Fyra dagar kvar: Spektaklet närmar sig
"En premiär är alltid en premiär. Det går inte att undgå att en premiär är svår, oavsett vilket lag som står för motståndet. En premiär är också lika härlig som den är oviss."
Premiären närmar sig med stormsteg och ligger nu bara en halv vecka bort. Laget är enligt min mening långt ifrån hoppusslat, även om det börjar likna något. Under vintern har jag traskat runt i mina funderarstövlar och tänkt. Hur länge håller min sönderslitna undanflykt att vi är mitt i en uppbyggnadsprocess? Vad är det för process som sträcker sig över så många säsonger att den hinner börja om innan resultat visas?
Sedan guldsäsongen 2004 har det, minst sagt, gått väldigt knackigt. Panikvärvningar som gått åt skogen, med medföljande bortslösade miljoner och urusla placeringar i den allsvenska tabellen, har blivit vardagsmat för oss hungriga supportrar. Eftersom inget annat har erbjudits har vi blivit tvungna att svälja maten och hålla tummarna på bättre tider.
Jag hoppas innerligt att det är något annat som står på menyn i år, annars kanske jag – ja, vem vet – hungerstrejkar? Jag har redan delvis lagt av att äta hemma och i huvudsak inriktat mig på restauranger med utländska specialiteter.
En premiär är alltid en premiär. Det går inte att undgå att en premiär är svår, oavsett vilket lag som står för motståndet. En premiär är också lika härlig som den är oviss. För vem har inte gått och längtat efter att det hela ska dra igång? Vem har inte ägnat åtskilliga timmar att diskutera med polarna om vilket lag som egentligen placerar sig bäst i år, Helsingborg eller Malmö? Och vem knallar inte runt med hopplösa förhoppningar om ett succéartat år?
Det är i premiären man får svaren på de första frågorna, det är då misstankarna bekräftas eller grusas och då får man en första inblick hur väl laget står sig. Dessutom betyder premiären fruktansvärt mycket för oss supportrar, det är ingen vanlig match med endast tre poäng i potten. Att bärga de första tre poängen för året är guld värt för både supportrarnas förtroende, men även för självförtroendet för spelarna – att glida med vågen är lättare än att simma ikapp den.
Borta mot BK Häcken på lördag sparkar då äntligen spektaklet igång, och jag räknar ner dagarna. Det känns verkligen som om spelarmaterialet är av god klass i år, men en producerade anfallare vore på sin plats. För utan den spetsen kan säsongen bli lika enformigt tjatig som havregrynsgröt, och tro mig – det vill vi inte. Jag vill kunna krydda med segerns sötma.
