Löjliga veckan: Parkerskandalen och mittfältare
Det enda som varit av intresse under veckans silly season har varit huruvida MFF är starka nog att kunna konkurrera med Röda Stjärnan, Helsingborg, Ålborg och Panatrhia... Panatikem, den där grekiska klubben om Bernard Parkers underskrift. Dessutom kollar vi på MFF:s mittfältsbestånd.
När Parker kom till Malmö för att provspela var han inte så mycket mer än en lovande sydafrikansk anfallare. Intressant och talangfull. Under hösten har han dock öst in mål för det sydafrikanska a-landslaget och när Benny McCarthy utropade att Parker var hans tronarvinge inom sydafrikansk fotboll, ja då ökade Parkers rykte ännu mer i Europa.
Så hur står sig MFF egentligen mot konkurrensen? Det Bernard Parker själv sägs vara ute efter är en klubb där han får spela mycket och dessutom är ett bra skyltfönster mot Europa.
Låt oss ta en titt på klubbarna vi konkurrerar med i kampen om Bernard Parker:
Röda Stjärnan, Serbien: Forna europeiska topplaget som numera får nöja sig med att ständigt vara en guldkandidat i serbiska ligan som är nästintill jämnbra med Allsvenskan. Klubbens främsta vapen i jakten på Bernard Parker är en betydligt fetare plånbok och en lite sexigare fotbollsatmosfär. Däremot dras den serbiska ligan av en del problem med rasism samtidigt man kan diskutera hur stabil den klubben är i organisationen.
Panathinaikos, Grekland: Fet plånbok, Champions League och hög kvalitet på laget är det som är lockande med spel i Grekland. Härligt klimat också. Däremot är det högst osäkert om Parker får mycket speltid i den grekiska klubben.
Helsingborg IF, Sverige: Uefacupspel. Där tog listan slut på fördelar för Parker att spela i Helsingborg. Möjligtvis Henrik Larsson, men det är högst osäkert. HIF säger sig vara ett bra skyltfönster för utländska spelare, men Omotoyossi spelade i någon arabisk liga där han nyligen sägs ha blivit avskedad och Luton Shelton har kommit vidare till megaklubben Vålerenga efter en misslyckad sejour i engelska Championship. Om Henke stannar får Parker det även svårt att slå sig in i anfallet.
Ålborg, Danmark: Den klubb som känns hetast om än lite kaotisk. Framgångsrike tränaren avskedas till förmån för Magnus Pehrsson från GAIS samtidigt som klubben nästan snubblar sig vidare till åttondelsfinal i Champions League. Kvalitet finns i det här laget, frågan är hur mycket tålamod det finns för att spela in Parker här? Och vad händer egentligen i klubben i framtiden?
MFF har fyra saker som talar för sig. Dessa får ni läsare själva jämföra med de andra klubbarnas fördelar. För det första så har Parker redan varit här och sett vad som väntar. Han har bekantat sig lite med klubben, spelarna, tränarna och han har tyckt om det väldigt mycket. För det andra så kan MFF stoltsera med Zlatan, Mackan och Afonso. Snart även Ola Toivonen. Fyra försäljningar av stora proportioner till europeiska storklubbar. Sådana försäljningar ger status i de klubbar man kommer till. För det tredje så kommer MFF när Toivonen försvinner att ha en plats ledig i anfallet. Parker får kämpa med Agon Mehmeti om platsen bredvid Ofere och rent spontant så känns Parker aningen hetare. Sist men inte minst så ägs Parkers nuvarande klubb av MFF-vännen Dan Olofsson och Parkers tränare har om man läser mellan raderna förespråkat MFF som nästa klubb för Parker.
Man kan väl säga att det handlar nu mycket om Parker själv. Det finns en möjlighet till enorma pengar i Serbien och Grekland, men om tre år kan han då komma tillbaka till Sydafrika med svansen mellan benen. Förhoppningsvis får han rätt rådgivning från sin agent och folket runt sig.
Det finns dock en till position i MFF som behöver förstärkas. På högerkanten har Guillermo Molins spelat match in och match ut säsongen igenom och han har inte gjort bort sig, men han har heller inte bidragit särskilt mycket från sin kant. En kantspelare förväntas vara farlig och kreativ. Helt ärligt talat så är Molins inte mycket farligare än Thomas Di Leva på neråttjack. Babis Stefanidis var jämnbra med Molins under försäsongen, men sen bröt han benet och var borta hela säsongen. Om det är något jag tröttnat på med MFF de senaste åren så är det chansningarna. Vi chansade på Jari Litmanen. Vi chansade mot FC Thun. Vi chansade på Jesper Bech. Vi chansade med mittbackarna 2006, 2007 och 2008.
Jag vill inte se att MFF går in i 2009 och tänker att Molins och Stefanidis "antagligen" kommer att klara av högerkanten. Just nu ger vi helt och hållet bort offensiven på den kanten.
Ett alternativ vore att flytta över Jimmy Touma till högerkanten och köra honom i en fri roll där. Det är ett alternativ jag starkt förespråkar om MFF inte har köpt in en högerytter lagom till säsongsstarten 2009. Men jag hoppas verkligen att en högerytter ändå köps in.
Vänsterkanten är svår att sia om, men Aubynn kom ju igång rätt rejält på slutet och samtidigt så finns Jimmy Touma där så den kanten bör inte vara lika högprioriterad.
Innermittfältet är jag personligen inte nöjd med. De som läst mina matchanalyser vet att jag förbannar mig över hur statiskt vårt innermittfält är med nästan enbart spelare som vill ha bollen vid fötterna och dessutom är ovilliga till att ta långa öppnande löpningar både för att öppnar upp ytor och för att ge understöd till anfallarna. Labinot Harbuzi springer mycket enligt statistiken, men han springer otroligt ointelligent, speciellt i defensiven. Daniel är Daniel och hans spelstil vill jag inte rucka på. MFF behöver egentligen en Viktor Elm-typ. När Jocke Nilsson varit i form har han varit den typ jag eftersökt, men han är helt enkelt bara ett snäpp för dålig.
Med tanke på vilka spelare som huserar på innermittfältet så känns det inte realistiskt med förstärkningar där, men det hade ändå behövts.
