Tre dagar kvar: Systemet som ska släcka vår medaljtörst
Premiären närmar sig med stormsteg, bara tre dagar kvar. Hur ställer laget upp mot Häcken? Hur ställer MFF under resten av året? Vilket spelsystem ska vi använda för att nå optimal framgång?
Anders Roth:
Beror på laget vi möter. Är de BP eller nått annat ängalag så är det bara att köra 4-4-2 eller mer offensivt, mot de vettiga lagen kan nog 4-2-3-1 vara bra.
Jakob Svensson:
4-2-3-1. Bara de bestämmer sig. Nu!
Henrik Sjöström:
Jag älskar ett rakt 4-4-2 där innermittfältarna enbart krigar och inte gör något annat. Kreativiteten kan resten av laget stå för.
Helen Johansson:
Med det spelarmaterial vi förfogar över i dagsläget så säger jag utan tvekan 4-2-3-1. Jag tycker om att vi tryggar upp bakåt med två defensiva innermittfältare. Framförallt med tanke på hur många mål vi släppte in förra året. Det är dessutom ett system som passar våra yttermittfältare perfekt. Försvarsarbetet är ju knappast den starka sidan hos spelare som Guillermo Molins, Jeffrey Aubynn och Jimmy Durmaz.
Magnus Johansson:
Jag känner mig som Sören Åkeby när sådana här frågor dyker upp: Vad menas med de siffrorna? Och när inte ens den store Patrik Andersson kan ge ett klart besked om detta är melodin för MFF; vem är då jag att komma med ett svar? Pass således.
Mikael Frohm:
4-2-3-1 med Ofere som topp. Det ger oss en stabil defensiv grund, samtidigt som vi kommer att kunna ha plats för tre av våra fem centrala mittfältare samtidigt.
Ulf Österlind:
Med de förstärkningar som gjorts tror jag att 4-2-3-1 blir bäst. Då kan ju både Daniel, vår nya serb och Labbe spela. Nackdelen blir att man måste ha en stark targetplayer som kan hålla i bollen så att mittfältet, alternativt ytterbackarna, hinner upp. Har vi det?
Peter Lind:
Utan Ola-ersättare: 4-4-2 med Miljan och Danne i mitten.
Med Ola-ersättare: 4-2-3-1
Simon Pålsson:
4-2-3-1 med Mutavdzic, Danne och Labbe på mitten och Eddie som target.
Åsa Lind:
Jag, som traditionalist och som är sen att ta till mig förändringar, borde väl svara 4-4-2. Men jag säger nog istället: Det system som passar bäst för dagen. Vi har ju en del olika spelartyper bland våra mittfältare och det ultimata borde vara att spela med den formation som passar bäst för dagen dels utefter vilka spelare som finns tillgängliga och är i bäst form för dagen och dels vilka vi möter. Förhoppningsvis kan man också ställa om under matcherna om det skulle krävas.
Nils Byrfors:
Japp, 4-2-3-1.
Ulf Nilsson:
4-2-3-1 hoppas jag på. Det ger oss en stabil defensiv grund som kommer att göra oss svårslagna. Vi saknar i dag kvaliteten att slåss i toppen på grund av den offensiva styrkan (eller avsaknaden av den samma) och då gäller det att vi i största möjliga mån gör det jobbigt för motståndarna att möta MFF.
John Börén:
Vilket som helst, så länge både spelare och tränare är trygga i det. Ser inte fram emot några "intressanta experiment" under säsongen. Ser mycket hellre ett envist och slitande MFF än ett testande och oberäkneligt MFF.
Charlotte Persson:
Svårt att svara på. Jag vill in i det sista tro på att det kommer en eller två starka namn in i truppen och i och med det bygga kring dessa. Hur det då ska se ut får tränarna bestämma.
Sammanfattning:
Redaktionen har snabbt anammat 4-2-3-1, verkar det som. På Spanienlägret sa alla i truppen att det är ett bra spelsystem att ha i bakfickan. Bara några veckor senare tycks reservplanen vara första-alternativet. Troligtvis för att det har fungerat bättre än vad tränarna trodde på. Eller så mörkade de hela tiden. I vilket fall känns det som ett tryggt sätt att spela då MFF förra säsongen släppte in fler mål än de flesta andra lagen./MJ
