Snöpligt poängtapp för juniorlaget
Hammarby hade 2-0 med ett par minuter kvar mot Djurgården.
Säsongen 1999 var en spark rätt i veka livet. Under 1998 hade Hammarby haft ett visst gulddrag. Med en säsong i allsvenskan i benen skulle det byggas vidare. Det gick inte alls.
Något som i alla fall inte jag glömt.
Det bästa sättet att smälta smärtsamma förluster i seriespelet är att titta på b-laget, U20 och matcher i juniorallsvenskan. Stundtals är det riktigt bra spel, Bajen vinner för det mesta. Trots att det är Hammarby återfinns inte den alltid existerande panikångesten att förlora och tappa poäng.
Det är helt enkelt inte livsviktigt att vinna. Varje match innehåller alltid ett par händelser att minnas. Glädjen att följa talanger på väg uppåt är stimulerande. En god avkoppling helt enkelt.
1999 gick det som sagts riktigt uselt i allsvenskan. Den 19 juni det året mötte vi Djurgården i juniorallsvenskan på Hjorthagens IP. A-laget hade nio raka matcher (!) utan seger i allsvenskan, inklusive två derbyförluster på Råsunda. Baksmällan efter segertåget 1998 var monumental.
Matchen mot Djurgården var viktig, båda lagen hängde med i toppen och ett derby är alltid ett derby.
Fint väder och hyfsat med folk, tyvärr var planen stenhård.
Hammarby hade en grymt bra årgång, startelvan:
Eber Pacha - Wedin
Birbas - Junegard - Ejerholm - Garcia
Dahlberg - Carlsson - Gerrbrandt - Özdemirok
Hallberg
Det blev en riktigt tuff match. Hammarby tog ledningen ett par minuter före paus, Eber slet sig loss och kunde i fritt läge sätta bollen i krysset. Djurgården pressade hårt i andra halvlek. Bajen skapade flera öppna lägen. Pulsen steg. Erik Wedin blev skadad med drygt tio minuter kvar att spela, Alexis Coutant hoppade in. Djurgården vågade dra upp tempot än mer.
Det blev helt plötsligt otroligt viktigt att vinna.
Kräftgången i allsvenskan och alla olika skräckscenarior det förde med sig innebar på något sätt att en seger mot Djurgården för juniorlaget skulle lätta på trycket. Bajen fick bara inte att förlora igen.
Intensiv avslutning, med en domare som tappade greppet åt båda hållen. När matchen blåstes av blev jag lika lättad som när a-laget slingrat sig ur ett järngrepp på Söderstadion och bärgat tre poäng.
Den bästa icke a-lagsmatch jag sett med Hammarby!
Tyvärr har jag ingen koll på vad Djurgården hade för folk på plan, om det är några som tagit sig upp i a-truppen eller vidare på annat sätt. I Hammarby är alla spelare kvar, utom målskytten Eber Pacha. En otålig varelse som gick till Spårvägen, vet inte om han är kvar där.
Dagens match utvecklades till en thriller där Djurgården gick upp och kvitterade med två sena mål.
Scenen var återigen idylliska Hjorthagens IP. Hammarbys startelva:
Dolk - Dahlgren
Ilia - Altman - Moussavi - Mölder
Boduljak - Jansson - Magnusson - Kyrk
Müller
Djurgården hade en offensiv uppställning. Till höger i försvaret spelade killen som suttit på bänken i a-laget de senaste matcherna, Lord? Han fick dock utgå tidigt pga skada.
Som center dök något förvånande Hakan Bezgin upp. Han lämnade Hammarby i vintras efter en längre tid i klubben "under omständigheter". Han gick till Älvsjö AIK. Nu alltså i Djurgården.
DIF inledde bäst. Ett större och tyngre lag. Hade ofta fem man i anfallet. Hammarbys kontringar var dock betydligt farligare. Bäst chans i första halvlek hade Andreas Dahlgren, fri med öppet mål. Över.
Hammarby med ett stabilt 4-4-2 spel. Försökte ofta få Sebastian Dolk i kontringsläge. Det är bara att beklaga att linjedomarna så här långt ner i näringskedjan inte är att lita på. Det drabbade båda lagen. DIF med något som liknade ett 3-4-3 spel. Det svajade hit och dit mest beroende på att deras kille ute till höger låg fel mest hela tiden. Fast om jag uppfattade skvallret på läktaren rätt var det en 86:a, gott om tid att förkovra sig i positionsspelet.
Direkt efter paus fick Hammarby straff. Dolk fälldes helt onödigt av hemmakeepern.
Rickard Jansson satte straffen högt till höger, säkert.
Djurgården försökte lyfta upp spelet. Fick dock inget riktigt tryck. Bajen hade flera bra kontringslägen. Fastnade ofta i ett sista omständligt pass.
Tio minuter före slutet kom inhopparen David Liebech loss, rundade målvakten till vänster och kunde lätt rulla in 2-0. Segern kändes kassaskåpsäker.
All heder åt DIF som visade moral och med en gnutta flax forcerade in två mål i slutet.
Snöpligt, men sett över hela matchen var det ett rättvis resultat.
Plus i Hammarby till Faiz Ilia, Vlado Boduljak och Christian Altman.