Doldisarna kliver fram - del fem
Hans pappa sa att grabben alltid skulle stå med fötterna på jorden. Fotbollen finns i hans blod och fotboll har alltid varit nummer ett för honom. Han är en av Sveriges stora talanger och han spelar i IFK Göteborg. Möt yttermittfältaren Niklas Bärkroth, 17 år.
Hur kom det sig att det blev IFK Göteborg?
- Det var Blåvitt som visade intresse när jag var runt 14 år och sedan bjöd de in mig till det här höstproffs som de har för ungdomar. Så gick det bra där för mig och de erbjöd mig ett kontrakt med u-laget. Det var väl ett ganska naturligt val för mig också. IFK var det bästa laget i stan, har en bra organisation och de satsar väldigt mycket på sina ungdomar. Det var inget svårt val direkt.
Hur kändes det? Att bli erbjuden ett kontrakt av IFK?
- Nä, det var jättekul och det var bara att tacka och ta emot. Det var jätteroligt att få representera Sveriges bästa klubb.
Hur är du som fotbollsspelare?
- Som fotbollsspelare är jag ganska liten ändå. Men rätt snabb, stark i närkamper och hyfsad teknik. Det är väl mina främsta egenskaper.
Vad är dina svagheter? Det kanske du inte har några?
- Haha jag har många svagheter. Det är väl allt kan man säga. Jag måste träna och bli bättre på allt. Främst mitt huvudspel, försvarsspelet måste jag träna upp ahh det är svårt att säga sina egna styrkor och svagheter. Det får andra runt omkring avgöra.
Du gjorde debut 2007, hur kändes det?
- Det var mot Brommapojkarna när jag var 15 år. Det var jättekul och stort för mig. Jag blev yngst genom tiderna, det säger sig självt det var helt fantastiskt. Sen så vet man inte det kanske var för tidigt för mig då. Sedan tog det ett tag innan jag fick komma tillbaka och känna på det igen. Men jag ser enbart positivt på det.
- Min egen insats var inte så bra men samtidigt spelade ingen i laget särskilt bra. Jag var väl inte speciellt bra men jag vet inte vad man kunde förvänta sig av mig. Men jag var en av de sämre i laget. Då får man komma ihåg att jag bara var 15 år och jag hade inga höga förväntningar på mig själv heller. Jag ville bara komma in och göra mitt bästa och ha kul. Sen fick jag spela 70 minuter eller vad det var. Jag får vara nöjd med det. Absolut.
Varför fick du chansen i den matchen?
- Chansen fick jag för att det var många skador och avstängningar. Men sen hade jag visat framfötterna i u-truppen på de matcherna där. Just då var jag det bästa alternativet de hade.
Nu har du skrivit på ett a-lagskontrakt på tre år. Hur känns det?
- Nä, det känns jättekul. Jätteinspirerande och man får utvecklas i lugn och ro. Innan har det varit att jag varit tvungen att bevisa att jag var värd ett kontrakt. Men nu när man fått det är det bara att ta det lugnt. Göra sitt bästa hela tiden på varje träning och match.
Innan kontraktet blev påskrivet. Kände du en press att leverera då?
- Man gör väl det ganska omedvetet. Tränarna och ledningen säger ”känn ingen press utan ta det lugnt och var dig själv”. Det är väl svårt som ung spelare. Man känner hela tiden att man måste visa att man är tillräckligt bra och visa framfötterna.
Känner du att du fortfarande måste visa det?
- Ja, det är klart man måste visa det hela tiden. Men nu är det ett annat lugn i det. Nu vet man att man är duktig eftersom jag fått ett kontrakt och då är det lättare att visa också.
Hur många matcher tror du att du får spela i år?
- Det är svårt att säga. Jag har inget direkt mål på antal matcher men jag ska försöka att få vara med på så många jag kan. Mitt mål är väl att spela ett par från start i alla fall och få hoppa in i de flesta matcherna.
Hur tycker du att dina chanser ser ut för det?
- Ja, återigen är det svårt att säga. Bättre att inte säga något om det. Men just nu känns det väldigt bra och jag känner mig väldigt bra i kroppen. Om jag har en bra dag så konkurrerar jag i alla fall.
Vad tycker du om din egen insats i träningsmatcherna som varit?
- Det har känts jättebra, tycker jag. Sen så kanske det förstoras upp lite eftersom man är så ung. Ahh att det är succé typ. Nä, men succé har de kanske inte sagt men man får stå kvar med fötterna på jorden även om man får mycket bra kritik. Verkligen tänka efter vad jag gjorde bra vad jag kan förbättra istället för att lyssna på tidningar. Men jag tycker det har gått jättebra i matcherna hittills.
Har du någon gång i IFK känt ”fan, det här gjorde jag riktigt bra”?
- Ja, så känner man ibland. Jag har inte spelat många matcher med a-laget men några av de inhopp och matcherna jag spelat har känts riktigt bra.
Kommer du från en fotbollsfamilj?
- Ja, det gör jag. Farsan (Robert Bärkroth) har spelat 230 allsvenska matcher med Frölunda och Örgryte. Syrran spelar fotboll i Jitex och min lillebror spelar fotboll han med. Mamma har också alltid varit intresserad av idrott. Så det har varit naturligt i familjen.
Pratade du mycket med din pappa när du fick a-lagskontraktet?
- Nä, inte mer än vad andra ungdomar hade gjort. Det fanns egentligen inte så mycket att snacka om. Jag var sjukt glad för att jag fick ett a-lagskontrakt med IFK och det var bara att skriva på. Mina föräldrar stöttade mig och tyckte det var roligt för mig.
Din pappa spelade för Frölunda och Örgryte. Hur känner han nu när du spelar för Blåvitt?
- Nä, han tycker det är jättekul. Det är absolut ingenting som han bryr sig om att han spelat i de två lagen och att jag spelar för IFK nu. När han var yngre var IFK hans lag och nu är det de igen haha.
Vad är ditt långsiktiga mål med fotbollen?
- Först och främst vill jag lyckas här och ta en startplats inom de två, tre närmsta åren. Sedan vill jag också utvecklas så mycket som möjligt och komma ut och spela i Europa med Blåvitt. Om man sen gör bra ifrån sig i de stora matcherna och i allsvenskan är det klart att man vill komma vidare sen också. Självklart drömmer jag om att få spela i de stora ligorna men det gör väl alla. Men det ligger för långt fram i tiden. Nu är det Blåvitt som gäller till 100 %.
Om en storklubb från en av de stora ligorna skulle komma och vilja köpa dig nu. Vad skulle du säga?
- Nu? Just nu skulle jag inte ens kolla på det kontraktet. För jag får minst lika bra utbildning här. Sen som alla märker satsar IFK på oss ungdomar och ger oss chanser så jag ser absolut ingen anledning till att gå till en större liga och ett bättre lag och sen inte få spela.
Men är IFK Göteborg en bra klubb att utvecklas i?
- Ja, det vet väl alla. Det är det verkligen. Måste vara den bästa klubben i Sverige att utvecklas i känns det som eftersom man får chansen så tidigt.
När du var yngre, blev det mycket extraträningar då?
- Ja, det blev det verkligen. Körde väldigt mycket med min pappa. Har ju inte haft mer än två, tre träningar under hela tiden i Balltorp. Det var mycket spel med pappa, kompisar och sen var jag ute själv också. Spelade på planen och var ute och joggade. Jag körde väldigt mycket egen träning.
Kände du att du var duktig som liten också?
- Som liten var jag ganska duktig också tror jag. Det kändes som det i alla fall haha.
Hade du Blåvitt som favoritlag även som liten?
- Det har det alltid varit. Även när farsan spelade i ÖIS så det blev lite kluvet där men då var det väl fifty, fifty under den tiden. Men i grund och botten har det alltid varit Blåvitt för mig.
Hur kom det sig att du började hålla på laget?
- När jag var liten så vann de allt kändes det som. Flera SM-guld och duktiga spelare. Det är väl de främsta anledningarna.
Vem har haft störst del i din utveckling?
- Det måste väl vara jag själv annars är det väl min pappa då. Han har alltid varit där och stöttat och hjälpt mig med både träning och saker runt omkring som gör att man blir en bättre fotbollsspelare.
Är det något speciellt han sagt som du minns?
- Ja, han har sagt att man alltid ska stå med fötterna på jorden. Det är det absolut viktigaste och att alltid ge allt i alla situationer. Då kommer man långt och det har jag märkt redan nu.
Han låter dig inte sväva iväg nu bara för att du har kontrakt med a-laget?
- Nej, det gör han inte och det skulle jag inte tillåta heller. Jag är inte en sådan person och det skulle inte bli något bra av det.
Hur är du som person?
- Som person är jag en väldigt lugn kille, förhoppningsvis snäll mot personer i min omgivning och har väl glimten i ögat haha. Sen är jag en helt annan person på fotbollsplanen. Där är jag mer ivrig, mer aggressiv och pusha på. Det känns som det är den stilen jag behöver ha på planen för att lyckas.
Är du en bra vinnare?
- Vill inte tro att jag skryter om en vinst utan hoppas att jag är en bra vinnare. Jag är ganska ödmjuk men jag älskar att vinna och hatar att förlora. Så är det ju.
Hur är du som förlorare då?
- Jag är väl en jävla dålig förlorare faktiskt haha. Sen ibland är det andra laget bättre och då får man respektera det. Jag försöker väl skrika ut förlusten kan man säga men står det en flaska i närheten kan det hända att den ryker också. Men fem minuter senare är det lugnt, då är det över. Man är fortfarande arg men det är ändå lugnt. Är väldigt hetlevrad precis efter slutsignalen om vi förlorat.
Du är med i P92-landslaget, hur känns det?
- Det känns kul, absolut. Det har gått jättebra hittills och jag är lagkapten där. Får spela på en position jag tycker om och kommer överrens med spelare och ledare så det är väldigt roligt att komma dit.
Hur är det att kombinera skola med sitt fotbollsspelande?
- Det är lite tufft så även om vi har ett väldigt bra schema. Vi har lagt upp det på fyra år istället för tre som det är annars. Nu under försäsong är det rätt lugnt i skolan men under sässong vrider man på och kör extra i skolan istället.
Vad tycker du om skolan annars?
- Jag har aldrig hatat skolan som många gör. Men det är klart det är jobbigt nu men man får bita ihop. Det är något man måste klara av också. Brukar ha den inställningen att har jag gett mig in på något får jag slutföra det.
Hur är det att spela i en klubb som IFK?
- Det är fantastiskt, de har flest SM-guld i landet och det säger väl en hel del. Det är en ära att få spela i den blåvita tröjan.
Är det någon spelare du ser upp till i laget?
- Jag ser upp till alla spelare i laget men den personen jag försöker lära mig av är Pontus Wernbloom. Han är fantastiskt duktig, bra avslutare, passningsspelare, jobbar bra med bollen och är smart på planen. Han har det jag försöker sträva efter.
Du spelade med Niclas Alexandersson innan han slutade. Hur var det?
- Han har gjort över 100 landskamper och det är av sådana spelare man lär sig något av varje träning. Utanför planen så tar de hand om oss yngre. Det var skönt att ha en sådan kille i laget som förklarade hur det kunde se ut i vissa matchsituationer och vad man ska tänka på som ung spelare. Det var skönt att ha honom i laget. Jäkla synd att han bestämde sig för att lägga av. Det var en stor profil vi förlorade.
Är du en kille som gärna vill ha rubriker i tidningarna?
- Nä, verkligen inte. Det är inte viktigt för fem öre för mig. Det viktigaste är att jag är stolt över mig själv om jag gjort något bra. Ibland kan det nästan bli negativt att få rubriker. Att man tror att man gjort bättre ifrån sig än du egentligen gjort eller tror att det räcker med det man har presterat. Då tror väl vissa att man inte behöver prestera så mycket bättre. Jag själv är inte sån men jag vet det mycket väl kan bli så för vissa.
Laddar du med någon speciell låt innan match?
- Remember the name med Fort Minor
Varför rakar alla av sig håret i Blåvitt?
- Det vet jag fan inte. De vill väl vara någon annan haha. Nä, jag skoja bara. Det är väl gött men jag förstår varför Lund (Erik) gjorde det för han såg ju ingenting. Han hade ju ett jävla hår haha.
När ska du raka av dig håret?
- HAHA, ja du. Jag körde på det förra sommaren men nu blir det nog inte av på ett tag.
