Bajentugg: Hem till Söder
Rubriken sammanfattar väldigt bra vad den här krönikan, inför den allsvenska starten 2009, handlar om.
Hem till Söder är tankar som vägra släppa nu när det snart är dags att återvända hem. Här i Spanien har orden mer eller mindre fått en metaforisk betydelse.
Den 31 januari gick jag i tidsbestämd exil. Två månader skulle jag leva och bo i Torreblanca i Spanien. Inga träningar, inga träningsmatcher och sporadisk Internetkontakt. Så var det tänkt, men det var svårare att följa. Men dator och Internetuppkoppling kunde jag följa andra halvlek av 1-1 matchen mot Norrköping och givetvis även läsa om laget både i USA och på Cypern.
- Ingen vidare munter läsning precis, men om min önskedröm, om att få se någon eller några av Kennedy, Fredrik Stoor, Max von Schlebrügge eller Björn Runström i laget, slår in, då kanske minspelet ser annorlunda ut på både mig och dig vid den allsvenska starten. Annars får vi ta det därifrån.
Hem till Söder skriver jag i rubriken, men för egen del handlar det kanske mer om att komma hem till Söderförorten. Fast rent själsligt så är det ett återvändande Söder, med tanke på att jag det första året i mitt liv bodde på Götgatan för att sedan transporteras ut till Sköndal för att i min barndom och ungdom växa upp till en ett liv som vuxen. Livet som vuxen började i eget boende på Södermannagatan för att sedan fortsätta på Hökens Gata fram till 1989. Dessutom har den största delen av mitt arbetsliv tillbringats på Långholmsgatan. Närmare bestäm 34 år, så rubriken gäller mig trots att jag numera bor i Enskededalen.
Hem till Söder längtan klingar kanske lite förmätet eftersom det kan låta fantastiskt med två månader nere på Costa del Sol, med avstickare till Sevilla, Granada, Marbella, Malaga och Madrid. Vädret har garanterat varit lite angenämare än i Svedala (enligt rapporterna). I söndags åkte jag snabbtåget från Malaga till Madrid, 297 knyck låg vi i som mest och det var mycket behagligare än att åka X2000. På X200 brukar jag må illa, men här fanns det inte en tillstymmelse till spykänsla. På ”renfe” tågen i Spanien rullar det en text ovanfördörrarna som handlar om mobiltelefoner. I den texten finns det ett ord som skrivs bajen och jag jublar varje gång ordet syns. Självklart måste jag få veta vad det betyder och min dotter översätter ordet:
- Bajen betyder sänk. Alltså den rullande texten betyder ”Var vänlig att sänk signalen på mobiltelefonerna”. Eller n´åt i den stilen.
Hjärnan kopplar direkt ihop bajen Bajen, men det blev inge vidare. – sänk Bajen! Va fan! Nej, då ändrar vi om betydelsen så att det istället betyder Bajen sänker! Lite krystat kanske, men nu känns det lite bättre. Den första förnimmelsen över det spanska ordet var trots allt positiv. I Spanien rullar det runt en text med ordet ”bajen” varje dag, på gud vet hur många avgångar och dessutom året runt. Det räcker för mig
Hem till Söder för att återigen följa Hammarby på hemmaplan, trots att det går väldigt bra att följa allt som sker runt Hammarby härifrån. SMS rapporteringen och samtalen från träningsmatcherna går inte att klaga på, men det är inte samma sak som att själv vara på plats. Jag är bl.a. väldigt spänd på att få se Igor med egna ögon. Har inte sett honom live ännu. Rapporterna lovar väldigt mycket. Glädjer mig även åt att ”Jutte” nu har en ordinarie plats i Hammarby fotbolls styrelse. Men sorg över att ”Tomten” kommer saknas den här säsongen.
Hem till Söderdök upp som rubrik innan jag åkte ner till Spanien i januari. Jag fick ett mejl från Janne Svensson som skrev följande:
”Hej! Den bifogade mp3-filen är en gammal dänga från 1974 som jag spelade in på singel. Har fått höra att den efter många år åter har börjat uppmärksammas i Söderkretsar. Jag är på väg tillbaka till Söders höjder nu efter exil i Enskede, och tänkte förära Söderstadion låten. Kanske något till säsongspremiären?”
Är det någon som tvivlade på att jag var positiv till erbjudandet. Låten heter, som ni kanske redan räknat ut ”Hem till Söder” och refrängen går som följer:
”Nu går vi hem till Söder
hem till våra systrar och bröder
vi låg över en stund
i norra Hagalund
men nu går vi hem till Söder”
Låten nås överst till höger under "Mer läsning". Det är bara att klicka på länken.
Vem är då denne Janne Svensson? Med en googlesökning får jag snabbt fram följande historik:
”Sommaren 1974 spelades singeln "Hem Till Söder" in i Europafilms studios. EMI distribuerade, vilket kanske bidrog till att "Hem Till Söder" faktiskt testades till Svensktoppen. En vecka låg den på tionde plats och var min dittills största framgång. Äntligen kom det lite STIM-pengar!
Hösten 1974 sa Janne upp sitt jobb som brevbärare och började spela på heltid. Fram till hösten 1977 turnerade han runt Sverige på visklubbar, pubar, pizzerior och liknande. En period reste Janne med Club 33 och spelade för turister i bland annat Gambia. I Stockholm hade han en fast plats på puben Napoleon. Scenerna på Mosebacke, Magnus Ladulås, Kurbits, Engelen och Kaos var också välbesökta.”
Nu har den funnits med mig i två månaders tid och har fått vara soundtracket de stunder jag saknat vardagen i Svedala. Det kan tyckas märkligt, men under en tvåmånaders period så dyker de faktiskt upp. Om än inte ofta.
Hem till Söder är en resa bakåt i tiden eftersom låten spelades in 1974 så snurrar min hjärna ett par varv extra och försöker på så sett återuppleva flydda tider. Nittonhundrasjuttiofyra, fast det inte känns som så länge sedan så talar vi om 35 år bakåt i tiden. 1974 året med efterdyningarna av den så kallade ”Oljekrisen” med ransoneringar av drivmedel, bränsle, värme från fjärrvärmeverk samt varmvatten. Men även det år då jag sadlade om från resebyråtjänsteman och lämnade yrket som Johan ”Tomten” Johansson så framgångsrikt skulle fortsätta tillsammans med Dick. – Tack och hej Trivselresor och Turistcentralen och välkommen till Barnens rike. Denna värld som skulle bli min de närmaste trettiofem åren. Det har gjort mig minst lika gott som Hammarby.
Hur var då säsongen 1974 kanske ni frågar er? Jo, det skall jag säga er att min första tanke är ”skit säsong”, men med historiskt perspektiv så var det väl en ganska normal Bajensäsong. Inte dålig, men heller inge vidare.
- Vi hamnade på niondeplats i en fjortonlags serie där Malmö FF vann överlägset med 34 poäng. Nio poäng före tvåan Gnaget. Kanske någon är intresserad av att det var Brynäs och Sirius som åkte ut.
Premiären spelades mot just Malmö den 13 april (en vecka efter det att ABBA vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen i engelska Brighton med Waterloo) vi torskade med 1-0. Lite mer intressant är att vi i premiären på Söderstadion, den 21 april, mötte Elfsborg och vann med 4-2 efter två mål av Billy Ohlsson, ett mål av Kenta och ett mål av Roger Fransson. I laget spelade legenden som är årets säsongskorts utsmyckning Tom ”Ture” Turesson. Även Janne Sjöström och Matte Werner. En repris 35 år senare fast på bortaplan, är det för mycket begärt?
De tre sista matcherna anno nittonhundrasjuttiofyra, när det allsvenska kontraktet var klart, kanske vi skall tala tyst om, men målkvoten 2-15 kanske säger det mesta om inställningen.
1974 var även året då Brännkyrka och Oliv slog ihop och bildade Hammarby Basket. En saga som varade i 11 år med ett par fantastiska år med amerikanerna Steven Hill och Reggie Speights i laget. Många glada minnen från Eriksdalshallen, där Steven Hill stack ut som ett fantastisk personlighet. Men även det förkrossande minnet när Steven Hill dog i bilolyckan vid slussen. Jag minns inte året, men det har av mindre betydelse. Symboliskt kan man nog säga att det var början på Basketföreningens fall.
Hem till Söder är även en resa i nutid för att äntligen få uppleva en ny säsong allsvensk fotboll. Själv tycker jag att det är lite märkligt med tanke på att jag under senare delen hösten 2008 längtade efter att den plågsamma allsvenska fotbollssäsongen 2008 skulle ta slut. Men två månader i exil gör underverk och nu ser jag fram emot att få inta min plats på E läktaren bredvid fiskhandlaren och Björn, framför bilhandlaren och Flygge och snett uppifrån sidan Lasse, samt alla andra välbekanta ansikten. De är en slags trygghet som jag inte vill vara utan. Speciellt i dessa otrygga tider!
Dessutom har vi inte så många hemmamatcher kvar på fantastiska Söderstadion. Ja, jag är redan nu nostalgisk. I min ålder vet jag att bakom nästa hörn väntar saknad och minnen över en historisk fotbollsarena som givit och tagit så mycket. Så jag passar på och njuter redan nu, under varje hemmamatch, tills det oundvikliga är verklighet.
Hem till Söder innebär förhoppningsvis att Hammarby handboll finns kvar i slutspelet samtidigt som fotbollssäsongen börjar på allvar. Tyvärr missar jag genrepet mot Örgryte, men kommer kunna följa matchen på nätet. Men det är inte det värsta. Värst är att jag missar Hammarby TFF i Svenska Cupen mot Vasalund, på Kanalplan. Se till att hjälpa laget till ett avancemang, så kanske vi får återuppleva en match likande den HTFF gjorde mot Halmstad, i cupen för några år sedan.
Tippa allsvenskan är alltid en svår uppgift, eftersom jag inte har full koll på Hammarby och absolut ingen koll på de andra lagen. Men styrelsen mål, om jag fattat det hela rätt, är att alltid vara bland de fyra bästa och då får jag lita på att de har koll. Med det i bakhuvudet tippar jag (med ett leende på läpparna) Hammarby på en andraplats. Med tanke på våldsamma rykten så hoppas jag att vi blir bönhörda och då gör Kennedy fem mål under våren och jag gråter varje gång…
Hem till Söder, är för mig, en metafor, som innefattar väldigt många olika betydelser så som:
En längtan efter tillhörighet.
En livsstil som andra bara kan drömma om.
En trygghet i dessa oroliga tider av bonusmatadorer.
En tillbakagång (förhoppningsvis) till vad vi som Hammarbyare en gång stod för. Mindre av långfinger och mer av skämtsamma ironiska kommentarer som gör så mycket ondare inombords för våra motståndare. Alltså mera Johan Johansson anda!
Tre ord som borde vara en peppande väckarklocka för spelarna när de springer ut på Söderstadion.
En påminnelse om att livet och spelet inte kan vara på topp jämt utan det finns svackor. Det är dom som gör det så innerligt vackert när laget har en formtopp.
En förståelse från spelartruppen att man skall satsa lika hårt på att vinna över lag som Gefle och Trelleborg som när lagen stavas AIK och Djurgården. Med andra ord stolthet över att bära klubbmärket.
Insikten att bedöm aldrig en spelare efter insatsen i en match, eller hen halv karriär, utan efter en hel karriär. Lex Pétur kan vi kalla den insikten för.
Med detta i åtanke så tror jag att vi har större chans att komma ut på den andra sidan med ett försprång som gör att vi kommer stå oss starka ytterligare generationer framöver. Speciellt med tanke på den nya arenan.
Det finns säkert mer som kan innefattas dessa tre symboliska ord, men något måste jag överlämna till er andra också. Så…
”Nu går vi hem till Söder
hem till våra systrar och bröder
vi låg över en stund
i norra Hagalund
men nu går vi hem till Söder”
Nu reser jag hem till Söder så syns i Bajenvimlet!
PS!
Är det någon som vet om det blir någon säsongs DVD från förra säsongen?
Om det blir nya matchtröjor denna säsong?
Blir det något matchprogram från klubben eller ett supporterprogram?
