Räcker det inte med att man fryser?
För det första. Fotboll ska inte spelas under arktiska förhållanden. Att nordanvind kunde vara så här elak trodde jag inte och då har jag varit brevbärare i vintertid.
Trots underställ, förföriskt vacker HBK-halsduk virad runt min hals och 1914-mössan på den rakade hjässan, kunde jag inte njuta av solen. Det var helt enkelt för kallt idag och solens sken gav inte mer än ljus till matchen.
Mitt fokus idag låg på balansspelarna. Det var med andra ord Tim och Ante under lupp. Positionsspelet ska man som supporter inte ha några åsikter om, det blir fel hur man än gör. Professionella bollsparkare vet hur positionsspel fungerar mycket bättre än oss. Men skam den som ger sig, här kommer det.
Inledninsgvis fungerade Tim och Ante som ketchup på korven.Ytorna fanns inte för GAIS och ytorna behövdes inte för GAIS då det var vi som hade bollen. Alltså prickfritt...till en början, sen presenterade sig Wanderson. Dessförinnan hade bläcket i min penna frusit så anteckningar blev det inga.
Wanderson är en sån där brasse som är överallt, höger, mitten, vänster uppochner och gärna med boll. Han är yvig och kvick i fötterna och bollen ligger på foten under hela resan. Jag förstod att Ante och Tim skulle få jobba idag. Det förstod Janne också. En halvtimme spelad på Alevallen stegade han ut i tekniska och gav order till ”balansen”, ”längst från boll faller tillbaka i ytan”. Sagt och gjort och Wanderson var raderad.
Tim förklarade med sitt spel, att ett landslagsuppdrag kan höja en spelare ett par steg. Han var stabil, hade mycket boll och vann merparten av sina dueller. Duellerna han förlorade hamnade hos GAIS nyförvärv Lindström som gång på gång slungade in bollar i vårt straffområde. Men i de fall Tim tog hand om bollen så rullade han den till Ante som i sin tur svepte iväg underbara krossbollar mot våra löpare Michi och Mackie (låter som en framgång!). Precis som Anders Svensson gjorde mot oss senast, fast då till Ishizaki.
Första halvlek var stabil hos grabbarna i ”balansen”. Wanderson tilläts inte vända upp mer än ett fåtal gånger och Gais anfallsspel hamnade ofta hos Lindström på kanten men där har vi den fenomenale Christian Järdler. Vårt eget anfallsspelet var vackert i djupled på Michi o Mackie och de efterlysta avsluten kom fram i solljuset, men det var inte mer än så. Det stod 0-0 i halvtid och stelfrusna fingrar letade sig ner i påsen med banankaka.
Vi hade haft solen i ögonen och vinden i ryggen och beslutade oss för att byta kant i halvlek. På andra sidan var gräset faktiskt lite grönare, men vinden låg rakt i ansiktet nu. Solen försvann från samma område. Kallare än kallt.
Plötslig började det hända grejer. Michi fick fritt blås på autobahn och de grönrandiga backarna agerade som om de försökte fickparkera på en bakgata. Ohotad 20m från mål, dundrade vår tysk in 1-0 tätt intill vänster stolpe och Jankulovski i gropen fick hämta bollen i nätmaskorna.
Kort efter ledningsmålet var det dags för en blå hörna. Högst i vinden flög sparven och kunde nicka fram Tommy som grötade in egen retur, så löst att den stelfrusna bollen knappt orkade sig in i buren. 2-0 var ett faktum. Så långt in i matchen fungerade vårt balanspar utomordentligt. Sen hände det grejer.
Efter 60 minuters spel var det plötsligt GAIS som ville spela lite fotboll. Så dom tog tag i det och rundade Rosén ett par gånger på vår högererkant. Rosén som hade haft en ok första halvlek fick det tungt och jävligt i andra.
Balansspelet gick på knäna, det kändes som om orken tagit slut. Ante kom mer och mer på efterkälken och tappade sitt positionspel. Tim började lunka i en yta som ingen ville ha. Jag förstod ingenting. Allt var som bortblåst under några minuter.
Det var just i detta skede som GAIS fick in sin reducering. 2-1 kom efter att Pär Eriksson blivit skjuten av Zvirre och fått bollen i ribban varvid han sedan knoppat in sin egen retur. Ett mål som platsar i vilken blooperkavalkad som helst. Strax efter reduceringen får vi ta del av Mervan Celiks pigga inhopp i GAIS. Jag hade klarat mig utan det faktiskt. Han var som en geting på Roséns kant och jag började få magknip.
När jag står och svär över hur försvaret tappat gnistan och att Tim och Ante kanske tänker på en kopp te istället, så kommer målaren Eriksson springande i djupet. Då undrar man om Rosén (som tidigare köpt korv efter en överstegsfint) och Zvirre letar krasse vid sidlinjen. Självklart gör Eriksson mål och kvitteringen är ett faktum. Gissa vem som slog passningen...Mervan så klart!
Vid 2-2 tog Mackie ett par avslut långt utifrån, lädret flög all världens väg. Anselmo tog många djupledslöpningar helt i onödan pga detta. Den hjulbente bollkallen bakom målet sprang en mara idag, stackarn. Det närmaste vi kommer en vinst är när Tim som brukligt flyger högst på en hörna men får bollen över Dimes ribba.
Efterföljande händelser kan summeras som kalla och tråkiga, mycket pga av min ilska över att ha tappat en 2-0 ledning mot GAIS på hemmaplan. Varför kan man inte hålla en 2-0 ledning med 30 min kvar på klockan? Jag lämnade Alevallen med blankt papper och frustration.
Summering: Att spela 2/3 av en match håller inte om man ska kriga i toppen av allsvenskan.
