Ännu en förlust i kylan
Ytterligare en träningsmatch i vinterkylan är avklarad. Tyvärr blev det förlust igen, 1-2 mot ÖIS. Precis som senast mot Elfsborg så gör Malmö FF en bra första halvlek och en sämre andra. Totalt sett tycker jag ändå inte att det var ett rättvist resultat om man ser till spelet. Men det är ju just det: Det räcker inte att föra spelet, det ges inga pluspoäng för bra spel. Bollen ska in i mål också och det är bland annat här skon klämmer just nu för himmelsblått.
Jag hade inte så höga förväntningar inför matchen, särskilt inte med tanke på att vi saknade nästan ett dussin spelare på grund av diverse skador och känningar. Från senaste matchen rapporterades ju m bra anfallsspel (första halvleken) och eftersom laget under veckan fortsatt nöta anfallsspel på träningarna hoppades jag få se bra spel framåt och såklart också ett och annat mål. Dessutom är det ju alltid spännande att se vad unga, hungriga spelare har att visa upp i sin jakt på en plats i startelvan så även det var något att se fram emot.
MFF ställde upp med följande startelva: Jonas Sandqvist – Markus Halsti, Jasmin Sudic, Robert Åhman Persson, David Durmaz – Guillermo Molins, Daniel Andersson, Rick Kruys, Jimmy Touma – Edward Ofere, Daniel Larsson.
En väldigt reservbetonad backlinje alltså, medan mittfält och anfall mer liknar det man skulle kunna förvänta sig i en allsvensk premiär, om man ser till den trupp vi har i dagsläget.
Det började bra, MFF tog snabbt kommandot i inledningen av matchen och kom fram i flera hyfsade anfall. Redan i 10:e minuten såg det ganska farligt ut när Touma fick till ett bra inlägg som så när nådde Guille, men det slutade tyvärr bara i en hörna som inte blev särskilt farlig. Just dessa båda, Touma och Guille låg bakom en stor del av vårt spel framåt i första. Guille kom fram riktigt bra på sin kant och hade ett par härliga dribblingsnummer, i en del lägen blev han dock lite väl bollkär och borde ha släppt bollen istället. Men han ser starkare ut i år Guille, lite mindre pojke - lite mer man.
MFF fortsatte att dominera första halvlek spelmässigt, ÖIS hade svårt att skapa något framåt och när man vann boll hade man ofta lite för bråttom. De gånger man kom fram i mer organiserade anfall hanterade vårt försvar det lugnt och säkert. Malmö fortsatte att skapa en del halvchanser – den bästa hade Eddie, efter ca 20minuter. Jimmy Touma slog en hörna som gick till Halsti som prövade skottlyckan – målvakten räddade och bollen gick till Ofere som tyvärr nickade över mål. Med det spelövertag som Malmö FF hade i första borde man definitivt ha gått till pausvila med ett eller ett par måls ledning. Men man hade tyvärr förtvivlat svårt att skapa de där riktigt farliga målchanserna och när man väl hade chanser var det alldeles för dålig skärpa i avsluten.
Strax innan paus tvingades Jasmin Sudic gå ut på grund av skada och unge Nenad Stojadinovic fick göra A-lagsdebut och fick ju dessutom rejält med speltid. Nenad var en helt ny bekantskap för mig och jag tyckte att han klarade sig riktigt bra. Visst syntes det ibland att han var osäker, han vågade inte riktigt gå framåt och han blev ibland osäker med bollen, men något annat är inte att vänta av en så ung och oprövad spelare. En helt klart godkänd debut som absolut gav mersmak.
I andra halvlek började ÖIS starkt, det spel MFF hade i första halvlek verkade som bortblåst och jag befarade ännu en genomklappning. Redan i inledningen av andra hade Örgryte en boll i mål som dock dömdes bort för offside. Men på ytterligare en hörna några minuter senare var 0-1 målet ett faktum, ett nickmål efter svagt försvarsspel av MFF. När Malmö försökte gå till anfall var det oorganiserat, ”var man för sig själv”, mycket dribblingar och inget passningsspel. Hade det fortsatt så kunde det ha gått riktigt illa, men efter några anfall i den stilen tog kapten Daniel tag i det hela. I ett spelavbrott röt han till och ropade till medspelarna att sluta lösa det själva och börja spela fotboll. ”Vi ska göra det tillsammans, nu rullar vi boll”. Han verkade få gehör den gode Daniel för visst lyfte sig MFF något spelmässigt ju längre halvleken led. ÖIS fortsatte dock rada upp hörnor, tror man kom upp i ett tiotal, varav en del blev ganska farliga. Men 0-2 målet kom på något som inte ens verkade vara en halvchans, jag missade det till och med får jag erkänna, då jag inte trodde det var någon farlighet på gång. Efter lite press på slutet lyckades MFF till slut få in ett reduceringsmål i matchens sista minut. Daniel Larsson fick på ett skott, som jag är lite osäker på om den gick direkt in eller om den gick via Eddie, men mål blev det hur som helst.
Efter ännu en förlust är det garanterat många som börjar måla f-n på väggen inför säsongen. Fullt så illa ser inte jag det, men även en (nästan) obotlig optimist som jag är lite orolig över vissa saker:
Hörnor: Precis som förra säsongen är vi näst intill ofarliga framåt på hörnor och ser oroväckande osäkra ut bakåt.
Ineffektivitet: Det räcker inte att spela bra, vi måste börja bli farligare framför mål och få in bollen – detta är också tendenser som tyvärr lever kvar sedan förra säsongen.
Glad blev jag framför allt över att se de unga spelarna. Nenad, har jag redan nämnt och Jasmin Sudic såg riktigt stabil ut tills han tvingades byta. I andra halvlek kom även Omid Nazari, Jiloan Hamad och Pontus Jansson in. Dessa tre fick väl lite för lite speltid för att verkligen hinna visa något, men det är givetvis alltid nyttigt för dem att få speltid i A-laget.
Sett till individuella insatser i övrigt så hade jag hoppats få se mer av Rick idag. Han glimtar till ibland men verkar ha svårt att komma in i spelet. Åhman-Persson såg ok ut i första men var riktigt svag i andra. Jag skulle faktiskt vilja se honom som mittfältare, tyckte han såg riktigt bra och säker ut där senaste hemmamatchen mot Landskrona.
Sammanfattning av dagens övningar: Inte lysande men det kunde varit värre.
