Camp Tapas: Malmös mentala coach berättar varför han behövs
Sverker Bengtsson är ett för många nytt ansikte i MFF-familjen. För Himmelriket berättar han bland annat om sjävförtroende, värvningar och attityder.
Sverker Bengtsson är sedan årsskiftet psykologisk rådgivare åt Malmö FF. Den 35-årige Lundabon har en fil mag i idrottspsykologi och har pågående doktorandstudier i idrott vid Örebro Universitet. I runt tio år har han varit rådgivare åt diverse landslag, så det var ingen nykomling inom ämnet som Malmö FF kontaktade förra året.
Det är tänkt att han ska vara på plats med laget fem timmar i veckan (förutom tiden som han ägnar på egen hand) i alla fall året ut. Till lägret i Marbella har han chansen att se det i stort sett 24 timmar om dygnet.
– Jag kommer att framöver ha träffat alla spelare enskilt, inklusive att ha lagträffar.
Sverker är ytterst noga med att inte utlämna någon spelare, eller att avslöja detaljer vad han tar upp inom truppen. Skulle han göra det, menar han, vore han körd omedelbart. Han är både vältalig och eftertänksam. Men en gång under intervjun märker jag en viss tvekan innan han svarar. Varför behövs du egentligen? undrar jag.
– Varför skulle jag inte behövas, svarar han till slut. Jag ser det som att professionella idrottsorganisationer bör ha en idrottspsykologisk rådgivare kopplad till klubben. Av olika anledningar. Det är naturligtvis först och främst prestationsutveckling man är ute efter, men även andra bitar på det privata planet. Nu är jag inte hundraprocentigt säker, men runt hälften av de allsvenska fotbollsklubbarna har någon form av idrottspsykologisk rådgivning kopplad till sig. Jag vet att några stockholmsklubbar har två stycken heltidsanställda rådgivare, där de bland annat också hjälper till med talangutveckling.
Att det går mot en utveckling att allt fler köper in de här tjänsterna tycker inte Sverker är märkligt alls. Stora företag har personalrådgivare, och fotbollsklubbar idag är tämligen stora företag.
– Sen kan man ju tycka att det går till överdrift ibland. Valencia till exempel har 18 stycken psykologiska rådgivare anställda. Det är nästan lite bisarrt.
Under fotbollspassen här i Marbella har han filmat en hel del övningar. Det gör han för att försöka kartlägga olika typer av beteenden och kommunikationsmönster.
– Det kan jag använda sen som exempel när jag träffar laget. Det handlar om kvalitetssäkring, att försöka förbättra på olika nivåer hela tiden. Precis som man vill förbättra det fysiska så vill vi även förbättra grupprocessen inom laget.
Går det att se under en träning att en spelare inte riktigt är i balans?
– O ja. Du kan se det på ansiktsuttryck, du kan se det på gester. På kroppsspråk, lyssna på hur spelarna pratar.
Att en spelare missar till exempel en målchans kan göra att han hänger med huvudet för stunden, alltså är i tillfällig obalans om uttrycket tillåts, medan en annan kan vara i obalans en hel match. Finns det olika kroppsspråk som skiljer dessa åt?
– Det gör det. Det klassiska är undvikande, eller flyktbeteende hos den senare. I fallet du nämner kan det vara att man inte söker lägena eller bollen under en match. Man gömmer sig nästan lite för sina medspelare. Det kan också vara att när man möter vissa lag så vågar man inte utmana på samma sätt som man annars hade gjort.
Är det vad vi kallar för bra respektive dåligt självförtroende?
– Man får skilja på idrottssjälvförtroende och det självförtroende som är kopplat till övriga livet. Det finns ingenting som säger att bara för att du har ett gott självförtroende i din idrott samtidigt har det i andra situationer i livet. Det är en aspekt. Den andra är att man skiljer mellan ett grundläggande självförtroende och ett situationsspecifikt självförtroende. Det vill säga, du kan överlag veta att du är en bra fotbollspelare, men du kan hamna i tillfälliga dippar, till och med under enstaka sekvenser, under en match. Då handlar det för mig hjälpa spelaren hitta vilka situationer detta sker i, samt hitta alternativa tanke- och beteendemönster, som leder till att man kan ersätta de här dysfunktionella mönstren.
Att Sverker behövs för lagets bästa inte bara för direkta idrottsliga prestationer visar det faktum att skador lättare uppstår om man inte är i balans på det privata planet.
– Det finns många studier som visar att risken för skador ökar betänkligt om du till exempel har en skilsmässa bakom dig nyligen, andra problem inom familjen eller att andra tråkiga saker har hänt i livet. Sociala riskfaktorer är ett väldigt stort orosmoment när det gäller skador.
Hur kan du hjälpa till där?
– Man kan inte isolera människor och tro att bara för att de idrottar är de borta från resten av livet. Däremot finns det tekniker för att fokusera på nuet och det är något jag kan bidra med. Men man får aldrig glömma bort att det handlar om vanliga människor som, precis som alla andra människor, kan ha sina problem vid sidan av idrotten.
Förra säsongen var psykologen Åke Fjellström knuten till Malmö FF. Han hade en term som han kallade plus- och minusspelare. Med detta menade han att vissa genom sitt sätt att agera under en träning eller en match gav antingen en positiv eller negativ inverkan på de övriga i laget. Jag frågar Sverker om han håller med.
– Vissa spelare kan genom sitt agerande höja en hel trupp. Om vi tar landslaget som exempel: Finns Zlatan med, och även om han kanske inte har sin bästa dag, så vet laget att bara genom att han finns på planen spiller han över en massa då alla vet att han är en jävligt duktig fotbollspelare. Med ”spiller över” menar jag att hans medspelare höjer sig i hans närvaro.
Om personen i fråga, och då pratar jag inte om Zlatan, både är lagets stjärna och en gnällspik som skäller ut sina medspelare, spiller han fortfarande över positivt?
– Där har vi ett problem. Då får man väga det ena mot det andra, och tränaren får komma fram till vilken egenskap som är viktigast.
Får du ägna mer tid åt spelare som står utanför startelvan än åt dem som ingår i den?
– Det kan vara med dem som står utanför, men det behöver inte vara det. Jag har varit med om många olika situationer. Vissa individer är mer intresserade av att utveckla sig på olika sätt.
Om en spelare är inköpt för mycket pengar och förväntas förstärka ett lag, och sedan inte platsar – jag inbillar mig att det inte är en helt enkel situation att hantera?
– Då har du ett vägval där, både attitydmässigt och inställningsmässigt. Om ditt mål är att bli mer kompetent, vilket de flesta idrottsmän vill, måste du bestämma dig. Om jag inte får spela kan jag bli förbannad, sur och irriterad och vad kommer det att leda till? Att jag blir en bättre och mer kompetent fotbollspelare? Förmodligen inte. Vad kan jag göra i stället då när jag inte spelar, för att utvecklas till en bättre fotbollspelare? Jo, jag kan ge allt på träning och satsa så mycket jag kan och så vidare och så vidare. Du har hela tiden ett eget val där.
Sett till vad du säger, borde du väl ha en större plats när det ska rekryteras spelare? Alltså för att ta reda på hur en spelare fungerar i en grupp eller när han kanske inte platsar?
– Betänk att utanför idrottens värld läggs det otroligt mycket resurser på rekryteringar. Många psykologer har det som sin enda bas. Men ändå blir det ofta fel. Det visar sig ofta att det enda riktigt bra verktyget som du har är en provanställning. Det är oerhört svårt att förutsäga hur någon kommer att vara i en grupp genom en psykologisk profil. Kanske skulle det kunna ge en del, men det är fortfarande så ofullständigt att jag personligen inte skulle vilja ta ett beslut baserat på en intervju med en spelare.
Om Malmö FF hade haft 18 stycken psykologiska rådgivare hade man kanske kunnat skicka några stycken för att följa en eventuell värvning under lång tid i dennes nuvarande klubb?
– Ha ha, ja kanske det.