Passion, engagemang och närhet - möt referatkungen Lasse Granqvist
Han nämns i samma meningar som Lennart Hyland och kan referera snabbare än någon annan. SvenskaFans mötte radiorösten, glädjespridaren och sportälskaren Lasse Granqvist som för andra året i rad kan titulera sig Sveriges bästa sportjournalist.
- Ett fantastiskt erkännande.
Alla har vi speciella idrottsminnen som etsat sig fast på näthinnan. Ofta är det också i kombination med ett speciellt referat. En passionerad röst som eggar igång stämningen till det yttersta och plötsligt brister ut i jubel, eller en tyst referent som väljer orden med omsorg och höjer stundens allvar till en för nagelbanden fördärvande nivå. Det råder ingen tvekan om att rösten i rutan, eller radion, kryddar idrottens ögonblick och ofta i samband med framgång skapar oförglömliga minnen för oss åhörare.
- Svensk idrott fungerar ungefär såhär för en sportkommentator: går det bra kan du vara hur jävla glad du vill. Går det dåligt ska du vara försiktig. De flesta tänker att "det här sopar vi under mattan, nu går vi vidare", säger en av huvudpersonerna själv.
Lasse Granqvist har genom Radiosporten kommenterat tio olympiska spel på plats samt otaliga fotbolls- och ishockeymästerskap. Dessutom har han refererat 114 raka landskamper för Sverige i fotboll. Men den meritlistan är det svårt att plocka fram ett speciellt idrottsminne på rak hand.
- Ofta går det hand i hand med framgång. Fotbolls-VM 1994 är 
svårslaget; straffdramat mot Rumänien i solen men också bronsmatchen mot Bulgarien under en klarblå himmel. OS i Turin 2006 var häftigt. Men jag minns kanske framför allt Ibrahimovics klackmål mot Italien – fotbollsvärldens mest fantastiska mål! Först en klack över Buffon – sen över Vieri på mållinjen – sätt det där i matematiken, det är ett helt omöjligt fotbollsmål.
Precis som under direktsändning går Lasse upp i varv när han får prata om stora händelser, fantastiska mål eller bragdartade prestationer. Nyligen fick han höra att en lärare på en journalistkurs hade kritiserat en elev med motiveringen att "det blir för mycket Granqvist", något som skulle vara synonymt med engagemang, passion och närhet.
- Jag har väl lyckats med att slå över, att vara fullständigt naturlig och galen i de här direktsända ögonblicken. Jag märkte ganska tidigt att jag kunde vara precis lika galen i mitt jobb som jag är i vanliga fall.
Tror du inte många känner igen sig i det också?
- Jo, absolut, det är ju det som är idrott, att det slår över ibland. För mig är sport en passion och relation till sitt lag. Det är precis vad SvenskaFans är uppbyggt på, till exempel. Det är åsikter till höger och vänster, engagerade och kunniga supportrar och mitt i allt sitter jag och får hålla på med det här.
Kan du känna att du har gått för långt någon gång? Att du borde ha hållit igen?
- Jag kan ha oerhörda problem att hålla igen. För mig går allting som en autostrada från hjärnan till munnen och om du måste börja tänka på vad du säger, då går det inte. I TV är det en annan sak, där har du bilden att luta dig mot, en helt annan grej. Men jag förstår folk som inte är idrottsintresserade och som bara får höra ett tokigt referat på morgonnyheterna, de måste ju undra...
- Sverige - Vitryssland i Salt Lake City 2002 rörde upp väldigt mycket känslor, och jag fick mycket reaktioner. Det var väl ungefär 50/50 mellan positivt och negativt. I Rapport sa de "Över till sportens värld, där lät det såhär igår", och så körde de mitt refereat. Det bara smällde till i mailboxen. Folk blev helt tokiga. En tjej som jobbade med hur man skulle behärska AD/HD-barn och deras impulser, hörde av sig och undrade hur jag hade resonerat här...
Vägen till framgången
Allting började när Lasse som ung fastnade för att referera händelser. Det kunde vara fotbollsmatcher vid Råstasjön i Solna eller bilar som körde på motorvägen, och överallt hade han radion med sig. Till och med när han satt på bio.
- Jag ville bli radiosportreferent, absolut inte sportjournalist. Som liten lyssnade jag på mycket på sport i radio, och för mig var det absolut förstahandsvalet. Radion har alltid varit närmare för mig som referat än TV.
Drömarbetsplatsen hette Radiosporten och Lasse fick efter flera samtal till slut veta att Journalisthögskolan var vägen dit. Efter tre år i Stockholm väntade en praktikplats på Sveriges Radio. Lasse gjorde ett så pass starkt intryck att han fick en fast anställning tämligen omgående.
- I januari 1988 kom jag dit som praktikant och därefter blev jag deras yngste anställde någonsin. Tommy Åström, som jag bland annat har bolag ihop med, påstår att han har rekordet. Jag säger inte att det är en lögn, men det är inte sant. Vi räknade på det där och jag vann med en månads marginal, säger Lasse och fyller i.
- Har du förmånen att komma in på Radiosporten idag som praktikant får du vara med i sändning mycket snabbare. På den tiden kunde det ta flera månader innan du fick göra något, vi hade till exempel ett kvällsprogram som examensarbete. Därefter tog det minst ett år innan man fick referera en allsvensk match. Det var en mycket längre startsträcka, på gott och ont. Ett bra sätt att hålla undan talangerna i alla fall.
Vad såg du i just att referera? Det får man ändå säga är lite udda...
- Ja, de undrade väl hur man var funtad. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det. Jag tror att det måste vara någon form av fallenhet, en slags talang, i någon mening. På samma sätt som någon annan är talangfull i att slå en boll mot en garagevägg. Det kändes kanske lite häftigt att prata inför andra.
Vilken var den första match du refererade?
- Det var Väsby mot Rögle i Vilundahallen i ishockeykval och jag minns det mycket väl. Det blev förlängning och det fanns regler som sa att man endast fick sända tre minuter av matchen. Därför slutade Radio Stockholm sända när förlängningen började, men Radio Malmö och Kristianstad sa att "det här ska vi ha". Trots ett oerhört liv från ishockeyförbundet fortsatte vi sända och det var en kolossalt spännande match, säger Lasse och fliker sådär karaktäristiskt in med att Rögle hade en back som heter Anders Svensson som sköt i stolpen också.
Vilka har varit dina förebilder?
- Givetvis har man samlat in väldigt mycket intryck under åren och frågat sig själv var man befinner sig i det här jätteutbudet? Men jag fastnade tidigt för Lasse Kinch för helheten, kort sagt. Jag uppskattar Tommy Engstrand väldigt mycket för hans engagemang och passion. Han fyller 70 nästa år, men är exakt likadan fortfarande. Jag beundrar Åke Strömmer för hans fantastiska direkthet, han beskrev det som "en autostrada från hjärnbarken till munnen".
Idolen intervjuar
Steget från radio till TV
Tolv år på Radiosporten med otaliga mästerskap och berömda referat gav Lasse Granqvist ett välkänt rykte och många tyckte det var dags att prova TV också. Sagt och gjort. År 2000 tog han det stora steget från radio till TV genom att skriva på för Canal Plus.
- Det var ingen liten omställning. Jag hade en enorm respekt för att börja kommentera i TV och tog det väldigt försiktigt i början. Jag frågade ofta Arne Hegerfors om råd och alla timmar vi har spenderat i bilresor har varit otroligt givande. Därför blev det mest jobb som programvärd inledningsvis, samtidigt kunde jag kommentera matcher i radio eftersom jag förlängde avtalet med Radiosporten, vilket var en optimal kombination.
Det var först när Lasse placerades ihop med Jens Fjellström som det lossnade.
- Jag satte mig med Jens och förklarade för honom att "jag har en idé om hur vi ska kommentera i TV, men vi måste vara två stycken. Det krävs ett samspel." Han köpte min idé och idag kör vi Veckans Match tillsammans i Allsvenskan. Hälften av matcherna som studiovärdar, hälften av matcherna som kommentatorer. I början hade jag en lapp i min kommentatorshytt där det stod "Håll käften".
Hur mycket förbereder du dig för en match idag? Var hämtar du all fakta?
- Det skall sägas att det är en väldig skillnad på att vara referent och programledare. Dels har du din egen grundfakta, sen uppdaterar man sig via lagens hemsida, och alltid SvenskaFans. Där läser jag gärna krönikor för att få bättre inblick om vad som händer "på insidan".
- Det finns mycket mer information idag att hämta, konsekvensen idag är att du måste vara mer källkritisk. Informationen kommer alltid från massa olika håll. Men SvenskaFans är en jättebra tillgång och du kommer nära laget, även utländska lag, säger Lasse och tillägger:
- Det är mycket lättare att vara internationell reporter och snacka om någon separatiströrelse som ingen har någon aning om. Säger man "offside" när det är icing blir man ju nedslagen.
Under matcherna har Lasse Granqvist alltid med sig fyra pennor i olika färger som han för protokoll med.
- Alla har sitt eget system, vilket är ganska intressant eftersom alla gör samma jobb. Jag har noteringar på alla spelare. Grön står för internationell framgång och blå för nationell. I matchreferatet noterar jag alltid hemmalagets chanser i blått och bortalagets i rött. Backarna i hockey är alltd gröna, varför vet jag inte. Jag har kvar Lasse Kinchs mall för hockeyprotokoll, han använde samma i 25 år.
Mötet med Lennart Hyland
Idag nämns han av många som vår moderna tids Lennart Hyland. Själv har Lasse ett starkt minne av det första mötet med en av svensk TV och radios största underhållare. Som praktikant på Sveriges Radio 1988 hade Lasse pratat i ett par kvällsprogram och började bli varm i kläderna. Det var då han stötte på Lennart Hyland för första gången.
- Vad heter du? Du är ju värdelös, fick Lasse höra.
- Då var man inte så jäkla kaxig. Men idag kan man garva åt det.
Att dra paralleller med och blir kallad för den nye Lennart Hyland är något Lasse backar för.
- Jag upplevde aldrig Lennart Hyland, han var före min tid, så jag kan inte sitta och döma det. Men jag vet så mycket som att han var svensk TV- och radiounderhållning på sin tid. Om han gick och släckte sin lampa i TV och uppmanade alla att göra det, gjorde hela svenska folket det. Ett sådant inflytande hade han.
- Jag minns en sak som gjorde mig väldigt glad. Det var när Lennart Hyland gått ur tiden. Jag satt på Radiosporten och refererade när jag fick ett vykort i mitt postfack. Det vår från Tuss (Lennart Hylands fru), hon skrev: "Tack så mycket. Jag sitter och lyssnar på dig i radio och det här referatet var inte som alla andras. Jag saknar inte Lennart lika mycket nu." Det var väldigt stort.
Caféet vi har suttit och konverserat på i en knapp timme ligger precis vid Lasses arbetsplats på Odenplan. Där driver han sitt eget företag Granqvist Produktion – som efter stavfel vid registreringen innehar det betydligt mer globaliserade namnet Granqvist Production – och har kontrakt med både Radiosporten och Canal Plus som sträcker sig till 2010. Vad som händer därefter vet han inte.
- Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på framtiden och vad som händer på andra sidan de avtalen. När vi omförhandlade tyckte TV-bolaget att det var en snedfördelning med radion och att de ville ha mig mer i TV, men att lämna Radiosporten skulle vara oerhört svårt. Men jag tror att om du går du till jobbet varje dag och har roligt, finns det ingen anledning att fundera så mycket.
Att Radiosporten ligger dig varmast om hjärtat är inte så konstigt...
- Det är ju som att flytta hemifrån. Man vill ju alltid komma hem, till morsan för att käka köttbullar, så kommer det alltid att vara. Radiosporten är att komma hem för mig. Men visst vill jag utveckla mig som TV-referent, gärna tillsammans med Jens, där ligger min process just nu.
Kommer vi få se dig i TV4 nu när de har köpt upp Canal Plus?
- Det vet jag inte, det beror på ägarna. Men att komma närmre folket och att vara kändis lockar inte direkt. Det är inte min grej. Man märker ju dessutom att konkurrensen är stenhård idag. Nyligen fick jag ett mail om att min medverkan i SvenskaFans program Matchpuls inte går för sig.
Det må vara stenhård konkurrens men enligt SvenskaFans läsare är Lasse Granqvist störst. Simon Bank, Olof Lundh, Erik Niva och Roberto Vacchi får alla se sig besegrade av den drygt 40-åriga Solnaiten - för andra året i rad.
- Jag blev väldigt paff när jag vann förra året, konkurrensen är riktigt tuff. Vad ska man säga? Jag går inte och tänker på det när jag går till jobbet "nu är det viktigt att folk tycker att jag är bra". Det är klart som fan att det är fantastiskt roligt, att så inbitna tyckare röstar på mig. Det är ett helt fantastiskt erkännande, för jag har inte 10 000 kompisar...
SvenskaFans chefredaktör Anders Nettelbladt lämnar över priset
