Världens längsta försäsong
Den Allsvenska säsongen närmar sig med stormsteg, träningsmatcherna blir allt fler och likaså alla Spanien-läger. IFK Göteborg står inför en stor utmaning under den kommande säsongen där utropstecknen blir allt fler ju längre försäsongen lider.
Redan efter den avslutande matchen mot Helsingborg så drabbade vinterdepressionen många svenska fotbollsälskare. Har man ett favoritlag så går det inte att jämföra med att se två andra lag spela. Även om fotbollen oftast är bättre i Premier League, Serie A eller La Liga så går det inte jämföra med att följa sitt favoritlag, det är det som är charmen med fotbollen. Men när Manchester City köps upp av en rik arab, och köper medelmåttiga spelare för 45 miljoner pund under enbart januari så undrar man vart fotbollen på väg? Men det är när flera tusen samlas en kall februari eftermiddag för att se sitt favoritlag i en ”betydelselös” träningsmatch. Media beskriver oftast träningsmatcherna som ointressanta och bevakar dem väldigt sällan. Men det är helt fel, även om du inte får några poäng genom en träningsmatch så vinner du något värdefullare, nämligen rutin.
Men varför drar vi inte mer nytta av att ha världens längsta försäsong? Om vi istället för att fysträna under flera månader så skulle vi kunna lägga om vårt träningsupplägg. Som Erik Lund sa i intervjun ”Doldisarna kliver fram” att träningsupplägget är mycket mer fysiskt här i Sverige än vad det är i England. Detta trots att lagen i England spelar nästan dubbelt så många matcher som lagen i Sverige, hur fungerar det egentligen? Att minska på vår fysträning och istället spela fler träningsmatcher skulle ge mycket mer. Vi i Sverige tränar alldeles för mycket utan boll, det är inte särskilt konstigt att spelarna klagar på att de spelar för mycket matcher. Det är nästan lite komiskt att tränare och spelare i Sverige klagar på att de spelar för många matcher under en säsong när spelarna i de stora ligorna i Europa inte gör det. Men om vi i Sverige istället skulle ha fler träningsmatcher, fler träningar med så skulle vi samtidigt kunna utveckla oss mer.
Den fysiska fotbollen är på väg att dö ut allt mer. Om vi kollar på sommarens EM-slutspel så var det ”den nya fotbollen” som segrade. Spanien var lysande genom hela turneringen och var det någon som såg de slå en enda långboll? Var det någon som såg de vinna genom att de var bättre fysiskt tränade än de andra? Nej, de vann tack vare att de vågade spela en offensiv fartfylld fotboll och varför vågade de det? Jo, tack vare att de tränar på ett helt annat sätt. I Spanien springer man inte runt i skogen under sin försäsong och lägger på sig muskler. Under nästan varje träning så använder de boll, med det så utvecklar man en helt annan känsla för spelet. En känsla som föder framgång.
Framgång föder i sin tur glädje och harmoni, det är svårt att sitta här en kylig februari söndag och tänka på den kommande Allsvenska säsongen. Men IFK Göteborg har nu i två år gjort något helt unikt det började ifjol med träningslägret i England där Liverpool och Manchester City stod för motståndet. Men det viktigaste med dessa matcher är vad våra tränare lärde sig. De erfarenheter som Rehn, Olsson och Olausson samlat på sig är oerhört viktiga för framtiden. Tänk om vi som har världens längsta försäsong skulle kunna lära oss av lagen i de stora ligorna i Europa. Som sagt känsla föder framgång men det krävs även mycket hårt arbete för att nå framgång. Något som de svenska spelarna redan har i ryggraden. Skulle vi i Sverige bli bättre på individuell träning så skulle lagen och spelarna utvecklas något extremt.
Nu är det bara några månader kvar tills den Allsvenska säsongen drar igång, jag ser med spända ögon framemot den kommande säsongen. Nu har vår tränartrio fått ett par år på sig att utveckla laget men nu har man även två hela försäsonger bakom sig. IFK Göteborg har verkligen framtiden framför sig nu återstår det bara att ta de sista stegen för att återigen bli Svenska Mästare när vi sammanfattar säsongen 2009!
