Camp Tapas: Guillermo Molins berättar varför han har blivit bättre
Guillrmo Molins träffade Himmelriket och berättade varför han har blivit snabbare, varför han är bättre defensivt och varför han inte tycker att det är lika noga att göra mål längre.
– Jag tycker det känns bättre försvarsmässigt. Vi har utvecklats väldigt mycket där. Och det är inte bara backarna utan det är hela laget.
Det berättar Guillermo Molins, som är nöjd med matchen mot HJK Helsingfors, förutom en stund i första halvlek. Det var förutbestämt att laget skulle anfalla mest på vänsterkanten, då man ville utnyttja Ricardinhos offensiva kvaliteter. Detta medföljde att Guille inte fick fullt lika mycket bollar som han är van vid.
– Jag fick löpa betydligt mycket mer för att få bollen. Det är inget större problem i sig, men det är klart att jag vill vara delaktig i spelet så mycket som möjligt.
Ett exempel på en sådan löpning var när han bröt in från sin högerkant i mitten av den första halvleken och tog emot en lång svepande passning från Labinot Harbuzi mitt på den finska planhalvan. Ett fint anfall som sånär ledde till mål för MFF.
– Det blir ju att jag får springa mycket för att öppna upp ytor åt andra, när vi anfaller främst på vänsterkanten, säger han. Men Labbe är fantastisk på att slå sådana passningar så det gäller att hitta de ytorna. Då får man bollen.
Förra säsongen såg vi Guille ha Ulrich Vinzents bakom sig i stort sett varje match. Nu när den danska högerbacken har gått skadad en del under försäsongen har han spelat med både David Durmaz och Markus Halsti. Vad blir det för skillnad för honom att ha en defensiv respektive offensiv högerback att ta hänsyn till?
– Om vi spelar med Halsti kan det bli att jag kan stanna kvar lite högre upp. Och med David eller Ulrich får jag täcka upp lite mer. På det sättet är det en rätt så stor skillnad. När man spelar med Ulrich får man hela tiden tänka till och kolla upp var han är någonstans.
Många tycker att du ser både starkare och snabbare ut i år. Har du tränat hårt i vinter?
– Nej, det har inte varit något speciellt under vintern, utan det är mer John Phillips som har kört igång oss. Det är mer fotbollsanpassad träning i år. Man kanske inte ser starkare ut men man är starkare och man är snabbare. Jag tycker han är skitbra.
Har du kommit in i högermittfältsrollen allt mer?
– Ja, det har jag nog gjort faktiskt. Jag har accepterat lite mer att jag ska spela där och då går det nog lite bättre.
När ni yttrar byter kant, det händer rätt ofta under en match, är det på en given signal eller är det när lägena dyker upp?
– Det är mest att det händer. Ibland tar jag en löpning och så stannar jag kvar på vänsterkanten och då får han flytta över till höger. Eller så tar han en löpning och då får jag flytta över. Det är ingenting som vi har sagt innan när det ska ske men det är fritt fram från tränarna att vi gör det. Det ställer gärna till oreda hos backarna som ska försvara sig mot oss. De är vana vid en spelare och så får de kanske en helt annan spelartyp att möta en stund.
Det finns nog ingen spelare i dagens MFF som får lika mycket uppmärksamhet och instruktioner från tränarparet Roland och Hans som Guille. Det är ofta som en spelövning stannas upp och en av dem går fram till honom för att visa hur han ska löpa, täcka eller slå. Man kan lätt tänka sig att de är missnöjda med honom, men man kan också tolka det som att de ser en oerhörd potential i yttermittfältaren, något som de gör allt för att förädla och ta hand om.
– Så tolkar jag det också faktiskt. I början kändes det kanske lite konstigt, när de skulle ge mig instruktioner, men sen har jag märkt att de kanske gör så för att de bryr sig om mig. Jag hoppas det i alla fall.
Det finns ingen risk att man springer omkring under en match och tänker att ”vad var det nu de sa att jag skulle göra igen”?
– Nej nej. På planen får man göra det första som man tänker på. Så får man i sådana fall snacka om det efteråt. Det får sätta sig i ryggmärgen vad de har sagt. För väntar man en sekund med ett beslut är det i princip kört. Då är bollen förlorad eller läget borta.
Du har fått en del kritik för ditt defensiva spel.
– Ja, det stämmer. Men jag tycker att jag har blivit mycket, mycket bättre. I matchen mot Helsingfors kände jag att det nästan gick bättre i defensiven än i offensiven. Kanske berodde det på att jag inte fick lika mycket boll som annars, så att jag var tvungen att lägga energin på annat i stället.
Är det något särskilt man får tänka på som yttermittfältare i det defensiva arbetet?
– Vi flyttar in väldigt långt med yttermittfältarna när bollen är på andra kanten. Man är nästan i mitten av planen och ska hålla koll på både deras vänsterback och vänsterytter och det blir väldigt mycket att titta sig över axeln. Men det börjar sitta nu.
Avslutningsvis, vad har du för personliga mål med 2009?
– Att ta en startplats i både MFF och det svenska U21-landslaget i EM. Och dessutom få ihop många fler poäng, både med laget och för egen del. Jag tog bara sex poäng 2008, två mål och fyra assists. Innan har jag tänkt att det är väldigt viktigt att göra mål för mig, vare sig jag spelade anfallare eller yttermittfältare. Men det är inte så viktigt att göra mål som mittfältare, utan det är viktigare att skapa chanser till andra och få assists för egen del.
