Bäst & Sämst 2008
Redaktionen fick i uppdrag att plita ner vad som varit bäst och sämst under året. Med denna sammanfattning avslutar vi året 2008 och går in i 2009 med nya optimistiska förhoppningar om guld och gröna planer.
------------
Peter Lind
När den lille tanige killen med det stora Zlatanliknade leendet kom in och gjorde två mål mot blivande mästarna Kalmar. Det var stor glädje att se hans glädje när han hoppade in bland publiken på Norra stå.
När man efter oräkneliga matcher utan vinst kom på sig själv att räkna poäng ner till kvalplatsen och titta på när vi skulle möta lagen under oss och hur deras spelscheman såg ut. Skall man som MFF:are titta neråt i tabellen skall man göra det från första plats.
------------
Kaveh Kohshahi
Att säsongen tog slut.
Dött lopp mellan förlusterna mor HIF (anförda av en innebandyspelare!) och de tre matcherna i rad från helvetet. Efter 0-1 mot Norrköping kändes det riktigt nära kvalspel. När vi matchen efter det förlorade mot HIF på hemmaplan så kändes det som om vi lika gärna kunde lämna WO resten av säsongen.
------------
Charlotte Persson
Det känns ändå som om laget lämnade efter sig en bra avslutning på säsongen, det var nog viktigt för det fortsatta lagbygget och självförtroendet. Men tyvärr säger det en del om Allsvenskan när man kan gå från, i princip, bottenstrid till en ganska bra placering.
Rätt och slätt så skulle jag vilja säga att det sämsta med 2008 var att laget inte spelade bättre och roligare. Stundtals var det en plåga att gå på match och jag tycker att tränarna borde ha kunnat se hur man skulle formera och coacha laget mycket tidigare. Det är så kraven är här, det duger inte men halvkassa säsonger.
-----------
Ulf Österlind
Att vi trots allt fick en bättre placering än de senaste två åren. Att vi fått en, som det verkar, vettig organisation. Och att den nya arenan snart är klar, även om priserna stigit lite väl mycket.
Att en formsvacka kan vara så djup att spelarna glömmer hur man slår en tremeters bredsidespassning på medspelarnas fötter. Och inte som i september, till motståndarna.
------------
Nisse Byrfors
Jag skulle kunna säga, Olas säsong, Pelles presentation på medlemsmötet, Agons vändning, MFFs sex raka utan förlust, den sista matchen of all time på Malmö Stadion där vi piskade Giffarna med 6-0, MT96:s vackra tifo till Stadions ära... men mitt bästa MFF-minne blir U21-finalen där en spelare som kommer göra en kometkarriär gjorde sitt första ordentliga framträdande i MFF-tröjan. Jimmy Touma var matchens gigant i den här rafflande duellen mot Norrköping som fick avgöras på straffar. Jimmy klev fram och avgjorde. Just glädjen och ivern när Jimmy går fram mot straffpunkten med bollen under armen, får symbolisera varför jag tror så mycket på Jimmy.
Jag bjöd hem redaktionen på en sillalunch. Öl, snaps, trevligt och givande samtal, samt en promenad till Stadion där vi tillsammans skulle se vårt lag piska skiten ur HBK. Där satt vi bänkade på rad och fick se HBK piska skiten ur MFF. Det var inte så kul.
------------
Jon Nordström
Ur stockholmsexilianskt perspektiv ter det sig naturligt att de få matcher man kan se live är de som starkast etsar sig fast.
För första gången sedan Leif Engqvist avgjorde med sitt 1-0-mål med 10 minuter kvar av matchen 1990, fick jag se MFF vinna på Söderstadion. En helgalen match därtill. Så galen att jag mest skrattade mig igenom den. Ett spöke försvann och jag kunde äntligen möta min outhärdliga Hammarbysläkt med rak rygg efter match.
En starkare känsla var det faktiskt när vi i klacken under en 20-minutersperiod i andra halvlek tystade Djurgårdens hemmapublik med vår intensiva och maniska sång och där spelarna verkade stå i intravenös symbios med våra röster. När sången klingade av, avstannade tyvärr också MFF-forceringen på planen.
Även 3-2-vinsten borta mot Halmstad måste nämnas. En så gedigen laginsats har jag inte sett MFF göra sedan sommaren 2005. Eller kanske borta mot samma HBK förra sommaren.
Sämst 2008
Svackan maj-september var något av det värsta jag varit med om som MFF-supporter med tanke på vilken spetskompetens det faktiskt fanns i truppen.
Den oförklarliga matchningen under det långa EM-uppehållet med endast en träningsmatch och då mot ett mediokert finskt lag. Hulka? Även matchningen under landslagsuppehållen under hösten var under all kritik.
Det ständiga äskandet av tålamod när man ligger på marken med en kniv i hjärtat låter sig inte göras, som en känd MFF-profil skulle ha uttryckt det. Spelare inhandlades under sommaren men för framtiden. Som att ge den där knivhuggna killen på marken en burk Omega 3 för att han skulle få bättre interaktion mellan hjärnhalvorna på sikt…"
-------------
Ulf Nilsson
Att Rolle lyckades få flera talangfulla spelare att ta ännu ett steg i utvecklingen. Ola, Eddie, Labbe, Guille, Agon och Touma var alla spelare som tog fina steg framåt under säsongen - även om det givetvis var skillnad på hur stora stegen var.
Att Rolle inte fick laget att prestera ett dugg bättre än under Åkebyeran. Visst, man kan sitta och snacka om att vi fick en bättre placering i år - men faktum är att vi, förutom den fina starten, aldrig ens var i närheten av topplagen. Skamligt.
------------
Magnus Johansson
6-3 mot Hammarby och 6-0 mot Sundsvall gav mig vibbar från Prahleran då, så här i efterhand, det kändes som om varannan match slutade i målkalas. Även om jag vet om att jag lurar mig själv så kändes det där i de två sista matcherna för säsongen som om MFF var ett topplag.
Efter den rätt fina vårsäsongen kom EM. Efter EM kom Allsvenskan på nytt. Det var som om MFF inte förstod det. Det dröjde fram till oktober tills man kunde sluta skämmas. Efter 0-3 hemma mot HBK och 0-4 borta mot Elfsborg var jag säker på att Superettan skulle komma rusande fortare än ett fnask i Pattaya.
------------
Helen Johansson
Ola Toivonen!
Att spela bra i ett framgångsrikt lag är ingen större konst. Men att briljera i Malmö FF under 2008, när laget stundtals haft svårt att få spelet att fungera, visar på vilken kapacitet Ola faktiskt besitter. Han har utan tvekan varit bästa spelare i MFF i år och det ska bli spännande att följa hans utvecklingskurva.
Hånet av våra spelare.
Kommer aldrig förstå hur man som supporter hånfullt kan applådera åt en spelare i egna laget vid ett enkelt ingripande efter att denne precis gjort en tavla. Kommer heller aldrig förstå hur man kan komma på tanken att bua när en himmelsblå spelare är på väg in på plan. Eller hur man på forum och i texter kan skriva hånfulla kommentarer om spelare i det lag man älskar.
-----------
Mikael Frohm
Äntligen har MFF fått en ledare som vet vad som krävs för att bli framgångsrik. Sedan Pelle tillträdde i somras har det vänts på gamla stenar, ifrågasatts arbetssätt och – inte minst – gjorts upp en organisationsplan. Planen har redan visat sig vara mer än bara en papperstiger. Fysiolog, hjärnskrynklare och ny kommunikationsansvarig har anställts och mer är att vänta inom kort. För det går snabbt när Pelle Svensson är igång, men ändå inte för snabbt, en ordentlig analys verkar ligga bakom varje förändring. Pelle Svenssons grannlaga arbete innebär minst 10 extra poäng för MFF i allsvenskan anno 2009!
Himmelrikets forum.
Nja, inte forumet i sig utan alla dess von oben-experter och självgoda dumskallar som får härjar fritt. Visst kan det roa när debatten ibland springer iväg åt oanat håll. För Himmelrikets forumister finns det inte en enda sak i MFFs kosmos som är för litet eller betydelselöst för att bli ovänner om. Än är det lutningen på nya stadion som är fel, än är det Eddies agent som kräven en BMW för sin klients namnteckning. Det kan också vara en söm i matchtröjan som sitter lite annorlunda i förhållande till fjolårets. Men när mobbningen, hatet och drevmentaliteten mot våra egna – både spelare och ledare - härjar därinne är det ibland så lågt att tom Glocalnet rodnar. Med sådana ”vänner” behöver MFF inga fiender.
------------
Per Welinder
För egen min del utan tvekan när jag och Pelle skakade hand på min nya anställning i slutet av oktober. Vi träffades första gången i augusti. Mötet följdes av ett till. Därefter träffade jag Håkan Jeppson och efter ytterligare ett grönt ljus träffade jag Bengt Madsen och Lars-Christer Olsson. Rätt svettigt att bli intervjuad av de två herrarna samtidigt. Dessutom stirrade en uppstoppad afrikansk antilop ilsket på mig hela tiden. Efter dessa fyra första möten blev det två till med Pelle för att mer noga gå igenom hans och mina förväntningar innan vi var i hamn. Utan tvekan den mest omfattande anställningsprocess jag varit med om, trots att jag har en hel del att jämföra med.
Återigen ur egen synvinkel och då blir det att jag nu måste lämna Himmelriket. Känns riktigt vemodigt efter 7 år i redaktionen och säkert över 300 texter. Min första artikel var en intervju med spelaragenten Martin Klette inför Silly Season 2001/2002. Mest lästa var nog taktikgenomgången med Tom Prahl inför 2003 och en matchrapport med titeln "Nu är krisen total", skriven på en överdos ironi efter den taktiskt fenomenalt genomförda matchen mot Dif borta 2004. Mest stolt är jag nog över "Högupplöst: Oh, my left foot!" där jag dissikerade vänsterfotens betydelse för vänstermittfältsplatsen. Otroligt nördigt. Den sämsta texten vet jag inte, där finns många som konkurrerar om titeln. Men matchrapporten efter TFF i höstas var kanske inte den mest genomtänkta. Den sista blev "Bukowski går på match". Vissa läste den redan då som den var tänkt - ett avsked till Himmelriket. Tack alla roliga, smarta, ilskna, härliga, kloka skribenter jag haft glädjen att lära känna genom åren.
---------------
Med detta önskar vi alla läsare/tittare ett rungande Gott nytt år!
Nästa år tar vi nya tuffa tag, inte sant MFF!? // NB & MJ Red Himmelriket
