Måndag morgon: Orolig? Nej, inte ett dugg...
Malmö FF förlorar och släpper in mängder med mål. Försvaret ser darrigt ut och ingen ersättare till Ola har dykt upp. Men Himmelrikets krönikör är lugn som en filbunke.
Malmö FF:s försäsongen är i full gång. På forum, i bloggar och i tidningsartiklar haglar kritiken tätt. Ett stort orosmoln tycks ha tornat upp sig på den malmöitiska fotbollshimlen. Ett moln som signalerar att MFF går en ny dyster säsong tillmötes.
Dystergökarnas mantra talar om tre förluster på fyra försök, om endast en vinst mot ett mediokert Superettangäng, om åtta mål i baken, en defensiv som är fortsatt darrig, och om dåliga andra halvlekar, denna gamla synd som ständigt gör sig påmind.
Träningsmatcher är ju alltid viktiga kan man tycka. Daniel Andersson sa i en intervju med Himmelriket i lördags att man alltid går in för att vinna, att det är viktigt för självkänslan och för laget att vinna. Jiloan Hamad var inne på samma spår i en FANTV-intervju.
Men å andra sidan är träningsmatcher och tävlingsmatcher två helt olika saker. Träningsmatcher går ut på att förbereda för tävlingsmatcher, här räknas parametrar som att testa spelare, låta spelare vila, titta på strategiska detaljer, nöta spelstil, in. Det är sällan som en tränare matchar och coachar i huvudsyftet att vinna. Det fungerar inte på det sättet. Tvärtom vill man till exempel fortsätta att spela ett spel som man vill få etablerat, trots att det kanske inte är det mest effektiva i den specifika situationen. Man ska med andra ord inte stirra sig blind på resultaten, ja, inte ens på spelet.
Personligen tycker jag mig se både bra och inte så bra tendenser när jag tittar på hur MFF har presterat under match och träning så här långt i år. Här är några positiva och några negativa reflektioner:
Negativt är att vi behöver en slagkraftig anfallare. (No shit Sherlock.) Anfallsspelet har gått i stå. Med Daniel Larsson har vi fått in en slitstark och snabb spelare, en nyttig och användbar kraft, men kreativiteten och tekniken som Ola bidrog med finns inte där. Vi måste få in en kreativ forward i laget. Hela Malmös offensiva grundidé bygger på att vi har en sådan spelare. Alla vet detta. Vi bara väntar på att han ska dyka upp.
Negativt är också att defensiven ser lite skakig ut. Åtta insläppta mål på fyra matcher är ju inte bra precis. Och det är oklart vilka mittbackar som tränarna kommer satsa på i år. Jag vill mycket snart se en tydlig fyrbackslinje urskilja sig. Ett försvar med fyra man som man märker är uttalade förstaval. På kanterna känns det kanske självklart med Ulrich och Ricardinho. Men vilka två av alla otaliga mittbackar får förtroendet? Dixon, RÅP, Halsti, Jasmin, Gabriel...? Det finns många att välja mellan, men det känns inte som att någon är självskriven i elvan.
Dessa är mina frågetecken, men på pluskontot finns det tack och lov betydligt mer än på minuskontot:
Positivt är att vi gjort en riktigt bra värvning i Ricardinho. Denne lille hypersnabbe brasse kommer att bli en av Allsvenskans stora attraktioner, och han är exakt den ytterback som man velat ha sedan Behrang Safari försvann, snabb, offensiv, bra inlägg, kanske är han till och med bättre.
Positivt är också att Hans Gren och Rolle Nilsson verkar ha fått truppen och spelarna att förstå hur man vill spela. Detta med att förstå, och att göra det som vi har sagt att vi ska göra, pratade Rolle mycket om förra året. Jag hoppas (och tror också) att vi får höra mindre av den retoriken i år. Det känns som att Rolle och Gren kan lägga mindre fokus på att få spelarna att förstå, och mer fokus på att få dem att praktisera det här året. Det kanske låter luddigt, men så är det, och samtidigt är det inte så konstigt i och med att tränarparet nu fått en säsong på sig att implementera.
Positivt är också att man förstärkt på ledarsidan. Fystränaren John Phillips verkar verkligen veta vad han snackar om, och han finns där hela tiden för truppen. Nytt för i år är att de som rehabar inte är med under träningspassen. På så sätt kan man ägna full uppmärksamhet åt de friska spelarna under träning. Detta innebär också att fysen vävs ihop med fotbollen på ett naturligt och kontinuerligt sätt. Sen tror jag att folk lätt glömmer hur tungt en bra värvning på ledarsidan väger. Troligen många gånger tyngre än en bra värvning på spelarsidan.
Men det som är allra mest positivt i år, enligt mig. Det som får mig att se särskilt optimistiskt på framtiden (trots en desarmerad trupp och dåliga träningsmatcher). Det är Jimmy Touma. Förutom att Jimmy är grym på planen, förutom att han vågar göra det svåra, och förutom att han kommer att bli hur bra som helst, så är Jimmy Malmö FF:s nye Andreas Yngvesson.
Jimmy Touma är nämligen killen som vet hur gruppidentitet skapa, hur man förenar en grupp och skapar en vi-känsla. Det är antagligen ingenting som man kan lära sig, vissa har den talangen, och Jimmy Touma är en sådan person. Jimmys sociala kompetens och vinnarskalle. och förmåga att föra samman "gänget" kommer vara extremt betydelsefull för MFF de närmaste åren, tror jag. Måtte man bara ta vara på detta.
Så alla ni där ute som deppar och känner att det är kört innan det ens har börjat. Håll ut ett litet tag till. Det kommer att bli hur bra som helst.
