Näringskedjan - AIK:s framtid.
Det som såg både logiskt och lovande ut med Café Opera höll på att bli en förlorad idé. Men efter ett tillfälligt avbrott fick AIK en samarbetsklubb igen. Mycket har hänt sedan dess. AIK:s näringskedja är bara i startfasen.
När samarbetet med Café Opera drogs igång 2003 blev det snabbt ett omfattande utbyte. Daniel Örlund, Mattias Moström och Niklas Sandberg var några av spelarna som tidigt slussades in i AIK via Opera. Djursholmsklubben flyttade också sin bas till Solna och inför 2005 skulle A-laget tränas av Mikael Stahre.
Då bröts samarbetet.
AIK:s degradering från Allsvenskan och analkande ekonomiska stålbad gjorde att spåret dog. Två år senare skulle det tas upp på nytt. Ironiskt nog tack vare ytterligare en degradering. Efter att Väsby United, sammanslagningen mellan Café Opera och Väsby, åkt ur Superettan stod norrortsklubben inför ett ultimatum. Lägg ned elitverksamheten eller hitta en lösning.
Under hösten 2006 togs kontakt med AIK. Det var ett gynnsamt läge att ta upp samarbetet. AIK hade nästan tagit SM-guld, ekonomin hade stärkts rejält och toleransnivån för nya satsningar hade höjts. Samarbetet tog snabbt vid där det slutat 2004. Inför året i norrettan skulle Väsby United tränas av Mikael Stahre och Björn Wesström. Två år har fortskridit sedan dess. Och samarbetet känns både tätare och mer spännande än vad många kanske föreställt sig.
En svartgul tråd i verksamheten
Väsby United har etablerat sig i Superettan med ett ungt och lovande lag. Spelare som Walid Atta, CH Jagne, Mikael Thorstensson och Martin Mutumba har slussats vidare till AIK. Samtidigt har spelare som Kevin Walker gått i motsatt riktning för att få speltid. AIK och Väsby har gemensam spelidé, planering för spelartrupperna och tränarna är avlönade från AIK.
En svartgul långsiktig tråd har skapats.
AIK:s ”näringskedja” som Björn Wesström beskriver det består dock inte bara av Väsby United. Fyra andra norrortsklubbar ingår i samarbetet. Division II-lagen Sollentuna United och Akropolis, division III-lagen Bollstanäs SK och Täby IS.
Att kalla det näringskedja är väldigt passande. De lägre divisionsklubbarna får tillfälle att få välutbildade och lovande spelare som de kan slussa vidare uppåt. I slutändan är förhoppningen att AIK blir slutadress.
Klubbarna är noga utvalda. Sollentuna United, Bollstanäs SK och Täby IS har ett stort upptagningsområde medan Akropolis är en väl etablerad klubb i ett invandrartätt område. AIK-prägeln är inte lika stor som i Väsby. Det rör sig om ren spelarutveckling i klubbar som driver sin egen verksamhet.
Utveckling även på tränarsidan
Förhoppningen är dock att den kompetensöverföring Väsby gynnats av, även ska gå vidare till övriga samarbetsklubbar.
- Det finns ett stort potential där AIK kan bidra med saker från vår egen verksamhet. Sedan hoppas jag att på sikt att vi även kan skicka välutbildade ledare ut till dom klubbarna, säger Wesström.
AIK hoppas att något av lagen under Väsby tar klivet upp i division I. Det skulle innebära att näringskedjan är komplett med ett lag i varje division och att talanger som AIK tror på inte stannar upp på bänken i Allsvenskan.
- Och det är ju det vi konstaterat de senaste åren. Våra absolut bästa 18-åringar har ställts mot jämnåriga i juniorallsvenskan. Och de får inte utmaningar. I bästa fall har några av dem nått truppen. Sedan skvalpar dom i träning innan de går ned i divisionerna. Nu flyttar vi dem direkt till samarbetsklubbarna så att de får växa, säger Mikael Stahre.
Framtidens Mikael Thorstensson och Martin Mutumba ska fångas upp tidigare i karriären och förädlas i AIK:s näringskedja. Här är duon i Väsby 2008. Numera finns båda återigen i AIK. FOTO: Bildbyrån
Han berättar om hur potentialen sågs tidigt i spelare som Martin Mutumba, Mikael Thorstensson och Gabriel Petrovic. Problemet då var att AIK inte kunde erbjuda dem tillräckligt med matcher i A-laget. En av fördelarna med samarbetsklubbarna är att framtidens Thorstensson och Mutumba inte får en likartad resa. Istället ska de förädlas i den egna verksamheten. Tar dom rätt steg så kommer potentialen att komma fram.
- Ta Christoffer Eriksson i Väsby nu. Han spelade i juniorallsvenskan, sedan värvades han av Väsby och ifjol spelade han i Superettan. Han utvecklas mer den vägen och han är fortfarande bara 18 år. Jag är ganska säker på att han är här hos oss i AIKom ett par år. Nu kan vi styra deras väg. Det kunde vi inte göra i Mutumba och Thorstenssons karriärer.
Vad finns det för fler fördelar förutom talangutvecklingen?
- En grymt stor fördel med hur vi har det är att... vet inte hur jag ska säga detta utan att det låter galet eller klichéartat. Men... det blir så sammansvetsat med samarbetet mellan AIK och Väsby. När personer tränar så mycket som vi gör, 6-9 gånger i veckan, år ut och år in, och har gjort det i samma typ av verksamhet hela tiden. Det märks. Det blir en annan grej. Nya anpassar sig, men jag ser en stor skillnad på nya spelare och hur exempelvis Viktor Lundberg är på träning. Han är med på precis allt och vet precis vad som förväntas. Det finns en fördel med spelare som är inne i vår modell. Det är lätt att prata om grupptillhörighet men det måste vara något mer. Lite mer maniskt nästan, säger Stahre.
- Det ska vara något som är unikt, som man vill tillhöra. Så vill vi ha det. Det där har tidigare varit kopplad till flera tränare som har en unik verksamhet. Typ José Mourinho. Vi vill att det ska vara ett visst sätt att vara i AIK. Det kommer att finnas en dag när vi inte är här. Men då ska ändå den känslan finnas kvar, säger Wesström.
Hur ser framtiden ut för samarbetet?
- Det känns spännande med tanke på att nu gick första årskullen ut. Nu är det en ny klassföreståndare där med Thomas Lagerlöf som får en ny kull med unga spelare. Det ska bli kul att se vilka som tar chansen och kommer till AIK, säger Stahre.
- Ska vi spekulera i framtiden så kommer AIK ha Väsby ännu tajtare med sig så att kopplingen blir jättestark. Däremot så kommer pengarna som fördelas kanske se annorlunda ut. Det kanske blir som så att vi lägger en del av pengarna på våra andra samarbetsklubbar, säger Wesström.
Det handlar ändå om en stadig investering som AIK gör i Väsby United där bland annat tränare avlönas. Förutsättningen för att det ska fungera är att AIK ska få avkastning, och då i form av bra spelare. Annars kommer det inte att fungera.
Ett exempel på det är Feyenoord. Den holländska klubben gjorde satsade stort på småklubben Excelsior. Allt bekostades. Ledare, personal, driftkostnader.... Efter några år insåg Feyenoord att det kostade mer än vad det gav. 2005 bröts samarbetet helt.
Ett förbättringsområde är därför att på sikt stärka Väsby Uniteds ekonomi så pass mycket att de kan bära mer kostnader på egen hand. Innebörden blir att de kan skriva längre kontrakt med spelare utan att ta en ekonomisk risk. Längre kontrakt gör också att Väsby kan räkna med högre ersättning när de släpper spelare vidare till andra klubbar än AIK.
En bättre ekonomi gör också att långsiktigheten håller sig.
Har ni diskuterat vad som händer om Väsby åker ur? Vad händer med samarbetet då?
- Det blir en tuff grej. För du skriver avtal på superettannivå. Få är heltidsanställda men det är ändå betydligt högre ersättningsnivåer för spelare i Superettan jämfört med division I. Sådana kontrakt och tre förlorade miljoner (bidraget från fotbollsförbundet) känns såklart, säger Wesström innan Stahre fortsätter.
- Men verksamhetsmässigt förändrar det ingenting. Vi kommer ha kvar samarbetet. Men på lång sikt tror jag vi kan hålla en plats i Superettan. Ju fler vi slussar via näringskedjan, desto mer säkerställer vi divisionstillhörigheten för respektive lag.
Vad finns det för förbättringsområden?
- Grunden är lagd och den är bra. Nu går vi in på nästa steg. Var ska vi finnas? Det pågår en febril arenadiskussion just nu som är intressant för publiken. Men ur det rent sportsliga så är det ändå det som händer här nere som är hjärtat. Avtalet om Karlberg börjar gå mot sitt slut. Det tror jag blir den viktgaste frågan. Hemvisten. När vi väl bestämt oss för det så finns det inga begränsningar, säger Wesström.
Viktor Lundberg fostras mer eller mindre av AIK i Väsby. Trots det kan han inte räknas som egen produkt. Ett problemområde enligt Björn Wesström. FOTO: Magnus Neck
Han går sedan in på ett problemområde som finns med nuvarande regelverk där AIK lobbar för en ändring. Rätten att kalla spelare för egenproducerade. Inom ett par år kommer UEFA ha som krav att ett visst antal av spelarna i Europaspel ska vara egna produkter i åldern 17-21 år. Något som låter bra för AIK. Problemet är bara att de som fostras i Väsby inte räknas till egna produkter.
- Nu betalar vi ganska stora kostnader där vi inte kan räkna hem spelarna. Det kan inget lag göra som kör sådan här verksamhet. Vi kan inte räkna spelarna som egenproducerande. Det kan störa i framtiden vid Europaspelet. Viktor Lundberg som exempel kommer inte räknas som AIK-spelare och det kan tyckas märkligt. Han kan lånas ut från oss till Assyriska och sedan någon annan klubb och ändå räknas som egen produkt. Men genom att vara i Väsby, och trots att vi betalar för hans utbildning, så räknas han inte som det. Och det är lite skruvat.
Hammarby har i flera år haft en liknande samarbetsverksamhet med Hammarby TFF.
Vad skiljer Väsby United mot Hammarby TFF?
- Väsby spelar med ett mer seniort lag. HTFF är med en 2,0 version av bajens juniorlag. Sedan är det rätt stora skillnader. Vi lirar två divisioner högre upp och våra spelare får uppleva olika miljöer. HTFF spelar på samma arena som de alltid lirat på med juniorerna, säger Wesström.
- Och det är stor skillnad i publiken. Att möta Landskrona borta inför 4000 personer. Det är som en allsvensk match med betydligt mer omkring, säger Stahre.
På tal om seniort lag: är det därför Väsby United värvar exempelvis David Nordbeck (31 år i år) inför årets säsong?
- Absolut. Det finns stora fördelar att spela med en ritktig farsa i laget. Det är bra att ha det med någon som har distans till de övriga i laget, som kan ryta ifrån, som är objektiv. Nu värvade vi honom och han blir en viktig i sparrandet av de yngre. Det fungerar inte annars. Ska Viktor Lundberg spela innermittfält varje match tillsammans med en jämnårig? Vi blir slaktade i Superettan utan rutin och erfarenhet, säger Stahre.
Hur ser ett idealt uppbyggt lag ut då?
- Vi kommer att gå mot en mindre trupp i AIK. Inte i daglig verksamhet. Micke, eller vem som nu är tränare, ska kunna välja hur många han vill ha i träning. Men som det är idag så lägger vi mycket pengar på talangutveckling. Och om vi ska ha avkastning av det behöver vi få lite nytta av dom spelarna i dagliga verksamheten. Och skulle vi kunna skära ned på vår egna trupp med ett par spelare och stärka ekonomin så skulle det vara optimalt, säger Wesström
Det är svårt att inte tro på det Björn Wesström och Mikael Stahre pratar om. Att det presenteras av två av de mest långlivade personerna i AIK:s verksamhet inger även förtroende. Cynikern inom mig ställer dock en naturlig följdfråga, som de flesta AIK:are säkert ställer sig.
Är det här något som byggs på lång sikt, eller är det bara ännu ett spår?
- Jag känner att än så länge så känner jag att styrelsen är väldigt säkra på sin sak med den här linjen. Och väljer dom mig så vet dom vad dom får. Men de har inte valt mig än. Men hittills har de anammat vår inriktning. Det hoppas jag att de gjort med en konsekvent analys och att någon annan följer mitt spår den dagen jag försvinner. Det är faktiskt det viktigaste. Det är extremt viktigt att det finns en rekryteringsidé då, säger Wesström.
Framtiden får utvisa vilken inriktning AIK tar. Men efter frustrerande storsatsningar känns ”näringskedjan” som rätt plattform för en hållbar AIK-framtid. Jag undrar själv om vi inte hade tagit minst ett SM-guld om detta hade varit spåret för tio år sedan och sedan fullföljts.
Mikael Stahre funderar inte ens. Han är helt säker.
- Vi hade tagit minst två SM-guld. Det är jag övertygad om.