Vi tycker om MFF:
Inget talar för att årets säsong blir bättre
Träningsmatcherna, Pildammarna Invest och Robert Laul är ämnena som diskuteras i veckans omgång av Vi tycker om MFF. Panelen består av Henrik Zackrisson, Sanjay Rubinstein och Micke Möller.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Sanjay Rubinstein
Följer MFF slaviskt, på streamade P2P matcher, kompisar som spelar in matcherna och ibland så spartanskt som genom radio. Har inte bott i Malmö sedan 2005 och bor i ett land där ingen förstår fotboll och än mindre har hört talas om Malmö FF. Somliga skulle nog kalla honom forumprofil.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
En seger och tre förluster är facit efter de fyra första träningsmatcherna för Malmö FF. Vad är dina intryck av laget så här långt och tycker du det finns anledning till oro?
Henrik: Visst är jag orolig. Jätteorolig. Jag är orolig för att allting - domare, fotbollsförbundet, stolpar, konstgräs, turen - precis som vanligt kommer att vara emot oss. Jag är orolig för att förskräcka mina barn; att de ännu inte vant sig vid att deras far vid bortamatcher ligger utslagen på golvet framför text-tv och vrålar könsord. Jag oroar mig för att den smärta jag kommer att känna vid förlust på intet vis kommer att uppvägas av den lättnad jag känner vid vinst. Jag är kort sagt orolig för att återigen tvingas utsättas för orättvisor.
Men allt detta har ju ingenting alls att göra med hur laget presterat i träningsmatcherna. Visst hade det varit festligare om vi sett lite starkare ut, om vi gjort ett par kanonvärvningar till och om vi inte fortsatt odla den trista tendensen att inte kunna utnyttja spelmässiga övertag för att sedan omedelbums släppa in mål när matchbilden börjar svänga. Men i det stora hela kvittar resultatet i träningsmatcher mig lika - min oro är konstant, min ångest inför att allvaret börjar skulle inte ha lindrats nämnvärt av att några fler bollar hamnat i rätt bur på träningsplan 9.
Sanjay: Så värst många intryck av laget får man inte när man sitter minst en långflygresa bort, men orolig det är bara förnamnet! Inte för resultaten särskilt inte när halva vår och motståndarnas startelva består av juniorer. Men vad händer med truppen? Vi har tappat 3-4 ordinarie spelare från förra säsongen och ersatt med spelare som ännu inte gjort något avtryck i Allsvenskan. Det är en anledning till oro med tanke på hur långt vi var från målsättningen förra säsongen.
Micke: Det här med träningsmatcher skall man inte ta för mycket på allvar, har jag förstått. En del förståsigpåare säger ju att träningsmatcherna mest är till för att testa spelare, spelmodeller, taktiska dispositioner och fan vet vad. De är inte på riktigt, således. Och därför inget viktigt.
Själv tror jag att segrar alltid gör gott oavsett det gäller tränings- eller tävlingsmatcher. Jag tror på tanken att segrar stärker. Segrar ger såväl laget som individen ett kvitto på sin kapacitet. Segrar skapar positiva vibbar. Segrar lägger grunden för en vinnarkultur. Men icke. Det är först när det gäller som laget behöver prestera, säger de som vet bättre. Bollocks, tänker jag. Redan nu tycker jag mig höra Rolle Nilsson sjunga samma visa som i fjol om att det är något med det psykologiska som klickar, liksom. Men hur skulle det kunna vara annorlunda? Hur skall spelarna ta uppgiften på allvar om de hela tiden får höra att träningsmatcherna inte är så viktiga? Och hur skall de sen ställa om när det verkligen gäller? Tyvärr är våra spelare inte så bra att de bara kan lägga in en ny växel när så krävs. Nej, skall MFF bli ett vinnande lag så får de fan se till att kämpa i varje match! Och rusta sig! Det är enda vägen för dagens Malmö FF att gå.
Så, för att fatta mig kort, klart som fan jag är orolig! Jag ser ärligt talat ingenting så här lång som tyder på att årets säsong blir särskilt annorlunda än fjolårets. Inte ett smack, tyvärr.
Pildammarna Invest har varit veckans stora snackis på Himmelrikets forum. En gästkrönika i ämnet och ett svar på densamma från Malmö FF spädde på debatten ytterligare. Hur går dina tankar kring PI och har du förtroende för Malmö FF:s ledning?
Henrik: Svår fråga - jag känner mig alltför vilsen i bokföringens underbara värld för att kunna ha en initierad åsikt kring ekonomiska konstruktioner. Men rent principiellt är två grejer viktiga för mig:
a. Det får inte finnas några skattetekniska tveksamheter i upplägget. Allt måste vara kristallklart och kritvitt.
b.Låt vara att det finns personliga intressen, men man måste ha försäkrat sig om att dessa inte kommer att stöka till något. Se bara på HIF, vars styrelse ständigt verkar tuppfäktas kring sånt här. Nu vet alla som läser detta att människor som stöder MFF per automatik är begåvade med obefläckade själar. Risken för kontroverser är alltså rimligen liten - jag utgår från att alla inblandade är alltför renhjärtade för att sätta snöd personlig vinning främst.
Hursomhelst tycker jag det var prima att MFF - som ett led i sin ökade öppenhet, månne? - gick in och försökte reda ut begreppen. Jag tycker att PI-upplägget känns relativt rimligt. Och att investeringen är kopplad till truppen i sin helhet istället för till enskilda spelare kan jag inte heller se några fel i. Vad gäller MFF:s ledning håller jag kanske inte med om allt som bestäms och görs. Däremot är jag hundraprocentigt säker på att varje beslut fattas med MFF:s bästa för ögonen. Lite mesigt och medhårsstrykande svar detta kanske, men vadådå? Vem är väl jag att gnälla kring och kritisera sånt jag inte fattar?
Sanjay: Det känns som att PI varit en snackis sedan det bildades. Att de som står bakom PI gick in främst för att de hade ett himmelsblått hjärta och inte för att de ville göra sig en hacka, det tvivlar jag inte en sekund på. Upplägget är däremot långt ifrån perfekt, även om jag tror att missnöjet huvudsakligen grundade sig i att en något bufflig ledarstil lett till en del missförstånd.
Däremot har hela PI-affären fått mig att byta åsikt i en helt annan fråga. Det var underbart att se diskussionerna och ifrågasättandet, att MFF faktiskt tog sig tid att besvara frågan för att deras medlemmar krävde det. Detta deltagandet i föreningens affärer riskerar man att förlora vid en bolagisering, må detta aldrig ske.
Micke: Fotbollen är efterhand en hyperkommersiell verksamhet. Som sådan lockar den till sig folk som har lite för mycket pengar att sätta sprätt på och som letar efter lämpliga, vinstgivande investeringar. Dessa människor är båda av godo och ondo för fotbollen. Å ena sidan möjliggör de för en klubb att göra satsningar som klubben annars inte skulle ha råd med, å andra sidan profiterar de på klubben så fort bokslutet tillåter det. Vad man tycker om detta är kanske framför allt en ideologisk fråga. Jag personligen beklagar att fotbollen blivit så avhängig externa finansiärer, och ser helst en annan lösning.
Efter Robert Lauls artiklar om Ola Toivonen fick han finna sig i att bli utmålad som både knarkare och torsk av anonyma forumskribenter på Himmelriket. I en krönika besvarade Laul angreppen genom att kalla Himmelrikets forum för kloak. Han kritiserade de anonyma diskussionsforum som finns på Svenska Fans och menade att det är dags för dess ägare att rensa upp i sörjan. Har han rätt i sin kritik?
Henrik: Jag har bara läst Robert Lauls blogg nån enstaka gång. Tyckte den var småtråkig och har inte sett nån anledning att återvända. Men det oaktat kan jag förstå att han inte gillar att baktalas. Att skoja om att han knarkar och horar är såklart direkt elakt, kanske till och med kriminellt.
Det är alltså svårt att inte hålla med Robert Laul i sak. Det finns inget positivt i att sprida illasinnade lögner om människor. Så visst, det är möjligt att modereringen kan förbättras så att regelbrott ("personangrepp och hån tolereras inte", står det i forumreglerna) bestraffas hårdare, konsekventare och snabbare. Däremot har jag svårt att se exakt vad det skulle innebära att "rensa upp i sörjan". Personangreppsexemplen i hans krönika är tämligen tunna - det framgår inte om detta smutskastande är något vida spritt ...? Det är såklart illa nog om några individer skriver otäcka grejer om Robert Laul, men om detta är isolerade företeelser förstår jag inte kloakmetaforen riktigt.
Och samtidigt tror jag tyvärr att regelöverträdelser är det pris vi får vara beredda att betala för webbfenomen som forumen på svenskafans.com: ge folket frihet, och några kommer att missbruka den. Det har vi, generellt sett, råd med.
Sammanfattningsvis tycker jag alltså att Robert Laul har en poäng, men att hans tonläge är för högt. Men oavsett det: jag kan inte komma från en känsla av att krönikan bara är ett sätt att hålla debattbrasan vid liv. Använd uttryck som kloak och sörja, och de människor som utpekas som hemmahörande i bajset lär reagera och fortsätta skriva stygga saker om dig. Jag har måhända fel, men jag dristar mig ändå till att ifrågasätta Robert Lauls uppsåt.
Sanjay: "Träffade på Robert Laul i förrgår på en fest. Han hade en T-shirt på sig där det stod "Leve svälten i Sudan!". När jag pratade med honom var han inte NÅDIG i sin kritik mot sin chefredaktör Kalle Ljungkvist (och kallade honom "en k-sugare utan journalistisk kompetens"). Sen drog han i sig två linor kokain, en halvliter ljummen frityr samt en tredjedels back Zingo, varefter han tog en taxi till Köpenhamn för att besöka det fotfetischluder han letat upp på massagelisten.dk.
Jag lovar, det är sant. Och skulle Laul dementera - tja, så ger ni väl inte mycket för den dementin? Jag menar, skriver man nå't på nätet måste det ju vara sant."
Detta är inlägget som Robert Laul ansåg smutskastade honom. Förstår han sarkasm, kan han läsa mellan raderna? Är Robert Laul en sån där irriterande person som ständigt använder smileys i SMS och email, för att sedan avsluta "Kramiz Robban"? Istället för att gråta ut i Dagens Media så borde han skriva ett sång och dansnummer om det hela och sätta upp föreställningen på Dramaten.
Micke: Laul har självfallet en poäng i sin kritik. Det är mycket smörja på alla forum runtomkring, och från och till så även på våra forum här på SvenskaFans. Ändå tycker jag att vi på SvenskaFans är snabba på att sortera bort de värsta inläggen, även om det ibland slinker igenom en del skit. Det skiljer sig dock inte från hur det också ser ut på de stora drakarnas webbplatser. Det vet Laul också, men den här gången känner han sig väl särskilt kränkt och stött för det som skrevs om honom på Himmelrikets forum och därför reagerade han som han gjorde. Det förstår jag. Det kan inte vara kul att bli kallad för knarkare och horbock i samma mening. Å andra sidan borde han vara så pass luttrad vid det här laget att han inte reagerar på den här typen av tramsigheter.
Sen personligen kan jag känna att det blivit alldeles för vanligt att kasta skit på våra sportjournalister. Så fort en SvenskaFans-skribent eller forumskribent vill kamma hem några billiga poäng så sopar de till någon journalist – och då gärna Laul. Det är alltid lika tacksamt eftersom den typen av utfall alltid går hem i stugorna. Men det är ju så tröttsamt efterhand. Så förutsägbart och trist! Har vi verkligen inte kommit längre än så?