Matchrapport: AIK-IFK Mariehamn 1-0
AIK inledde försäsongen med en säker seger över IFK Mariehamn med 1-0. I sedvanlig ordning var det trevande spel, många byten och blandad kvalitet. Precis som det brukar vara i säsongens första match. Gnagarforums Raffe Sundberg rapporterar.
3 092 personer sökte sig till Solna och Skytteholms konstgräs för att bevittna försäsongens första träningsmatch på hemmaplan. I rått, men historiskt sett milt, väder fick de se AIK besegra IFK Mariehamn med 1-0 efter ett mål i första halvlek av Miran Burgic. Matchen var annars av klassisk försäsongstyp, med relativt trevande spel med både toppar och dalar.
Matchen inleddes givetvis med sedvanligt sjungande av AIK-låten, ackompanjerat av ett bengaltifo längs stängslet på den västra kortsidan. Läktarna kändes proppfulla, och redan vid tjugo över ett började det bli glest mellan sittplatserna på den stora läktaren. Flera gamla profiler syntes i vimlet – t.ex. Mannen med Hatten, Krister Nordin och Thomas Lagerlöf med tillhörande knodd – vilket bara återigen befäste vilken stark tradition AIK:s försäsong har blivit.
AIK ställde upp med följande startelva.
Örlund
Markus Jonsson - Per Karlsson - Jos Hooiveld - Nisse Johansson
Kenny Pavey - Walid Atta - Pierre Bengtsson - Gabriel Özkan
Ivan Obolo - Miran Burgic
Förutom de något oväntade korten centralt liknande detta i mångt och mycket en potentiell startelva till första matchen i april. Märkväl att såväl Tjerna som Ortiz dock inte var aktuella för spel idag, precis som målvakten Tomi Maanoja som nyligen varit på landslagsturné med Finland.
En förvirrad inledning
Matchen inleddes något förvirrat från AIK;s sida, och redan i den 2:a minuten ordnade Mariehamn en omgång med två hörnor på raken; båda dock resultatlösa. Efter denna initiala förvirring lättade dock nerverna fort och lite ordning infann sig snart. Spänt inväntade man om det gick att se några nya linjer i AIK:s spel i och med våra nya tränare. Första tio bjöd inte på några överraskningar på den fronten, då backlinjen – precis som tidigare år – gärna rullade bollen internt för att söka passningsalternativ. Då Pierre och Atta hade det mycket trångt och inte fann några ytor centralt renderade detta rullande inte i några tydliga initiativ framåt. I slutändan presterades mest en del resultatlösa långbollar.
Ivan Obolo är farligt nära att ge AIK ledningen på Skytteholm. FOTO: Magnus Neck
Alltjämt som minuterna tickade iväg tog AIK mer och mer över spelet och ägde boll. Mariehamn hade förtvivlat svårt att föra spelet på egen hand. De få offensiva drag som kunde skådas stoppades enkelt av firma Jos-PK som mittbackar. AIK:s stora bollinnehav omsattes dock inte omedelbart i några klara chanser förrän ett vackert väggspel i 15:e minuten mellan Jonsson och Pavey resulterade i ett bra inlägg och ett kanonläge för Obolo. Simon Enqvist i IFK Mariehamns mål presterade dock en fantomräddning och kunde avstyra. AIK:s press fortsatte därefter, med hyfsade crossbollar som dock sällan resulterade i bra chanser.
Bollinnehavet som AIK hade utspelade sig dock mest i backlinje och på kanterna. Längs med marken centralt hände inte mycket. Det var också från kanten som AIK:s första mål för säsongen kom. Kenny Pavey slog ett precist inlägg från höger där slovenske Miran Burgic avslutade kliniskt. Bollen nickades ned i marken och ställde Simon Enqvist totalt i IFK Mariehamns mål. Burgic dittills osynlig, men som så ofta helt plötsligt på rätt plats.
Burgic nickar in 1-0 till AIK och sätter säsongens första mål bakom Mariehamns chanslösa målvakt. FOTO: Magnus Neck
Målet tände AIK något, och en del anfall centralt radade upp sig. Bland annat fick Özkan ett bra läge och försökte tunnla Mariehamns målvakt efter en fin pass av Burgic. Strax efteråt slog Jonsson ett bra inlägg som Obolo nickade mot mål. Återigen en bra räddning av Simon Enqvist i Mariehamn. AIK fortsatte att pressa. Perioden från 30 minuten till halvtid präglades av bra bollinnehav och hög press, vilket dock mest resulterade i frisparkar och hörnor som slösades bort.
Sammanfattningsvis kan sägas att AIK dominerade bollinnehavet fullständigt i första halvlek, dock utan att skapa speciellt mycket framåt. Defensiven var i det närmaste felfri, med speciellt Jos som ett utropstecken med sitt säkra pass- och brytningsspel. Populärast i Mariehamn var utan tvekan nr 23, Paulus Arajuuri, som lyckades med konststycket att göra två felaktiga inkast samt dra på sig ett kort.
Flera ändringar i andra halvlek
Stora förändringar genomfördes till andra halvlek. Örlund gick ut och Bergh kom in i mål. I backlinjen kom Bojent in på vänstern, Nisse gick in som mittback, Backman gick in istället för Jos medan Jonsson fick stanna som högerback. Alla utom Atta byttes ut på mittfältet, och in kom Walker centralt, Saleh på vänstern och Mutumba på högern. Mutumba har uppenbarligen ätit mycket finsk potatis medan han varit borta; kroppshyddan hade växt betydligt sedan vi senast sågs. Förändringar också på topp där CH och Lundberg tog platserna som forwards.
Det blev direkt taggat när det yngre gardet fick hoppa in, och offensivt är nog uttrycket ”ettrigt” inte att vara helt fel ute. Dock kändes försvaret direkt lite svagare, och Bergh fick efter blott några minuter göra sitt första ingripande efter en djupledsboll av Mariehamn.
AIK hade dock fortsatt bra bollinnehav, nu med skillnaden att Walker lyfte det centrala mittfältet betydligt med bra speluppfattning och säkra passningar. En bra djupledsboll från ovanstående gav CH ett hyfsat läge, men skottet parerades av ännu en bra räddning.
Trots att Mariehamn lyfte sin press något de första 15 av andra halvlek lyckas AIK kontrollera bollen hyfsat, och matade bollar ut mot Saleh och Mutumba på kanterna. Båda två utmanade gärna, med blandat resultat.
En dålig rensning i 67:e minuten resulterade sånär i ett AIK mål. Saleh plockade upp den dåliga rensningen, slog in bollen i straffområdet varpå CH sköt bollen i stolpen från nära håll. CH snappade sedan upp sin egen retur och sköt igen. Denna gång lyckades Mariehamns målvakt rädda med hakan. Mycket bra lägen för AIK, som CH tyvärr inte var tillräckligt iskall på. Något han försökte vara strax efteråt. Saleh slog en fin djupledsboll till CH som rundade målvakten istället för att skjuta direkt. En dålig vinkel gjorde dock att bollen missade det öppna målet.
.jpg)
CH Jagne deppar efter en missad chans. FOTO: Magnus Neck
Pontus Engblom fick debutera
Med kvarten kvar utgick Walid Atta och ersattes av debuterande Pontus Engblom. Bytet gjorde att Viktor Lundberg, som helst spelar mittfält, tog klivet ned på Attas position.
Engblom fick också ett av flera riktigt bra AIK-lägen på slutet. En bra slagen hörna i slutminuterna gick till anfallstalangen men nicken räddades på mållinjen. Så nära var det succédebut för 91:an som förra säsongen spelade för IFK Sundsvall i division III.
Chansfabrikationen till trots så blev det inga mer mål, även om både 3- och 4-0 hade varit befogat. Om den första halvleken bjöd på stabilt defensivt spel men en bristande offensiv så var andra halvlek motsatsen; svajig defensiv och en hetare offensiv. Walker skötte sig bra där Pierre inte lyckades och ordnade ett offensivt spel även centralt. Mutumba och Saleh var välkomna injektioner på kanterna som båda utmanade, drog sin gubbe och fick till inlägg och instick mot våra forwards. På topp i andra visade sig dock mest CH; både Lundberg och Engblom fick inte riktigt visa något även om Engblom syntes ha en hel del löpvilja. Till deras försvar skall väl dock sägas att varken Obolo eller Burgic imponerade heller, trots Burgics mål. Speciellt Obolo fick väldigt lite boll, och såg överlag relativt ointresserad ut.
Defensivt var det överlag svajigt, och tyvärr fortsätter Bojent med sitt slarviga passningsspel. Även Jonsson tappade lite i kvalitet ju längre matchen led, men fick i alla fall äran att spela hela matchen. Intrycket av Backman var varken hit eller dit i mina ögon. Varken Örlund eller Bergh prövades alls, och om dessa herrar kan man inte säga mycket,
Avslutningsvis, Jos glänste
Några större skillnader mellan hur Norling ville se AIK spela och hur Stahre vill se AIK spela kunde inte skönjas. Norlings ”diamant” centralt hade det helt klart dragits ner på, och även om Pierre-Atta och Atta-Walker helt klart hade utpräglade individuella roller så var fyramannamittfältet klart rakt i utgångsläget. För mig en positiv överraskning, speciellt om Walker kan fortsätta dela ut passningar bra både centralt och ut på kanterna. Klart är att kantspelet fortsatt blir viktigt i spelidén, med tanke på hur mycket boll som lades på kanterna även när det centrala funkade under Walkers ledning. De exakta linjerna i forwardsspelet tycktes skifta; mycket djupled när Engblom och CH spelade, och mer i huvudhöjd och mötande bollar när Burgic och Obolo kamperade där tillsammans.
Av våra nykomlingar glänste enbart Jos; säker med boll, stark i brytningarna, initiativrik och med fint passningsspel. Tog rätt beslut i rätt lägen och ser ut som en man för startelvan och en framtida ledargestalt.
Sammanfattningsvis visade AIK inget speciellt vägvinnande spel, men med tanke på hur tidigt vi är på säsongen (praktiskt taget så tidigt som det går) var fotbollen på relativt god nivå. En kombination av första halvleks fina defensiv och andra halvleks lekfulla offensiv skulle båda gott för framtiden.
