Gästkrönika: TFF:s försvar under luppen
Dramatiska förändringar har skett i förra säsongens bästa allsvenska mittförsvarsblock. Ena halvan är borta och den andra halvan är sannolikt även den historia i TFF inom kort. Finns det nu ingredienser att gjuta ett nytt solitt mittblock av samma höga standard?
Förra säsongen hade Trelleborg ett mycket bra allsvenskt försvar, vilket var starkt bidragande till den ”relativa framgång” laget nådde under året. Fundamentet i det fina försvarsarbetet var mittbetongblocket, vilket jag rankar högst i hela allsvenskan. Detta block har nu spruckit och ena halvan finns på annan ort för rehabilitering. (Vi önskar och hoppas att Jens Sloth helt blir kvitt sin sjukdom. I det sammanhanget är fotbollen helt oväsentligt, men han är varmt välkommen tillbaka, när och om det blir aktuellt.) Den andra halvan av betongblocket riskerar att börja vittra i kanterna redan under våren och i takt med att flytten till ekonomiskt mer lukrativa gräsplaner närmar sig. Till hösten finns sannolikt inget kvar av förra säsongens ypperliga mittförsvar.
Trelleborg har haft två inlånade målvakter i rad. Båda visade sig hålla god allsvensk kvalitet. Det kan förmodligen till viss del tillskrivas den omvittnat fina målvaktsträning, som klubben håller sig med. Inför denna säsong får vi förlita oss till egna burväktare.
Fredrik Persson är målvakten med lite rutin, men fick stora delar av förra säsongen förstörd p.g.a. skada. Är nu fullt frisk och helt tillbaka. Har så här långt under försäsongen inte helt imponerat. Redan tidigare fattades en del upp till allsvensk stormålvakt. Känns just nu som en godkänd back up på bänken.
Viktor Noring är en reslig, ung påg, som vi inte sett så mycket av tidigare. Han har uppträtt mycket bra under den tidiga vinter- och vårupptakten. Agerar lugnt och säker. Viktor är beslutsam och kraftfull i det svåra arbetet ute i straffområdet och reaktionssnabb på linjen. Det som kan förbättras en del är det ”offensiva” arbetet. Ja, förmågan att snabbt överblicka situationen, när han knipit kulan, och snabbt sätta igång spelet. Jag tycker nog att han trots ringa ålder och brist på rutin bör få chansen som förstemålvakt. En framtidsman, som kan nå riktigt bra allsvensk klass med lite rutin.
Sammanfattning målvakter: Finns viss förhoppning att nå lika höga allsvenska klass som förra året, men knappast mer.
På ytterbackssidan har det inte hänt så mycket sedan förra säsongen. Det är väl mer skadeläget som ger anledning till oro.
Mikael Bengtsson hade en brant och positiv utvecklingskurva, när olyckan var framme. Han har bra vallat under sulorna och ett klokt och effektivt försvarsspel. Det var framför allt den offensiva förmågan, som var under stark förbättring. Kloka ock timade attacker och lagets bästa inlägg, vilka tyvärr ofta inte utnyttjades optimalt p.g.a. för få medspelare framför motståndarmålet. Jag räknar inte med storebror Bengtsson under vårsäsongen. Han bör matchas in varsamt för att undvika de så ofta förekommande bakslagen i rehabiliteringen. Mitt klara val av ytterback och med god potential att bli allsvensk ytterback av hög kvalitet. Funderar förresten på hur storebror är som mittback?
Dennis Melander påminner mig en hel del om Andreas Brehme, som alla säkerligen kommer ihåg. Vilken kraft, vilken beslutsamhet och vilken timing i brytningarna. Inga ballerinafasoner här inte. Gissar att det inte är någon ytter, som vill möta Dennis i en fifty-fifty situation eller ens över huvud taget. Minns en gång, jag säger endast en gång, den gångna säsongen, då han blev lurad av sin ytter. Då blev han så oerhört förgrymmad att jag trodde han skulle ge sig på linjedomaren, som var den person, som stod närmast. Den stackarn såg helt berättigat vettskrämd ut, och han hade ändå inget med situationen att göra. Det här hände under tiden han spelade med ett ben. Ett ben? Ja, han återkom efter en skada väldigt tidigt. Det var uppenbart att han inte var helt återställd. Han gick t.ex. inte in i en enda nickduell, utan så fort bollen var i luften backade han ur och överlät nickhoppandet till någon mittback och då vanligtvis Jens Sloth. Under den tiden saknades även de lielikt svischande glidtacklingarna strax över grästopparna och i höjd med fotanklarna. Att han tydligt haltade, när han gick bevisade att han inte var helt återställd. Men han spelade med bravur. Vilken fighting spirit! Dennis är väl inte överstegsfinternas mästare eller ekvilibrist på tvåfotare, men den offensiva styrkan är ändå inte oäven, när han satsar framåt. Kanske lite stereotyp och förutsägbar, men ändå. Framför allt är det dock ett mycket pålitlig försvarsspel, som är hans kännetecknet. Man vet vad man får, ett backspel av god allsvensk klass, och jag har aldrig sett honom göra en dålig match. Enda frågetecknet är skadebenägenheten.
Tommie Persson har sin bästa position som ytterback. Jag väljer dock att lista honom som mittback av skäl, som anges nedan.
Yousef Fakhro betecknar jag som ”Wild Thing”. Blandar bländande uppvisningar med pinsamma ingripanden. Kan plötsligt befinna sig i fel ände av planen. I sanningens namn ska sägas att yvigheten minskat under Prahls ledning, och, gissningsvis, idoga förmaningar. Om pålitligheten och kontinuiteten i försvarsarbetet höjs, så är han en klar allsvensk tillgång. I sina helvilda utflykter i fiendeland kan han vara livsfarlig även för de bättre motståndarförsvaren, och utgör då en stark och överraskande anfallsförstärkning. Har även spelat mittback och ibland med bravur och besitter ett utvecklat spelsinne Är skadad och jag räknar inte med honom innan sommaren.
Mattias Nylund har sett pigg ut så här långt in på senvintern. Rapp i steget och offensivt aktiv. Det offensiva är nog också hans signum med bra löp utmed kanten och fina inlägg. Det defensiva jobbet kan förbättras vad beträffar beslutsamhet och kraft. Ser ut som ett godkänt allsvenskt alternativ, men knappast mer. Kan sannolikt även spela yttermittfältare vid behov.
Max Fuxberg spelade inte så mycket förra året. Har i träningsmatcherna nu spelat både ytterback och mittback, och då framgår det ganska klart att ytterback är hans bästa position. Han ser ok ut defensivt men har ännu inte visat speciell offensiv kvalitet. Måste utvecklas och få stabilitet i bland annat positionsspelet för att nå bra allsvensk klass.
Adriano Kalisiak har fått visa upp sig p.g.a. den stora skadeskaran. En ung kille, som visat gott gry och viss potential, men bör stå på tillväxt något år.
Sammanfattning ytterbackar: Med reservation för skador finns gott om ytterbackar. I stort sett samma spelare som förra säsongen, vilka inte förväntas göra varken sämre eller bättre ifrån sig det här året.
Hur ser det då ut med resurserna i mittförsvaret. Ja, här är det stora förändringar denna säsong, vilket nämnts i inledningen.
Tommie Persson sorteras helt klart in i Erlingmark-facket. Han verkar tamme tusan kunna spela var som helst på planen och gör inte bort sig. Snarare tvärt om, ofta med ett plus i kanten. Klarar säkerligen även galant uppgiften som stins på linjen om det skulle behövas. Är nog i alla fall bäst som ytterback, men jag sätter upp honom som mittback. Anledningen är uppenbar, då vi snart bara har en ”ingrodd” mittback i truppen. Tommie har god placeringsförmåga, ett effektivt försvarsspel och är hyfsat snabb. Dock ett litet frågetecken för huvudspelet. Ser just nu ut som det klara alternativet i mitten utan att för den skull förväntas nå himmelska allsvenska höjder. Godtagbar som mittback och bättre som ytterback.
Peter Abelsson återvänder i år till TFF. Låt mig först som sist påtala att jag verkligen hoppas att det blir jättebra. Baserat på vad jag sett hittills i år och vid tidigare sejourer i klubben och i Bäbisblått är jag inte helt övertygad. Han är bra i huvudspelet. Däremot är jag tveksam till övriga försvarskvaliteten av några olika skäl. Peter har säkerligen hög vilja och stora ambitioner i sitt spel. Tyvärr tenderar detta ibland att resultera i att han tar på sig en för stor hatt, dvs. tar en större roll än vad kompetensen motsvarar, vilket ger bakslag för laget. Dessutom är han inte helt förutsägbar i sitt agerande, vilket gör det svårt för medspelarna, och då naturligtvis mest för de i backlinjen. Det bästa är om han spelar enkelt, kompakt och rationellt utan några i överambition äventyrliga utflykter. ”Skomakare, bli vid din läst” kan vara en passande ordspråk. I vad som visats till dags dato saknas en del upp till god allsvensk klass.
Beträffande Rasmus Bengtsson tyckte en supporter till Bäbisblått att jag inte skulle skriva så överdrivet positivt om Rasmus, som i krönikan för en vecka sedan. ”Han kan bli både stöddig och mallig”, trodde supportern. Precis som katten Måns i Pelle Svanslös tänkte jag men svarade, ”Det är väl ingen som läser”. Han påstod då att spelarna möjligen läser, men att absolut ingen annan. ”Annat är det med Himmelriket” sa han. ”Ganska lik Måns den där Bäbisblå supportern” tänkte jag. Hursomhelst kan väl Rasmus sammanfattas i en mening. Han har landslagsklass, och enda oron är att förestående flytt från föreningen ska påverka engagemanget, glöden och lojaliteten och därmed även spelet.
Sammanfattning mittbackar: Det är högst osannolikt att mittbacksspelet blir av lika höga allsvenska standard som förra säsongen, då det var i toppklass. När snart båda delarna i förra årets succé-par snart är borta ( efter ett tiotal matcher?) kan det bli en verkligt skakig resa.
SLUTSATS FÖRSVARET: Förra säsongens bästa lagdel i klubben var försvaret, viket även var fundamentet i spelet. Det blir under det här året märkbart försvagat. Det ska till ett under att komma upp i 2008s höga allsvenska standard.
Kan då de svagare försvarsresurserna kompenseras av högre kompetens på mitten och i anfallet? Jag återkommer under de kommande veckorna med analys av dessa lagdelar.
Gästskribentens tankar och åsikter är hans egna och delas nödvändigtvis inte av redaktionen.
