Vi tycker om MFF:
Malmö FF borde tänka på supportrarna
Veckans panel bestående av Anders Andersson, Åsa Lind och Per Kindgren tycker till i aktuella frågor kring Malmö FF. Guillermo Molins, publikovänliga plan 9 och Jörgen Pettersson är ämnena för veckan.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Anders Andersson
MFF-veteran som numera lagt fotbollsskorna på hyllan.
Har gjort 27 A-landskamper och varit fotbollsproffs i fyra olika länder.
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson
I förra veckans panel spådde Sanjay Rubinstein att Guillermo Molins kommer att få sitt stora genombrott 2009. När Malmö FF i helgen mötte Landskrona Bois i en träningsmatch var han en av planens absolut främsta aktörer och kryddade sin insats genom att bli tvåmålsskytt. Hur ser du på Molins framöver?
Anders: Han har alla möjligheter att bli riktigt bra. Fysiskt stark, mycket snabb, uthållig, god teknik och har ett okej tillslag på bollen. Det viktiga är att han slutar tänka så mycket och i stället börjar tänka. Det jag i denna så motsägelsefulla mening menar är att han inte ska lägga energi på fel saker och istället koncentrera sig på det som händer på planen. Jag tycker att Gische är fantastiskt bra när han har bollen men att han har en del att förbättra när läderkulan inte är i hans ägo. Försvarsspelet har redan nämnts i tidningarna och jag tycker även att han kan bli bättre på att ta löpningar utan boll. Blick för spelet är något som till viss del är medfött men en relativt klok pojkvasker som herr Molins kan garanterat lära sig hitta rätt löpvägar om han får det ingnuggat på träning efter träning. Med hans snabbhet kunde han ofta komma snett bakifrån kanten och få bollen i djupled bakom motståndarnas backlinje. Mycket svårmarkerat för backarna, fråga själv Patrik Ingelsten som bekant vann skytteligan förra året. Det var mer än en gång man tvingades se honom jubla efter att ha tajmat en sådan löpning rätt och kommit fri med målisen. Kan alltså Gische ta till sig det taktiska lite mer så kan det garanterat bli riktigt bra framöver. En stor spelare är han redan på andra vis.
Åsa: Jag tror på Guille! Han är snabb och målfarlig (som vi såg i lördags). I intervjuer har han gjort gott intryck och visat på en bra vinnarskalle vilket inte är att förakta. Hans svaga sidor är att han är ganska ojämn och att hans spel på kanten varit alldeles för förutsägbart. I början funkade det, tack vare hans snabbhet och han kom bra igenom på sin kant. Men nu när han blivit mer bofast i A-laget känns det som om även motståndarlagen kunnat förutse hans ruscher på kanten. Men jag är övertygad om att han har alla möjligheter att bredda sitt register och utvecklas en hel del. Vi har inte settt det bästa av Guille. Hoppas han fortsätter få chansen i U-21 landslaget - det tror jag kommer att hjälpa hans utveckling ytterligare.
Per: För mig befinner sig Molins i nåt grått mellanfält. Han är inte så bra som man önskar men inte heller så dålig så att man vill bli av med honom. De två målen i lördags är väl det mest spektakulära han gjort på bra länge men oj va bra han gjorde det! Hoppas innerligt att min panelkollega Sanjay får rätt och att Guillermo blommar ut fullständigt i år.
Tyvärr kan jag inte glömma hans usla insats i derbyt mot HIF på stadion i höstas. Han tappar boll på mitten, stannar upp och låter HIF-arna anfalla utan att jobba tillbaka. Den ytan som uppstår där sen Rasmus Jönsson dyker upp för att sätta dit 1-2 målet hade Guillermo kunnat täppa igen om han bara krigat sig tillbaka hemåt. Finns inget värre än att se en spelare i den himmelsblåa tröjan som inte kämpar tills han blö´r. Nu förlorade vi istället vårt första derby mot HIF sedan 2002 och det är illa.
Guillermo har en hel del kvar att bevisa innan jag ska börja ösa beröm över honom. Låt det så ske i år.
Fast Malmö FF vann matchen mot BOIS med 3-0 så knorrades det rejält bland åskådarna kring staketet. Matchen hade förlagts till träningsplan 9 som inte är den mest publikvänliga konstgräsplanen i stan. Den provisoriska läktaren var skymd av staket och träd. Hur ser du på att MFF väljer att förlägga sina matcher till här istället för att nyttja någon av de andra arenorna som finns i stan, exempelvis Kulladal eller Heleneholm?
Anders: Kära vänner här har ni en som inte är proffs på att titta på fotbollsmatcher. De flesta har jag sett inifrån planen. Trots detta var jag nöjd med mitt upplägg för matchen i lördags. Jag kom till Stadionområdet 20 minuter i 1, passerade med bestämda kliv den mycket estetiskt utformade läktaren och gick hela vägen fram till och stack näsan genom nätstaketet precis vid mittplan för att få bäst översikt av de båda planhalvorna. Såg bra och talade inte med någon under dryga 90 minuter. (Sms.ade endast med för dagen sjuke Danne A som ville ha rapport om hur det gick för hans kolleger denna Februarilördag i talgoxens tecken).
Varm mössa, dubbla strumpor, långkalsonger supertjock jacka och ett koncentrerat sinnelag gjorde att jag inte frös utan var nöjd med de förhållanden som vissa kräsna förmodligen skulle kalla för enkla.
Har hört att MFF valde denna spelplats just för enkelhets skull. Det är deras egen plan och de slipper tvingas komma överens om en massa detaljer som matchtid och dylikt med exempelvis Heleneholm eller Kulladal. Med facit i hand kommer de säkerligen att göra nästa match lättare och bättre för publiken ur alla synvinklar. Synvinklar… Kul va?
Åsa: Vi stod, enligt rekommendation från folk som varit och rekat dan innan, vid staketet ungefär vid mittplan och såg väl halvhyfsat genom staketrutorna. Men jag kan tänka mig att det inte var särskilt givande om man stod en bit upp på läktaren och dessutom träden skymde. Man kan väl lugnt säga att det inte var en helt optimal plats för en första träningsmatch som man borde insett skulle locka mycket folk. Jag kan tänka mig och ha viss förståelse för att man vill använda de nya träningsplanerna, att man ser det som en fördel att vara direkt intill Stadion med omklädningrum etc. Men man borde från MFF:s sida i detta läget också tänkt lite mer på supportrarna, i synnerhet med tanke på den "publik-fria" matchen i Köpendanmark hade det varit trevligt om vi fick möjlighet att verkligen se den här matchen.
Per: lördags stod vi inte vid en fotbollsplan och följde matchen, snarare stod vi mitt på Coops parkering och följde matchen genom ett par träd och ett vulgärt stängsel (som säkert också var strömförande för att verkligen hålla oss borta). Jag hoppas att man slänger ut en ny superplastmatta av den absolut senaste modellen och gör Gamla IP till sydvästskånes vinterträningsmekka. Där kan vi från läktarplats under tak och på ordentliga bänkrader följa MFFs alla träningsmatcher från kalla januari till slutet av mars. Skulle Ldb Girls sätta sig emot dessa planer så ställ ut dom på gamla Malmö Stadion och ge dom äran att få spela sina matcher på denna historiska mark.
I veckan meddelade förre MFF-spelaren Jörgen Pettersson att han på grund av skadebekymmer lägger fotbollsskorna på hyllan. Jörgen var under sina år i Malmö FF en stor publikfavorit och när han efter sin proffskarriär i Tyskland och Danmark återvände till Sverige var det många MFF-supportrar som ville se honom i den himmelsblå tröjan igen. Ledningen ville dock annorlunda och Jörgen fick därmed avsluta sin karriär i Landskrona BOIS. Hur minns du Jörgen?
Anders: Om jag tidigare talade om att Gische skulle tänka mer så har vi här exemplet på hur bra en fotbollsspelare är när han inte tänker utan bara gör. Jörgen hade en förmåga att impulsivt lösa snåriga situationer och hans flyfota löpstil fick honom att närmast sväva fram över planen. Givetvis var Jörgen en klok spelare som skapade luckan åt sig själv om den inte fanns där redan men han grubblade aldrig på problem eller bortkastade målchanser i onödan. Det kommer ju alltid fler.
Det jag mest minns är, förutom hans glyttiga humor och röda kalufs, målet han gjorde mot IFK Göteborg på stadion -95 tror jag det var. Ett av de vackraste mål jag sett live och då hade till råga på allt första parkett ca 10 meter från händelsen. Få se om jag kan beskriva hur det i mina ögon gick till. Ett hårt flackt inlägg från kanten tog han emot genom att på ett tillslag med ryggen mot backen, på volley, lyfta den över sitt och försvararens huvud, vända på en 5-öring, och på halvvolley återigen lyfta bollen, denna gång över en utrusande Tomas Ravelli och in i nätmaskorna. En fantastisk manöver utförd med endast två tillslag. Världsklass. Det och när vi på hans proffsmiddag lurade honom till sjukhuset för rutinkoll och istället gipsade fast ett stort ölglas i handen på honom är de starkaste minne jag har från denna coole skåning.
Oj jag glömde nästan hockeyfrillan han hade när han kom till klubben. Den hade gjort vilken tjeckisk hockeyspelare som helst avundsjuk. Den glömmer jag heller aldrig. Tyvärr….
Åsa: Alltid lite småsorgligt när en stor spelare tvingas lägga av på grund av skador eller annat, och inte för att de själva vill. Jag får dock erkänna att Jörgen Pettersson inte är en MFF:are som gjort något djupt avtryck i mitt MFF-hjärta. Under större delen av den tid Jörgen var som bäst i Malmö FF var jag "MFF:are i exil" och följde inte klubben så intensivt som jag gjort i andra perioder och såg ganska sällan matcher på plats. Spontant kopplar jag faktiskt mer ihop Jörgen med hans tid i Tyskland än med MFF och jag tänker på honom som en målfarlig kille. Sen får jag väl motvilligt erkänna att även hans ibland - i mina ögon - konstiga val av hårfärg/frisyrer occkså poppar upp i minnet.
Per: Har främst två oerhört starka och vällagrade minnen från Jörgens tid i MFF. Olympia 1993. Första matchen mot HIF på Olympia sedan Vietnamkriget. I första halvlek gjorde Jörgen Olsson 1-0 och i andra var det Herr Pettersson som satte derbyspiken i HIFs förlustkista. Tror det var Niklas Larsson som slog en passning från högerkanten som skar sig in mot mitten där sedan Jörgen stötte in bollen vid den bortre stolpen och allt detta precis framför Malmöklacken som på den tiden var placerad i den nordvästra hörnan. Total jävla lycka...
När vi möte fifflarna i "finalen" 1994 på stadion så var det så klart uppsnurrningen av Göteborgsförsvaret och den fulare varianten av de två Ravellibröderna som man minns. Ett fantastiskt shownummer där bollen såklart till slut hamna i nätmaskorna bakom Psyko-Tomas.
Ett annat minne är från tiden då jag gick i gymnasiet på S:t Petri Läroverk, måste ha varit 1992, och vi skulle spela skolmästerskap i fotboll. När jag läste lappen med den uttagna truppen höll jag på att svimma. Anfallare: Per Kindgren och Jörgen Pettersson!
Jörgen gick då på Mölledalskolan, systerskola till S:t Petri. Tyvärr fick jag aldrig spela med Jörgen då han istället åkte iväg med MFF på nån cupmatch.
Tråkigt att Jörgen inte fick avsluta sin karriär i MFF. Jag var en av dem som mer än gärna hade sett Jörgen i MFF igen. Tyvärr tyckte inte våran General det då. Precis som våran version av Di Levas alster så kommer Jörgen P alltid vara våran Jesus Jörgen P.