Intetsägande och mållöst på Borgeby IP
Eftermiddagen inleddes med att Borgeby IPs nya konstgräs invigdes av bröderna Andersson, applåderade av 2100 i publiken. Publiksiffran var rekord, och troligen applåden också, för mycket roligare blev det inte.
Läktarmatchen vanns av Häckens tillresta supportrar, vilket var föga förvånande sett till Malmöpublikens obefintliga engagemang. Den enda himmelsblå som hördes rejält var Madsen, men då var det riktat till domaren.
Första halvlek spelade Malmö stabilt med stort bollinnehav. Defensiven känns definitivt som att den börjar sitta, och Malmöpubliken slapp vara frekvent nervös. Men det var nog ingen oavsett lagpreferens som var nervös, för framåt var det uddlöst på bägge håll. Labinot fastnade ofta, Daniel Larssons snabbhet utnyttjades sällan och kanterna kändes betydligt mindre spännande än vad vi har fått smaka på i tidigare matcher. Molins fick inte till det som vi börjat bliva vana vid, och att David Durmaz och Ricardo fortsatte att visa uppåtgående formkurvor hjälpte bara marginellt. Intentionerna för ett bra kantspel fanns helt klart, men det blev aldrig farligt. I paus kändes det ändå bra, bollinnehavet och stabiliteten intalade en förhoppningsfull själ om att de riktigt vassa chanserna skulle komma.
Visst kom farligare chanser i andra halvlek, men det var Häcken som producerade dem och Sankan som fick visa prov på att han trots all kritik kan vara matchavgörande i positiv bemärkelse. Matchens sista fyrtiofem gick betydligt snabbare än de första men frånsett Sankans insatser så var det stor brist på ”ooouuh”. Pontus Jansson ersatte Agon och visade pigga takter, men var aldrig riktigt nära. Med en kvart kvar fick Jimmy Durmaz stiga in, och gjorde som vanligt en stark insats. Det blev lite fart och det vaskades fram ett par chanser, men Jimmy skulle behövt mer tid, vilket han fick när han strax efter slutsignalen åter äntrade planen med U21-laget.
Malmö FF har fruktansvärt svårt att göra mål, inte ens Häckens många byten öppnade upp för farligheter. Agon och Larsson känns tunna tillsammans och Oferes tyngd och slit saknades. Det var smågrinigt, Labbe rättade hellre till strumporna än jagade bollen han förlorat och Jimmy och Jimmy hade en ordväxling som garanterat inte handlade om packningslistan inför Marbellaresan. Häcken är nyss hemkomna från träningsläger i Florida medan Malmö är i slutet på en lång och tung träningsperiod. Kanske var det avgörande idag då Häcken, kanske inte spelmässigt, men väl chansmässigt var närmast segern.
Något måste hända, och jag håller tummarna att sol, skratt och gräsgräs kan få tillbaka glädjen och farten i spelet så att vi när tabellen börjat ta form kan minnas tillbaka på Miraklet i Marbella.