Stefan Selakovic i en öppen intervju
2008 var ett tufft år för Stefan Selakovic. En skatteskandal samtidigt som han själv kände sig petad för första gången i karriären. - Det var självklart tungt men nu har jag lagt allt det jobbiga bakom mig, säger Selakovic till Alltid Blåvitt.
Stefan Selakovic tillhör nu de spelare som har tillhört IFK Göteborg längst. Redan 2005 anlände Selakovic som en frälsare från Herenveen. Fansen fick vad de ville, en målskytt utav rang. En spelartyp som IFK Göteborg saknat under flera år, efter Niclas Alexandersson var detta IFK Göteborgs första riktigt stora värvning på väldigt många år. Många anser att ”Sella” är överskattad och att han inte platsar i laget. Men hur ser huvudpersonen själv på sin situation i IFK Göteborg?
- Jo, det gick väl helt okej inledningsvis sen kom hela den här skatteaffären och det bidrog ju självklart. Sen hade jag en tuff period där målen inte kom och då är det givet att man förlorar sin plats i laget. En anfallare ska göra mål så är det bara. Ifjol gick det väl sådär, jag fick spela en hel del inledningsvis men sen så började jag sitta mer på bänken. Det var egentligen första gången i min karriär som jag kände mig petad.
Skatteaffären måste ju ha påverkat dig något enormt, men hur tycker du media behandlade dig under tiden?
- Jodå, de har väl behandlat mig helt okej ändå. De första dagarna var värst men sedan släppte det efter ett tag. Men det var ju väldigt intensivt de första dagarna, jag kunde inte ens bo hemma för huset var barrikaderat av journalister. De följde ju till och med efter min fru när hon skulle handla, bara för att se om hon skulle träffa mig. Men som sagt efter några dagar så blev det ganska så lugnt. Känns oerhört skönt att detta nu är ett avslutat kapitel och att man nu äntligen kan gå vidare.
Som anfallare så måste man göra mål, gör man inte mål så riskerar man alltid att förlora sin plats i laget. Något som Selakovic upplevt i den blåvita tröjan. Hur tar man sig ur en sådan situation och hur mycket av det är mentalt?
- Jag fick ju spela en hel del anfallare under guldsäsongen men gjorde inte mål, det var väl en tio matchers måltorka från min sida, samtidigt som laget spelade bra. Då förlorar man sin plats för som anfallare måste du producera. Det är klart att det sätter sig i huvudet efter ett tag men man vet ju att man har kapaciteten gäller bara att kunna tro på sig själv.
Flera tycker att IFK Göteborg har ett för ungt lag i år, är det något som du håller med om?
- Jag kan hålla med till det, till en viss del. Alltså vi har ju ett ungt lag men kolla på spelare som Bjärsmyr, Wernbloom och Svensson. De är alla unga spelare man samtidigt har de spelat i Allsvenskan och ute i Europa i ett par år.
Hur tror du att det går för laget i Allsvenskan i år?
- Vi har ett bra lag och ska vara med uppe i toppen och slåss om guldet. Vilka som blir de främsta utmanarna är alltid lite svårt att svara på. Men Elfsborg är givna, sen vet man inte riktigt vart man har Kalmar i år de har ju tappat en del gubbar. Något av Stockholmslagen, Malmö kanske, fast det säger man ju varje år. Men vi är självklart en av favoriterna till guldet.
Du har tillhört IFK Göteborg ett par år nu (2005) och börjar bli en av de som har varit längst i klubben, hur tycker du att föreningen har utvecklats sedan dess?
- Bra fråga, jag satt och tänkte på det för ett tag sedan faktiskt. Det är nästan ett helt lag som har försvunnit sedan jag kom. Spelare som Niclas Alexandersson, Sandklef, Jonas Henriksson, Mourad, Risp, Wendt, Berg det är rätt hyfsade fotbollsspelare vi pratar om. När jag kom så hade vi ett betydligt äldre lag än vad vi har nu.
Apropå satsningen som klubben gör nu på unga spelare, är det rätt väg att på enligt dig?
- Klubben har ju i princip börjat om från början igen med den satsningen som man gör nu. Men jag tror att det är den enda utvägen för svenska lag nuförtiden att producera sina egna spelare och kanske krydda med något etablerad spelare. Men se bara under den tiden jag spelat i IFK Göteborg hur många unga spelare som tagit klivet in i A-laget.
Det är inte många fotbollspelare som har haft det så pass tufft som Stefan har haft det på senaste. Vi har redan pratat om skattehärvan och petningen, men ibland kan man ställa sig frågan om vi inte har för höga krav på ”Sella”. Visst, han har vunnit den Allsvenska skytteligan och varit proffs utomlands. Men alltför många supportrar förväntar sig massvis av mål från honom trots att han nu spelar på mittfältet. Något som inte riktigt går ihop alla gånger.
Känner du att pressen/förväntningarna på dig är för högt ställda?
- Alltså, visst man ska ha höga förväntningar. Det har jag själv också, jag vet vad kan och på vilken nivå jag kan producera. När jag spelade anfallare och hade en 10 matcher lång måltorka så blev jag ju kritiserad och det ska man som anfallare om man inte gör mål. Men nu har jag en helt annan roll i laget men vissa förväntar sig fortfarande att man ska ösa in mål.
Du pratar om måltorkan du hade, hur kommer man ur en sådan situation egentligen? Sätter det sig i huvudet efter ett tag?
- Gör du inte mål som anfallare så börjar du att grubbla efter ett tag och självklart så sätter det sig i huvudet. Men det är bara att träna på och göra sitt bästa för tillslut så löser det sig, det vet man.
Stämningen i IFK Göteborg i år är verkligen på topp. Efter att ha levt så nära laget under nästan en veckas tid så känner man verkligen harmonin i laget. Håkan Mild pratar ofta om att värva spelare med rätt karaktär som passar in i livet uppe på Kamratgården, något som Mild verkligen har lyckats med. Stefan tillhör ju utan tvekan en av de som hörs och syns mest i laget tillsammans med Wernbloom. Men hur är stämningen i truppen egentligen?
- Det kan nästan inte bli bättre, jag stortrivs verkligen i IFK Göteborg. Jag delade rum med Niclas förut och vi pratade en hel del om detta faktiskt. Även om man kanske inte är bästa vänner med alla så finns det ingen spelare som man stör sig på. När man trivs som fotbollspelare så presterar man också bättre. Går man tillbaka ett par år till Arnes (Erlandsen) tid så var det en helt annan stämningen i laget. Dyster på något sätt och man trivdes inte riktigt, så man får ge en eloge till tränarna som verkligen fått tillbaka harmonin in i laget.
Ni var och såg Barcelona mot Lyon i Champions League i onsdags, kan man som Allsvensk fotbollspelare ta med sig något från en sådan match?
- Klart kan, kan man alltid. Men det är en helt annan nivå, kolla på Toulalan han var helt borta under matchen, det sämsta jag sett. Men han är liksom given i det franska landslaget. Nivån upp till den absoluta toppen är så oerhört stor. Spelare som Xavi, Iniesta, Etoo, Henry, Messi inte konstigt att de kan spela den fotbollen de gör. Men vi satt faktiskt och diskuterade detta inom laget. Vad skulle hända om vi plockade ut två spelare ur Barcelona en sådan här match och sedan satte in två av våra gubbar? Det hade nog inte märkts så mycket egentligen, våra spelare hade ju inte gjort bort sig liksom. För i Barcelona så är ju alla andra spelare i laget världsspelare och gör dig till en bättre spelare. Det märks ju på Zlatan, han är lysande i Inter men i landslaget där övriga spelare inte håller Inter-klass så går det tyngre.
Nu tillhör du ju de äldre i laget med dina 32 år, känner du att du behöver ta ett ansvar för de yngre i laget?
- De klarar sig rätt så bra, men vill de lyssna så finns man ju här liksom. Jag delar ju rum med Pontus nu och man tror ju aldrig att han lyssnar men ibland så märker man att han har snappat upp något trots allt. Man får passa på att sticka in lite tips här och vart så kanske något fastnar.
Ni har ju tappat er lagkapten nu efter att Niclas la skorna på hyllan, hur tror du det kommer att påverka laget?
- Niclas var ju ingen som pratade så mycket egentligen som vissa andra i laget. Men när han pratade då lyssnade man. Han var en riktig klasspelare, hur många landskamper har han inte liksom? Det är självklart att vi kommer att sakna honom, det var en jäkligt duktig fotbollspelare med en oerhört hög lägstanivå. När han hade en dålig dag så var han ju på vår andras vanliga nivå.
Du har ju spelat med en hel del duktiga fotbollspelare under dina år, vem eller vilka är de bästa du har spelat med?
- Svår fråga, låt mig tänka lite… Daniel Jensen i Herenveen var ruskigt bra, Fredrik Ljungberg i Halmstad spelade jag med ett par år, Niclas Alexandersson, det finns många bra spelare att välja mellan, men jag väljer nog dessa. Zlatan kan jag ju välja, men eftersom jag bara spelat med honom i tio minuter så skulle det kännas lite konstigt att välja honom.
Du nämner Daniel Jensen från dina år utomlands, håller du fortfarande kontakten med gamla lagkamrater?
- Jag och Daniel träffas fortfarande ibland, men det är ju en nackdel med fotbollslivet att folk byter klubbar och man tappar kontakten med varandra. Men det finns en del spelare som jag fortfarande har kontakten med.
Avslutningsvis, hur ser du på säsongen som kommer för din del?
- Jag siktar självklart på att ta en ordinarie plats i laget. Det nya spelsystemet passar mig väldigt bra. När du spelar ytter i det nya systemet så vågar du vara mer offensiv eftersom du vet att Gurra, Pontus, Tomas eller vem som nu spelar på mitten täcker upp för dig. Jag tycker ju att jag är tillräckligt bra för att kunna vara med och dominera matcher. Men jag spelar ju där tränarna vill att jag spelar så är det bara, avslutar Stefan Selakovic.
