Måndag morgon:
Inget är som förväntans tider
Malmö FF under försäsongsträning, Barack Obama och nyförvärv har en sak gemensamt. De är störst och bäst innan de presterat.
Lorensborg: Återigen är det trist, grått och mulet. Det känns verkligen långt till allsvensk start, sommar, matcher i kvällssol och kalla öl på en uteservering. Vet inte hur det är med er men förr bet inte vintrarna på samma sätt. Perioden januari och februari är värst. Mörkt, fuktigt och ingenting som lockar.
Ändå, utanför mitt fönster växer nya stadion fram, Barack Obama har svurits in som president i USA, Silly Season och försäsongsträningen pågår för fullt och i morgon är det årets första träningsmatch. Det ligger liksom förväntan och hopp i den råfuktiga luften.
Enligt en forskare jag såg på TV häromdagen så är de personer eller organisationer som vi knyter våra förhoppningar till värda som mest innan förhoppningarna infriats. Hans åsikt var till exempel att Barack Obama aldrig kommer att bli mer spännande, intressantare och större än han var innan han svors in som president.
På samma sätt som Malmö FF aldrig är så bra som innan säsongen, den nya stadion aldrig så cool som innan första matchen och nyförvärven aldrig så heta som innan de spelat. Och när var det som roligast att se Malmö FF? Jo, säsongerna innan vi tog guldet 2004.
Tänk efter själva. Vad är det som driver börsernas uppgång och fall? Inte är det alltid företagens verkliga värden. Det är nog snarare de förväntade vinsterna/förlusterna hos varje enskilt företag.
Så är det för mig och mitt förhållande till Malmö FF. Medan jag längtar efter den resa mot tabelltoppen som vi kallar allsvenskan förväntar jag mig alltid att vi ska vinna.
Såklart.
