Tankar från HIF-TFF: Egen regelbok och pipan i fickan
Gästkrönikören Bagarn delar med sig av några observationer från gårdagens träningsmatch mellan TFF och HIF i Klippan
Söndagens match mellan Helsingborg och Trelleborg spelades på svenskt naturgräs i Forsby, en liten by strax utanför Klippan. Planen var väl inte lika grön som de polymerbelagda planerna, som brukats hittills. Dock helt godkänd, torr, jämn och lagom hård och med lite bruna inslag. Till den idylliska inramningen med höga tallar, som närmsta granne, bidrog även det faktum att det sydvästra hörnet av planen lutade betänkligt ned mot den porlande bäcken. Ingen spelare syntes dock rädd för något jordskred. En typisk svensk kulturmiljö med mycket hög mysfaktor, trots att vädret inte hjälpte till.
Henke är rutinerad och lurig. Han har lärt sig knepen runt om i Europa, och de sitter i ryggmärgen. Det visade sig en av många gånger då en höjdboll seglade in mot de klarblås straffområde. Abel täcker och ligger fint före den gamle och ska just knoppa bort bollen. En subtil, lätt men ack så effektiv knuff i ryggen på Abel från Henke får Abel just så lite ur balans att han inte kan lyfta. Domaren blåser inte, och då kan Alf inte hålla tyst utan gormar ut över planen, så det skakar i tallarna: ”Domarn, är det en egen regelbok, som gäller för honom?” Jag tar bort kraftuttrycken för att skona minderåriga och väluppfostrade TFF-fans. Han menar på ett ”filosofiskt och analyserande sätt” att Henke får fördelar. Att situationen rann ut i sanden är i detta sammanhang oviktigt.
Prahl var inte heller nöjd med rättsskiparens insats alla gånger. Efter att ha grymtat till domare några gånger går HIFs Bosse Nilsson fram till kritstrecket, som visar gränsen på hans tekniska zon och lutar sig fram mot TFF-bänken. ”Tompa, vill du döma själv? Du får låna min pipa, om du vill. Jag har den i fickan.” Prahl hade dock inte humorkavajen på och blev svaret skyldig.
Som sagt, en trevlig och gemytlig stämning i en idyllisk miljö och med en match , som bjöd på många mål.
