Tomten kommer inte på julafton
Denna ärkegrå tisdag nåddes Bajenland av ett tragiskt besked. Johan Johansson, allas vår Bajen-Tomte, har avlidit.
Den senaste tiden har jag varit rätt låg. Det är efter säsong och en stor tomhet har infunnit sig. Avslutningen var miserabel. Ingen lust till någonting. Jobbet rullar på och Stockholm är täckt av en grå, tung, fuktig yllefilt som liksom kryper upp runt och till och med in under skinnet. Vädret i november och december har varit avskyvärt. Finanskriser, arbetslöshet och terrordåd ute i världen.
Jag såg fram emot julafton. Jag såg fram emot att få träffa mina bröder och systrar nere vid Nackas hörna. Att tillsammans få ladda energi inför det kommande året. Nu kommer det inte vara sig likt på julafton. Tomten kommer inte att komma.
Denna gråa tisdag nåddes vi av att vår medsupporter Johan Johansson, kanske mer känd som Bajen-Tomten, har avlidit efter en kort tids sjukdom. Johan blev 72 år gammal.
Tomten är död och det är mindre än en vecka kvar till julafton. Vad ska alla barn som brukar gå kring statyn och leta efter tomten göra nu ? Jag vet att Johan genom åren har fått önskelistor av hoppfulla barn där på julaftons förmiddag och kommentarer som ”Du kommer väl hem till mig sen?”.
Jag känner mig nedstämd och ledsen. Johan var en otroligt skön bajenprofil. Otaliga är de gånger han dragit igång segersång på Kvarnen och vi alla har stämt med i sång. Alltid med ett brett leende på läpparna. På min näthinna finns även det TV-reportage som gjordes kring Johan och SM-guldet. Sekvensen när Bajen gör mål och kameran har fokus på Johan som tar hela stöten från publikhavet som jublar och hur han trycks framåt likt en vante men reser sig, ler och firar vidare. Det klippet är helt sagolikt.
Jag hade äran att sitta bak i bussen med Johan på en Klanen-resa till Örebro för ett par år sedan. Hans historier från ett liv i Bajenland var fantasiskt underhållande. Och ett historiskt dokument jag borde ha skrivit ner. Det inser jag naturligtvis en dag som denna. Och då är det för sent. Jag hoppas att någon annan haft vett att lyssna på Johans historier och skrivit ner dem.
Tack Johan för det du har bidragit med i mitt liv som Bajare. Se till att ta hand om och underhåll alla våra grönvita systrar och bröder där uppe på samma sätt som du gjorde med oss här nere.
Vila i frid.
Johan på Kvarnen, julafton 2005
