008 var allsvenskan äldsta och bästa anfallare. Liksom Stones låt från Beggars Banquet är även Henkes rörelser mjuka som en samba. Ändå kan han blixtra till precis som Keith Richards gör i solot på nämnda låt.

5. AIK – Tumbling dice
Från dubbelplattan Exile on main street, för många stenarnas största bedrift. I alla fall om man är kritiker och var mellan 20 och 30 när plattan kom ut. I vilket fall sammanfattar låten allt det som är Stones – soul, blues, rock, countrystänk, sex och ett fullständigt fantastiskt sväng. Låten handlar om tärningsspel som metafor för kärleken, speciellt om man är tärningen. Vi tillägnar AIK den därför att de under de senaste tio åren studsat som en tärning mellan tränare, tabellplaceringar, spelstil och värvningar. För att inte tala om att det måste kännas som att slå två ettor när de så kallade fansen är ens största motståndare. Med sådana vänner behövs inga fiender.

6. Malmö FF – Not fade away
Buddy Hollys sång om tonårskärlek som inte kommer att falna trots stigande ålder. I original är den inte fullt så svettdrypande, djungelfuktig och ångande som i Stones version. Låten tillägnas Malmö FF som ett bevis på att vår kärlek inte minskat med åldern. Det är bara det att det krävs rätt mycket för att vi ska tända till och gå igång numera.

7. Örebro - Mixed emotions
Det här är en av de sista inspelningar som gjordes i George Martins studio på ön Montserrat innan den förstördes av orkanen Hugo 1989. Precis som titeln på den här sången säger är känslorna för Örebro blandade. Å ena sida är ÖSK en klassisk klubb som ska ligga i allsvenskan, å andra sidan är det en klubb som är mer känd för sin tråkfotboll än framgångar. Fast i år tycker vi nog om dem eftersom MFF lyckades spela skjortan av närkingarna på Eyravallens balkongräs.

8. Halmstad - (I can´t get no) Satisfaction?
En låt som Keith Richards i princip skrev i sömnen på ett hotellrum någonstans i Florida sommaren -65. Själv tyckte han inte den var så märkvärdig, något som bevisas av att han röstade emot att ge ut den som singel. Som tur var fanns det andra som var mer klarsynta och röstade för. Det är väl ungefär detsamma som vi tycker om Halmstad: De är inte så märkvärdiga! Det tycker dock tränaren Janne Andersson som aldrig missar ett tillfälle att visa sitt missnöje med motståndare och domare. Dessutom odlar han gärna myten om att etablissemanget är emot klubben.

9. Hammarby – It’s only rock and roll
Kanske Stones allra största glimten i ögat-stund. Skriven och inspelad i Ron Woods hus i början av 1970-talet som ett svar på kritiken om att Jagger/Richards aldrig behandlade något av värde i sina texter. Som om sprit, sex och droger inte ska tas på allvar. Visst, det är ju bara rockandroll, men vi gillar det. Låten tillägnas Sveriges största hej å hå-gäng som än en gång bevisat att det viktiga inte är att vinna, utan att delta, och samtidigt ha kul på läktarna. Om nu läktarbråk, ölmuggs-, och myntkastning kan räknas som kul.

10. Trelleborg - Time is on my side
Precis som den här covern från 1964 finns i två versioner, existerar även ”Di blåe” i två varianter med ett lag i Malmö och ett i Trelleborg. Som vanligt bygger TFF sina framgångar på storebrors överskottslager. Och Generalen bara väntar på vad som ska bli över i år…

11. Gais - Sittin on the fence
Ett lag som hänger på gärsgårn och som dessutom verkar ansvara för Malmös lager. Ur det har vi hämtat Gren/Nilsson, Halsti och nu också Durmaz. Trots placeringen har Gais tagit kliv framåt och dessutom spelat bra i en del matcher. Men i vilket fall sitter de där de sitter och frågan är hur det blir 2009.

12. Djurgården - 19th nervous brekadown
Den här låten beskriver Djurgårdens säsong på pricken – I alla fall deras supportrars säsong. Nyförvärv som inte levererar, en sportchef som visar snorren i fyllecellen. Inte konstigt om ”Järnkaminerna” för det mesta under säsongen kände sig som Keith Richards gjorde när han köpt sig en ny fin Bentley att segla omkring i - men missade uppkörningen. Att han senare skickade en kompis att göra provet säger en del om hur engelsmännen såg på trafiksäkerhet på den tiden.

13. Gefle - Out of time
En sång som ursprungligen handlar om en tjej som vill ha tillbaka sin kille men blir nobbad. Den skulle lika gärna kunna handla om Gefle IF. Det känns som om deras tid är på väg att rinna ut. Både tränare och stadion börjar kännas lite ålderstigna. Norrlänningarna behöver en nytändning och uppfräschning likt den Brian Jones med sitt marimbaspel gav åt den här gamla gospel-sången. Något som inte är Out of time.

14. Ljungskile – The last time
I normala fall gillar vi uppstickare, men då ska de spela boll. Inte ägna sig åt jordfräseri och vårplöjning. Förhoppningsvis var det här sista gången vi såg detta icke-fotbollsspelande lag i Allsvenskan. Fast man vet ju aldrig, släkten Vålemark kanske har söner. Må de fara ända ut i Skagerrack!

15. Sundsvall – It’s all over now
Norrlansfönstret är stängt igen, den här gången med viss hjälp av vår gamla kompis S. Åkeby. Onekligen ett säkert namn om man vill hamna långt ned i en tabell. Fråga OB, fråga Malmö, fråga Ålesund. Det man också kan fråga är om Sundsvall någonsin kommer upp igen nu när Åkeby skrivit ett fyraårs-kontrakt, eller om det är som Jagger sjunger i covern på Womack och Womacks låt – It’s all over now.

16. Norrköping – Miss You
En discodänga från plattan Some girls. Detta påstås vara en låt om Jaggers längtan efter sin förra fru – Bianca Jagger, de separerade i den vevan. Själv säger han inget. Rytmen med sin four on the floor-känsla är inspirerad av discodunket i låtarna som spelades på Studio 54 i New York. Där Jagger hängde när han inte ville sitta och längta efter frugan. Vi tillägnar den årets upp och nedflyttade lag och tycker att det är kul med Norrköping i allsvenskan. Även om det blev en väl kort sejour den här gången.

Mikael Frohm/Ulf Österlind2008-11-28 15:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten